Något alla LCHF:are bör känna till

Jag har själv följt LCHF, och gör det i mångt och mycket fortfarande. Fått fantastiska resultat, och har dessuom följt min insulinsekretion och mitt blodsocker under resans gång, därför har jag kunnat dra lite slutsatser och tankar om kosten. Det finns vissa saker som jag tror många missförstår, och därför tänkte jag samla dem i detta inlägget. Hoppas det kan hjälpa er till ett friskare, eller eventuellt lättare liv

Mina resultat talar för sig själv, 40kg minskning i kroppsvikt. Men jag har under samma period lagt på mig muskelmassa också. Suveränt!

Mina resultat talar för sig själv, 40kg minskning i kroppsvikt. Men jag har under samma period lagt på mig muskelmassa också. Suveränt!

IMG_20180607_192806_874.jpg

Men vi tar oss raskt in i de missförstånd som jag tyvärr upplever många LCHF:are har, oklart varför och i vilken rangordning dessa bör läsas. Men kanske kan du lära dig något nytt?

Kolhydratshets – det är vad det blivit istället för fetthets som många hävdar att den ”vanliga” världen har. När vi börjar räkna halva gram i tomatsåsen, eller håller nere på grönsaker för att hålla nere på kolhydrater är vi farligt nära en hetsig situation. Rekommendationen är att äta ett visst antal kolhydrater per dag, det är inget fel på rekommendationen, men att äta riktig mat som inte är halv eller helfabrikat är troligen den största tjänsten du kan göra din kropp. Det betyder att pasta, bröd och såna matvaror helt utgår. Har du gjort det, har du gjort kroppen en stor tjänst redan där. Kolhydrater är inte farliga. För mycket kolhydrater och framförallt snabba eller socker däremot kan vara. Det här säger inte att du ska börja att addera mängder av kolhydrater i maten, det säger bara att du ska försöka vara nykter i din reglering. Har du tagit bort degen på pizzan så kanske inte tomatsåsen bör oroa dig jättemycket, som ett exempel.

Fettjakt – Vi lär oss att vi ska ersätta kolhydraterna med fett, och många hamnar därför i lägen där de ”jagar” fettet. Det finns ingen som helst mening med att göra det. Du ska äta dig mätt, det är ju liksom grundfilosofin med LCHF att man ska kunna känna sig mätt och därmed inte uppleva att man ”dietar” – fettet är vad som ska göra dig mätt. Vi har inget överdrivet behov av fett heller, även om vårt kolhydratsbehov per dag är 0 g (dock omöjligt om man ska äta grönsaker, och det ska man) så är fettbehovet knappt 10 g.  Det kan vara bra att ha med sig.

Kalorifällan – Vi lär oss att en kalori inte är en kalori. Det stämmer, den simpla synen på kaloriräkning är föråldrad. Det handlar om så mycket mer än kalorier för att sammansätta en bra kost, men det betyder inte att kalorier för den sakens skull kan helt borträknas. De gills! Det är ett utmärkt sätt att sammantaget se hur mycket energi man stoppar i sig, och jämföra dagar mellan. Jag säger inte att man måste räkna kalorier alls, man kan skippa det och hoppas att hungerkänslan reglerar intaget. Det upplever jag förövrigt fungerar bättre när man äter LCHF, men kalorier kan vara ett verktyg som du behöver ta hjälp av om du inte går ner i vikt.

Fettyper är också intressant. Detta är ett farligt område att beträda i LCHF sammanhang, men häng med mig här. Vi har lärt oss att mättat fett kanske inte alls är så farligt som det har sagts att det är. Det är inte grogrund för att glömma bort de andra fetterna som också finns. Dynamik och variation är både viktigt för smaklökarna och våra kroppar. Glöm inte olivolja, glöm inte fisk, glöm inte avocado och annat gott.

Ändra beteendemönster – LCHF hjälper många som kickar på kolhydrater att ändra sitt beteendemönster till mat, och låt oss vara ärliga, många av oss har ett vrickat beteendemönster till mat, och vi vet om det. Men det är inte alls säkert att det räcker vi kanske behöver tänka på ett annat sätt för att lyckas. Börja bryta vissa trygghetsbanor till maten. Testa att vara utan mat ett par timmar extra ibland. Kanske längre, tänk inte att du behöver ha något till varje idol-program, försök att hitta ett annat sätt att se på mat. Det kan vara nödvändigt vad du än äter.

