Din behandling kan göra dig sjukare.

Jag är Kost och motionsbehandlad Typ2-diabetiker som här om månaden klarade ett glukosbelastningstest helt omedicinerad med friska slutvärden. Jag har läst oerhört mycket, men är varken läkare eller sjukvårdsutbildad. Jag delar med mig av mina teorier om diabetes, och många människor har blivit hjälpta av det som jag skriver. Det betyder inte att jag har rätt, allt som står i den här texten skulle teoretiskt sätt kunna vara fel. Jag har gått ner 40kg i vikt, och ökat min muskelmassa markant. Samtidigt har jag också hittat mig själv en mer aktiv livsstil och äter minimalt med bröd, pasta, ris och potatis. Ju tåligare jag blivit ju mer har jag dock ätit av det. D

Jag tänkte sticka ut hakan lite. Men efter att ha läst väldigt mycket som Jason Fung skrivit och lyssnat på vad han har sagt tycker jag mig se en tydlighet i sjukdomen som vi behöver prata om.
Typ2 diabetes kan vara av varierande karaktär, det vet jag. Men som vi pratat om innan är ca 90% av diabetikerna insulinresistenta.
Insulinresistens betyder att kroppen inte längre nyttjar Insulin på ett förtjänstfullt sätt. Det leder i sin tur till att blodsockret ökar. Egentligen är det väldigt enkelt att förstå hur just den mekaniken hänger ihop. Kroppen strävar efter att hålla ett jämt blodsocker, när vi äter ökas dock sockret på, och levern jobbar också för att höja sockret genom att fylla på blodet med glukos när den tycker att det är lämpligt.
När blodets sockernivåer ökar har vi människor ett hormon som heter insulin som sätts igång. Insulinets jobb är lite förenklat att

1. Säga åt levern att sluta producera socker, eller släppa socker till blodbanan. Det räcker!
2. Nyttja blodsockrets energier genom att öppna cellerna som tar den energin som finns i blodbanan.

Insulinresistens gör att levern delvis fortsätter att producera socker till blodbanan, och att cellerna inte tar upp det socker som finns i blodet, alltså blir blodsockret högre.

Denna process har inte skett över en natt, utan över tid har detta försämrats i våra kroppar. Det kan liknas med ett alkoholmissbruk för att förtås enklare, till en början räcker ett par starköl, men ju mer alkoholisten dricker ju mer öl behövs för att de ska kännas gott. Tillslut behövs en hel flaska brännvin. På samma sätt har tiden jobbat med insulinresistensen. Till en början fick bukspottskörteln jobba lite extra, kanske producera några procent extra insulin för att bibehålla samma effekt, och det gick bra. Men över tid krävdes mer och mer insulin, och slutligen tippade blodsockret över till att bli patologiskt högt (Se bild)

typ2diabtesbils1

 

När du nu får beskedet av läkaren att du har Diabetes, så skulle man kunnat anat detta flera år innan. Du kan låtsas att varje stapel av diagrammet representerar ett år, eller ett kvartal, eller en månad, allt beroende på hur pass snabbt ”sjukdomen” drabbade dig.

Efter diagnosen blir du rekommenderad att fokusera på bättre kost, mer rörelse och att äta metformin i 99% av fallen. Detta är förstås den mest önskvärda behandlingen, då metformin faktiskt påverkar de blåa staplarna, dvs uppkomsten av din sjukdom, och det gör kost och motionsanpasning också.

