Hållbarhet är nyckeln

När människor ska förändra sina vanor så diskuteras givetvis taktiker, strategier och förhållningssätt väldigt mycket. Hur mycket sånt kan jag äta, kan jag ens äta sånt och hur i hela fridens namn kan du välja att äta det där?
Metodik för träning på samma sätt.

Men vad är det egentligen som gäller?
När man pratar förändring, så kan man göra det som biggest looser deltagarna gör, helt totalt omvända, sparka sig själv i arslet dygnet runt och helt enkelt totalförbjuda allting som avviker. Då ver vi att 95% kommer att väga lika mycket (eller mer) jämfört med de gjorde sex år innan förändringen. Det är fakta. Givetvis behöver inte det gälla dig, men vi kanske behöver anta att det skulle kunna gälla mig och dig också. Inte bli för naiv.

Det går att säga mycket olika saker om att kalorireducera kraftigt och att hetsträna, allting går inte att få med i ett blogginlägg, men vi kan vara överens om att allt eller inget mentaliteten råder rätt rejält. Man satsar 110% på att göra en jätteförändring. Det är superinspirerande och jag älskar att följa den typen av resor, men ska vi nyktert se på förändring så måste vi fundera på om det är hållbart. En rimlig frågeställning är ”Kan jag göra såhär 50 år till av mitt liv?” och då blir det plötsligt lite mer tydligt att många saker inte går. Vi ser det som en tillfällig strategi, för att gå ner i vikt, få ett bättre sockervärde, eller snyggare kropp. Men hur ska det då gå den dagen du ska sluta att köra 110% ?

Försök att se det hela med lite helikopterperspektiv. Det är liksom inte vad som händer mellan jul och nyår som är problemet – utan vad som händer mellan nyår och jul. Det är ett populärt citat, och det beskriver hela förloppet. Det kanske inte är ett jättestort problem att du har det gott på en fredag, men du kanske måste sköta dig resten av tiden. Flera personer misstar sig som att detta är dekadent och ett negativt beteende. Men det finns ett jättestort problem med att ställa för höga krav på sig själv, och det är att den gången det inte håller så släpper man allt. Planera istället för att det inte kommer hålla jämt – och hur du ska bete dig då. Bli inte främling för att du kommer att bryta dina vanor – och fundera redan nu på hur du ska hantera det.

Det är 168 timmar på en vecka. Om du lägger 160 av dem timmarna på att sköta dig, så har du fortfarande 2 st 4 timmarspass när du kan ”missköta dig” – Det är t.ex fredag och lördag kväll. Kan kännas väldigt skönt och normativt att faktiskt kunna delta i vissa sociala sammanhang och få det att fungera. Givetvis måste du anpassa hur du kan missköta dig också – kanske promenerar du alltid en extra vända till affären på fredagen för att inhandla lite onödigt tjaffs, eller så tränar du ett extra långt pass på gymmet på Lördagen. Eller så gör du som mig och är jättestrikt på Söndagen. Det finns variationer, och givetvis kan du inte totalt släppa allting heller. Om dina sockervärden går i taket, eller om avvikelsen leder till mer avvikelse är den för stor.

Men när jag läser ”Jag förstår inte hur någon kan äta mörk choklad alls” så ser jag bara en person som kommer misslyckas. Frågan är inte om – utan när. Då kanske det är bättre att ha ett system som tillåter detta – och således kommer inte personen misslyckas när det sker utan en vanlig avvikelse, och sen återgår vi till ordning och reda direkt efter det.

Jag har ett enkelt system – det bygger på bra kost måndag-torsdag. På fredag äter jag också bra men eftermiddag/kväll inte så bra. Samma sak på Lördag. På söndagar fastar jag. Jag har alltså 3 strikta dagar. 2 dagar som har lite avvikelse, och en fastedag varje vecka. Det har fungerat i 3 år nu. Vissa veckor är fredagen en morot som jag längtar efter, andra veckor är fredagen väldigt lik torsdagen och jag avviker inte jättemycket, men jag behöver aldrig tänka i banorna lyckas eller misslyckas, för jag följer min plan.

Nu är jag på semester i Dublin, givetvis massvis med gott, och det är självklart en tuff utmaning. Så innan jag åkte hit bestämde jag att träna som vanligt men att äta det jag vill. Dessutom när det är dags att ta sig någonstans söker jag gärna promenaden istället för att nyttja andra färdmedel. Det är ett sätt. Men jag har inte på 3 års tid misslyckats, dock har jag inte varit ständigt strikt ungefär varje vecka. Det fungerar det med.

46098819_10155595194741721_4990746629242880000_n

About the author: Kim Larsson