Ketos – Detta ämnet är särskilt intressant. Vi lär oss att vi mår bättre i ketos, och många mår riktigt bra. Ketos är när kroppen drivs främst av fetter. Med det sagt så ska vi komma ihåg att ketos är oerhört svårt att mäta. Inte ens blodketoner kommer att ge dig ett helt säkert svar. När jag låg på runt 2 mmol/l ketoner, en lagom ketos, och tränade, så gick ketonerna ner till 0 igen. Det beror på att träningen nyttjar ketonerna i blodbanan så de syns inte på provet, troligen. För ingen vet säkert, men vi vet att i urin och utandningsluft så mäter vi bara ketoner som inte har används och dessa är ju helt ointressanta. Vi är ju intresserade av ketonerna som faktiskt används, om vi nu ens är intresserade av det. Jag har under min viktnedgång inte sett någon särskild vits i att befinna mig i djup ketos, inte på viktminskning, inte på energinivåer, och inte på något annat heller. När man dessutom inte på ett seriöst sätt kan mäta ketonerna får man nog bara lita på att man faktiskt är i ketos när man äter lite kolhydrater, och inte slänga resurser i form av varken tid eller pengar på att mäta hurvida det stämmer eller inte.

Helhetsbilden – Här tvistar dom lärde, helt klart, men jag anser att om man till 95% kan hålla sig till sin diet så kan man också skippa den till 5%. För mig gjorde det att jag tyckte att det var lättare att faktiskt hålla igång den månad ut och månad in. Men 5% är inte en dag i veckan. Det är typ 8 timmar per vecka, och t.om det är mycket. Men att bryta sina vanor för en middag eller vad man nu vill, känns rimligt. Problemet här blir om man skapar en massa ångest, och då kommer vi tillbaka till punkten om att ändra sitt beteendemönster. För om du bryter dina vanor en gång och det gör att du bryter dem flera dagar till, då är det inte värt det. Men om du istället bara bryter dem och sen återgår, så varför inte.
Det är inte undantagen som är problemen någonsin, det är tiden mellan undantagen.

Men också om du upptäcker att jamen den här grejen, vad det nu än må vara, som visserligen är ett avstick men inte är ett stort, kanske kan representeras av 5% eller mindre av din diet, är något du vill äta, eller som passar dig att äta. Gör det då. Det blir så lätt att det blir av och på, och jag tycker det är tråkigt.

Strikthet – diskuteras ju också. ”Det är kolhydraterna som får dig att gå upp i vikt, så ät mindre”
Jag ska helt ärligt säga att min viktnedgång och mitt mående varit bättre på liberal än på strikt, och jag har testat båda ordentligt. Kom bara ihåg att handmodell eller kaloriräkning kan behöva backa upp dig, så du inte äter för mycket mat helt enkelt!

Träning – pratas det ALLDELES för lite om i LCHF kretsar. I USA äter man Ketodieter i ganska stor utsträckning (det gör man i andra länder också) och då pratar man väldigt mycket om styrketräning som en addon till lågkolhydratkost. Det är suveränt. Man pratar ju jättemycket om insulinresisten, och insulinets bekymmer. Men ändå inte så mycket om träning. Även om kosten kan påverka insulinnivåerna mest av allt, så kan träning göra det också. Dessutom fastenivåer av insulin och hur bra kroppen reagerar på insulin. Lär er att marklyfta och göra knäböj. Sen är ni i mål.

Avslutningsvis kan jag säga att jag inte håller LCHF helt och hållet längre. Jag har hittat en stor förkärlek för träning, och upplever att mina prestationer blir lite bättre när jag istället lägger till lite kolhydrater. Vissa LCHF:are som Björn Ferry, och Colting, menar ju att det är helt okej att göra det inför träningspass. Jag är lite mer på deras linje, men det betyder inte att jag säger att man inte kan träna på LCHF. Det har jag gjort i 1.5år. Jag har bara gått upp så mycket i träningsintensitet, att jag upplever att prestationerna blir bättre. Men grundreglerna finns kvar. Jag äter väldigt lite vanligt bröd, ingen pasta, och håller mig till mat som naturen producerat. Helst ingenting som är processat och som ändrats för mycket från sin naturliga form. Men jag dricker å andra sidan lightläsk eller zeroläsk, och jag äter sötningsmedel.

Hoppas informationen har varit till hjälp, och att det snarare uppmuntrar er till att fortsätta köra än något annat. Det har aldrig varit meningen att säga att ”LCHF är fel väg att gå” utan snarare att LCHF ibland missförstås, inte bara av meningsmotståndare.