I de bästa av världar kommer du att ge kroppen förutsättningar att minska sin insulinproduktion, så att din bukspottskörtel kan återhämta sig, och förstås så att din insulinresistens kan minska.  Vi kan konstatera att vi behöver minska insulindosen av den anledningen, givetvis ger mer insulin dig ännu mer resistans och det blir symptombehandling och inte orsaksbehandling. Bilden berättar hur det skulle kunna se ut vid korrekt behandling
typ2del2

Det finns en del tablettbehandling som har just den motsatta effekten. Mediciner som ökar insulinproduktionen istället, dvs försämrar sjukdomsbilden, men för en tid kommer blodsockret givetvis att minska också av den strategin. Repaglinid är ett exempel på sådan behandling. Då kommer dina staplar istället se ut ungefär som detta. Notera att blodprov sällan ens tas för att bekräfta insulinproduktionen, istället tittar man på blodsockret och ser att man har lyckats med behandlingen.

symptombehandling
Det är givetvis lockande att filosofiskt fundera över vad som händer med en bukspottskörtel som boostas på det här sättet. Det finns egentligen inga solklara bevis, men att gissa att det tillslut blir slut på kräm i den är inte helt ologiskt. Detta blir en ständig överproduktion för att hålla nere blodsockret, och tillslut går det förstås inte längre. Man kan också se det statistiskt på typ2 diabetiker, att inom 10-15 år så får vi ta fram sprutan. Det håller liksom inte i längden.

Men varför fungerar då inte kost / motion / metforminbehandlingen som vi innan konstaterade att är en bra behandling? Troligen för att vi stirrar oss blinda på blodsockret. Vi äter på ungefär samma sätt som vi gjorde innan, vi kanske gör mindre anpassningar, och med hjälp av metforminet och dessa anpassningar hamnar vi på rimliga blodsockernivåer. Men vi har inte tagit någon hänsyn till insulinnivåerna. Så kanske jobbar bukspottskörteln på i fortsatt för höga nivåer ett tag till, kanske inte så illa som med insulinboostare, men tillräckligt illa för att det inte ska vara hållbart i längden. Bildligt talat så har vi bara backat en eller två staplar, för att sen ligga där och vara nöjda med vårt friska blodsocker.

Vi behöver lägga mycket tid på att ordentligt reversera sjukdomen. All den tid det tagit för att bli sjuk kanske vi också måste lägga på att bli friska. Vi behöver ge kroppen möjlighet att jobba med normala insulinnivåer, och inte bara ”dugliga”. Det bästa vore om vi ständigt följde upp vår c-peptid tror jag, dvs mätte våra insulinnivåer fastande regelbundet för att se hur orsaken till sjukdomen blivit påverkad. Men troligtvis kommer inte din läkare att acceptera det. Dels är provet inte det absolut mest säkra, och det kräver att du är fastande, och vi har inte den vårdstrategin i sverige just nu.

Istället får vi fortsätta med de klassiska sakerna, som inte kan sägas tillräckligt mycket:

Gå ner i fettvikt. Skit i BMI. Du kan vara fet som ett paket bregott på buken trots att du har helt normalt BMI. Du behöver få bort fettet runt organen, men också runt buken generellt. Detta fett är döden för oss diabetiker.
Öka din muskelvikt – Ypperligt verktyg för att kroppen ska få en bättre sammansättning av muskler och fett
Rör på dig hela tiden – Nåväl, vi kan inte röra oss jämt. Men vi kan röra på oss så mycket som det går. Vi är inte ämnade att sitta stilla, och en timme på gymmet per dag kompenserar inte för timtals av stillasittande. Upp ur stolen. Gör gympa. Ta trapporna. Gå till jobbet. You name it!
Minska behovet av insulin genom kosten – mindre kalorier kräver mindre insulin. Mindre kolhydrater kräver mindre insulin. Mindre protein kräver mindre insulin.
Genom att äta mer protein / fett och fibrer blir inte heller blodsockerökningarna lika kraftiga, och därmed krävs mindre insulin snabbt. Det är också ett sätt att hantera det på.
Sluta röka – Rökning ger ca 15% insulinresistens.
Stressa ner – Japp. Det påverkar också. Här är sömnhygien en viktig stöttepelare
Fasta – Detta är vad Jason Fung menar att är det absolut mest potenta sättet att hantera insulinresistens. Fasta en dag i veckan, eller två. Eller fasta dagligen och ät bara mellan några timmar varje dag. Eller ät i alla fall inte för ofta. Testa periodisk fasta på något sätt. Låt det bli en del av din vardag.

About the author: Kim Larsson