Diabetes och Corona

pic
Diabetes tillhör en del av risksjukdomarna för att drabbas av coronaviruset, men om vi kikar på detaljerna kring detta, och några fallexempel, så verkar det fortfarande vara allra största delen äldre människor, och som samtidigt haft problem med hjärta eller lungor samtidigt.
När blodsockret är högt blir vi mer mottagliga för infektioner, och kanske framförallt kan det ta längre tid för infektioner att läka ut. Liknande problem med sår som inte läker har ju vi diabetiker som bekant – men även detta handlar primärt om sockernivåer och blodtryck (de två viktigaste faktorerna för att undvika följdsjukdomar när man är diabetiker följt av blodfetter)

Självklart kan vi försöka sköta vår hygien på ett optimalt sätt just nu, precis som alla andra gör, för att minska risken för att dra på sig sjukdomar, och för att sprida dem vidare. Vi kan hjälpa människor med att nysa i armvecket och att inte stå i ansiktet på folk. Inte pilla oss i ögonen, ni vet de vanliga råden.

Men för att hjälpa oss själva gäller livsstilsåtgärder, ingenting annat är starkare. Rör på dig dagligen, träna ett par dagar lite hårdare i veckan, sörj för god sömn, ät mat rika på vitaminer och mineraler, och ät gärna oraffinerad kost. Undvik stress i den mån det går, och undvik att gå upp i vikt.

Många läkare, och jag håller med dom, räknar inte en fininställd diabetes som en riskfaktor för den här sjukdomen, så ta hand om sjukdomen så slipper du vara i riskgruppen

Källor:
https://www.diabetes.se/aktuellt/nyheter/coronaviruset-covid-19-2-mars-2020/

Coronavirus and Diabetes – What You Should Know

https://www.bohuslaningen.se/nyheter/v%C3%A4stsverige/l%C3%A4karens-svarar-p%C3%A5-fr%C3%A5gor-om-nya-coronaviruset-1.24967417

Detta påverkar vårt immunförsvar allra mest

Diabetes (typ2) är nästan alltid en livsstilssjukdom.

Provocerande titel, inte sant? Men det är fortfarande så att det är det närmaste vi kan komma sanningen. Det är nästan alltid en livsstilssjukdom. Sen kan det vara så att man inte kan rå för hur livsstilen har uppkommit, eller att man varit dåligt informerad eller inte haft förutsättningarna. Jag förstår det. Det är inte skam eller skuld jag är ute efter att ge dig – det är en möjlighet till förbättring. Inte tillfriskning eftersom Svenska sjukvården inte ser det så – men helt klart remission.

Vi vet att viktnedgång gynnar människor utifrån alla hälsosaspekter, det är känt sen länge. Men för personer med diabetes typ2 kan det vara den allra viktigaste aspekten.

Många tittar på BMI och tänker att det inte behövs någon viktnedgång, men där vill jag höja ett varningens finger. Dels visar det sig att människors BMI på befolkningsnivå faktiskt minskar, och det verkar vara en koppling till att vi bara får mindre muskelmassa (och därmed har plats för mer fett innan BMI-varningen infaller) men också att många av de som har normalt BMI faktiskt lider av övervikt på grund av för stora andelar fett kring magen.

Alltså; Orsaken till sjukdomen kan i många fall, kanske 9 av 10 fall, bero på vår kroppssammansättning. Vi behöver öka muskelmassan, men framförallt minska fettmassan kring buken. Det finns en rad strategier för att göra det, och det kan vara särskilt svårt när man är diabetiker också, kom ihåg att vi oftast har överdrivna mängder insulin som kroppen svarar väldigt dåligt på. Det kan leda till ett svajjigt blodsocker, och känsla av både hunger och sug vilket förstås försvårar viktnedgången ytterligare eftersom det är svårt att sköta en kost under de premisserna.

Utan viktnedgång eller förändring av hur kroppen är uppbyggd skulle jag dock kalla det för symptombehandling, oavsett om det sker med en lågkolhydratkost eller en medicinering. Vi behöver förändra sammansättningen för att förändra förutsättningarna för kroppen, sen kan vi genom att äta väldigt lite kolhydrater ställa väldigt låga krav på bukspottskörteln och klara oss på det sättet. Men jag uppmuntrar verkligen till att bygga om kroppen på sikt – så att sjukdomens orsak och inte bara symptom blir behandlade.

46098819_10155595194741721_4990746629242880000_n

Det är många som tänker sig att deras sjukdom är unik, eller att dom ”skött sin kost rätt bra och ändå blivit sjuka” och det är en rätt vanlig tanke. Det kan vara värt att komma ihåg att hälften av Sveriges vuxna befolkning är överviktiga, och därmed kanske kan sägas inte sköta sin kost och kropp så bra. Det är dom som du jämför dig med. Jämför dig med dig själv istället!

Tillhör du den lilla andel som har en annan typ av diabetessjukdom som inte går att hantera med hjälp av viktnedgång, så kommer en insats med kost och motion ändå bara ge dig positiva fördelar. Estetiskt pratar jag inte om, även om det är en faktor, men risken för cancer, hjärt/kärl sjukdom och annat påverkas markant med hjälp av viktnedgång. Att sen lägga till både motion och träning ger dig sjukt mycket bättre förutsättningar för en frisk framtid. Gör förändringen så snart du kan!

