Föreningstankar.

Jag har varit driven i e-sporten för jag ser vad som händer med människor som enas under en flagg. Som hittar mötesplatser och som får vänner som har samma intressen som de själva. Det är en otroligt stark komponent för folkhälsa, och för hälsa på individuell nivå. Vi vet att ensamhet är livsfarligt idag i vetenskapen. Ensamhet dödar, högre blodtryck, sämre tandhälsa, fetma, och förtida död oavsett anledning. Därför såg jag enorma vinster med att samla människor kring ett spel, för mig personligen har det aldrig varit ett problem just med ensamhet, men jag förstod att många framför datorn var drabbade.

Ensamhet är visserligen inte helt självklart att definiera, utan människor får själv skatta sin grad. Jag gissar att om man frågar människor som är engagerade i en idrottsförening så kommer dom att känna sig mindre ensamma än människor som inte är det. Så det är meningsfullt att vara tillsammans.

Den stora fördelen med idrottsföreningar jämfört med e-sportsföreningar är givetvis rörelsen. För en annan extremt viktigt faktor för hälsan är att inte vara stilla. Att kroppen får röra sig på alla sätt och vis, och hjärtat får pumpa runt blodet i kroppen. Det vet vi också. Rörelse är minst lika viktig som att inte vara ensam, kanske viktigare, men tillsammans utgör dessa två faktorer ett fantastiskt skyddsnät för vår hälsa.

Om våra barn säger att de vill hoppa över att borsta sina tänder, så ska det till ett extremt undantag för att det ska gå igenom. Att städa bort skräpet på emaljen är viktigt för att inte få hål i tänderna. Det vet vi om. Så vi lär dom att det ska göras ändå.
Jag läste en bok om socker nyligen, en kvinna som heter Ann Fehrnholm som beskrev sockrets inverkan på tänder och kärl. Hon kallade rörelsen för kärlens tandborstning, jag gissar att hon kan ha rätt. Kanske kan vi säga att det är bra att gå på träningen även om det känns lite si och så. För det är lika bra att ni lär er. Så att ni får må bra i många år. Var och en får givetvis ha sin strategi där hemma, men tankeexperimentet är värt ett extra varv. Helt klart.

Men det är också därför som vi måste kämpa för våran idrottsförening. Det är därför som det inte bara är en ”kul grej” att vi har en fin hall, och möjligheten för människor att idrotta. Det är livsviktigt. Det kan lätt glömmas bort på vägen, att jamen en träning här eller där, eller ett engagemang här eller där, hur viktigt är det egentligen? Jag säger, och vetenskapen säger att det troligtvis är livsviktigt.
För att inte prata om alla synergieffekter. Vi ser att barn som idrottat som barn får mindre fysiska problem som vuxna. Deras självförtroende. Deras mentala uthållighet. Deras upplevelse av sig själva stärks, och det märks långt in i vuxenlivet.

Så ditt engagemang i föreningen är ett engagemang i folkhälsan. Det kanske går att vifta bort enklare, men det är också ett engagemang i ditt barns hälsa. Det är svårare att skoja bort.
En förening utgör en viktig grogrund också för andra värderingar, disciplin, allas lika värde, rätten till sin kropp, sin kärlek, och allt mjukt därtill som jag aldrig någonsin kommer att släppa på. Säger du bög som ett skällsord på en av mina träningar så ska jag hjälpa dig att förstå hur urbota dumt det är, utan att håna dig, och utan att skrämma dig, så att du aldrig mer säger det på det sättet. För jag tror att det också är en viktig del av hälsan. Att inte vara allt för nergojjad i förutfattade meningar, och att kunna vara öppen för alla typer av människor.

Det är lätt att glömma att en förening består av välvilliga människor som bjuder på sin tid för barnens skull. Den ersättning du betalar räcker inte ens till en veckas träning om vi skulle räkna om det i pengar.
Därför är det viktigt att inte glömma sin egen del. Du behövs för att föreningen ska rulla framåt, även om du inte är tränare, eller sitter i styrelsen, så är ditt engagemang av stor vikt. Kanske kan du skjutsa, tvätta kläder, hjälpa till att bygga sarg, stå i kiosken, berätta för en ny förälder hur mysigt vi har det, eller hejja extra när du sitter och tittar på en match även på de barnen som inte har ditt dna. Du är jätteviktig för oss alla.

Tänk på vad du kan göra för föreningen, och inte bara vad föreningen kan göra för dig

emblem_7698500

About the author: Kim Larsson