 

Är du nydebuterad diabetiker läs mina tankar här

Mer nyfiken på vikt och diabetes läs här

Du kan räkna ut din insulinresistens själv, läs mer här

 

 

Källor:

50 % av alla tjejer och kvinnor är överviktiga trots normalt BMI


https://tyngre.se/artikel/bmi-okningen-har-borjat-plana-av-men-folk-blir-fortfarande-fetare-och-fetare/

Måttlig viktminskning kan få typ 2-diabetes att gå i remission


https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6374132

Om typ2-diabetes var en bil med släp

Typ2-diabetes (Insulinresistens) är en sjukdom som vi måste lära oss att förstå grunden till, annars kan vi inte heller prata om frisk eller sjuk, och sjukvården kommer sällan vara behjälplig.

I första skedet, räcker inte den normala insulinmängden till för att hålla nere blodsockret, och kroppen höjer lite på insulinet för att hålla blodsockret i schack. Detta händer redan efter 1 dåligt sammansatt måltid, men återgår till det normala efteråt. Det här skedet kan pågå i flera år, inte alls orimligt att det pågår i 10år. Blodsockret håller sig inom friskintervallen här. Föreställ dig en bil med släp, och när du packar på släpet mer kräver det mer från bilen. Men bilen klarar av att öka sin belastning även om det sliter mer på den, så går det. Det går lite trögt i hjulen men vi kommer framåt, och det är oproblematiskt.

I andra skedet, räcker inte insulinproduktionen till, och här blir vi lurade. För vi tänker ”Det räcker inte till, alltså har jag för lite produktion” – eller hur? Men det är en tankevurpa. För den överdrivna kraften räcker inte till längre för att hålla blodsockret inom rimliga nivåer längre. Föreställ dig bilen igen, packar du på mer och mer tunga vikter på släpet kommer det att komma en dag när bilen inte längre kan åka framåt. Det betyder inte att bilen är dålig, det betyder att släpet är för tungt. Eller att hjulen snurrar för dåligt. – men sammantaget blir det för tungt för bilen, som annars är fullt duglig.

I tredje skedet, så blir biljämförelsen svårare men försök att hänga med mig här. Det kan mycket väl vara så att släpet är alldeles för tungt packat (du äter för mycket energi, och har gjort för lång tid) men det kan också vara så att hjulen helt enkelt inte drivs tillräckligt bra framåt. Här kan man lösa problemet på olika sätt. Mediciner har olika funktion här.
Metformin smörjer hjulen på släpvagnen så den rullar lättare, men den tunga lasten är fortfarande kvar. Bilen klarar av att driva den framåt ett tag till.
Glimepirid eller andra insulinstimulerande tabletter skiter i att släpvagnen går tungt och fokuserar på att öka bilens kraft istället. Du kan kalla det att man trimmar bilen, den drar vidare släpet men frågan är hur länge den klarar av det?
Januvia skulle i bilexemplet vara att en del av lasten kastas av (urineras ut) – då får man dock ha i åtanke att man inte heller får med sig den lasten. (Kanske var dumt att packa den i första läget?)
Vissa mediciner gör så att bilen istället går på lägre växlar, således orkar den mer, men du kan inte åka lika fort. Jämförelserna är inte helt möjliga med alla mediciner.

Träning och kost får en helt annan roll i det hela. Träningen kommer smörja upp hjullagret på släpet ständigt, och även göra så att bilen håller sig i bra form. Träningen är oljebyten, att serva bilen, att byta däck och att den får vila ibland och inte ständigt släpa runt på ett tungt släp. Träningen kan också fungera så att bilen under en period får en lättare körning, och därmed slits den inte lika mycket.

Kosten har två sidor, dels kan den underlätta körningarna just nu genom att inte göra släpvagnen så tung, men den kan också på sikt göra så att körningarna inte blir lika tunga. Om du tränar och äter rätt får du en lättare släpvagn, och eventuella hjul som gick tungt av den stora beslastningen kommer att rulla lättare. Efter tillräckligt mycket avplockning av lasten, så behöver bilen bara normal kraft igen för att dra släpet – och troligen kommer bilen därför också klara sig längre.

Om du inte ändrar släpets sammansättning, eller hur det drivs framåt kommer bilen tillslut att ge upp. Det tar förstås olika tid beroende på vilket märke det är på bilen, hur gammal den är, hur mycket du har tävlingskört med den och lekt med den, men en vacker dag ger den upp. Den dagen kommer du behöva tillföra insulin till din bukspottskörtel. Sprutor!

 

Det stämmer inte alltid att se det på detta sättet förstås. Har du en nedsatt insulinproduktion så kan du inte ens dra normala släp, oavsett hur lätt dom rullar. Men man räknar med att 85% av diabetikerna är drabbade av insulinresistens och därmed är problemet en tung och trögrullande släpvagn. Inte själva bilen.