Följ mig gärna på instagram

Jobba med det som går att jobba med

(Det här inlägget är ett blogginlägg skrivet av en person helt utan formell kompetens inom diabetes. Allt som står i det här inlägget kan vara felaktigt)

En diabetessjukdom kan se ut på flera olika sätt. Det som skiljer Typ1 och typ2 diabetes är bara att typ2 diabetiker inte har en autoimmun sjukdom. TYP2or har alltså inga självdestruktiva celler som förstör insulinproduktionen. Men insulinproduktionen kan vara nedsatt eller förstörd även för typ2or.

Gemensamt för alla typer av diabetes är dock att man lider av olika nivåer av insulinresistens. Allt från knappt någon alls, till kraftig insulinresistens. Insulinresistens är det mest intressanta med diabetes eftersom det är den delen av sjukdomen som vi kan påverka.

Det är dock viktigt att vara medveten om att det inte är säkert att din diabetes bara handlar om insulinresistens, det kan finnas andra bottnar, som gör att man istället har begränsad produktion av insulin, och då blir det svårare att påverka sin sjukdom. Detta går att utreda, även om svensk sjukvård sällan gör det. Man ser i regel typ2 patienter som en grupp människor med ungefär likartade problem, och därför förskriver man metformin utan att göra en djupare analys av hur sjukdomen ser ut. Som patient tycker jag att man ska kräva en utredning av den egna insulinproduktionen, för att säkerställa att den fungerar, och kanske som en extra morot för att kunna göra en förändring.

Typ2 diabetes är en modern sjukdom som ökar lavinartat, överallt. Det kan vara en indikation på hur vi lever, och jag tycker att det är bra att vara medveten om det. Inte för att lägga skuld på sig själv, men istället för att det ska bli en väckarklocka för att vi behöver göra förändringar.

Insulinresistens innebär att cellerna i kroppen har svårigheter att ta emot insulin. Det i sin tur innebär att bukspottskörteln måste jobba extra, för att producera mer insulin, och när bukspottskörteln tillslut inte orkar överproducera, och det kan vara när den producerar mer än 100% så mycket insulin som en normal körtel måste, så infinner sig diabetes. Diabetes betyder att man har fått för högt blodsocker i blodbanan. Men det betyder inte alls nödvändigtvis att bukspottskörteln är ur funktion eller ens har dålig funktion. Tvärtom har diabetiker inte sällan bukspottskörtlar som verkligen orkar prestera, då det tvingas göra det under lång tid.

Här förskrivs då läkemedel som gör att insulinresistensen backar, typ metformin, och det är en av de mest beprövade läkemedlen vi har på apoteket idag. Det har funnits länge, och bortsett från en del mag och tarmrelaterade biverkningar är det ett väldigt bra preparat. Det förlänger livet på diabetiker enligt forskning och det minskar risken för cancer, och andra sjukdomar. Det ska dock sägas att för dem som jobbar bort sin resistens så får man samma förutsättningar. Det centrala är alltså att minska insulinresistensen.

För många räcker inte bara metformin, och nu finns det en hel del läkemedel som boostar insulinproduktionen. Jag skulle vilja att man funderade lite på vad det innebär. Man har alltså under en lång period haft en bukspottskörtel som överarbetat på grund av insulinresistens, den har nu nått en kulm som gör att man inte längre kan överarbeta, och för att lösa det problemet tillsätter man ett läkemedel som gör att bukspottskörteln går på ännu mer högvarv, för att jobba ännu hårdare.

bukspottskörteln

Jag vet inte vilket typ av resonemang som är överförbart på kroppen, från annan vetenskap. Men kan man tänka sig att ett hjärta som ständigt slår för många slag, eller en muskel som ständigt får jobba till bristningsgränsen, eller ett organ som får göra detsamma, slutligen ger upp? Det är så som normalförloppet ser ut för oss diabetiker i alla fall. Inom 10-20år ska vi alla behöva tillföra insulin. Kan det hänga ihop med behandlingsstrategier?

Om vi istället ger oss på resistensen i kroppen, så kommer vi automatiskt att avbelasta bukspottskörteln, som får vila och kanske har en chans att återkomma starkare. Intressant i sammanhanget är att långtidsfasta (semester för bukspottskörteln) hos råttor har visat att beta-celler växer tillbaka. Skulle man t.om kunna hjälpa långt gångna patienter på det här sättet? Tanken tåls att tänkas i alla fall.

Men om vi återgår till behandling av resistensen, detta har jag pratat om tusentals gånger här i bloggen och jag tänker fortsätta göra det. För det är där vi kommer åt sjukdomen. Vi kan hävda att vi haft otur som blivit drabbade av den här sjukdomen, men vi kanske skulle vända på det. Kanske är det så att hela mänskligheten är lite ute å cyklar med hur vi äter, och att vissa av oss helt enkelt inte klarar av det. Ungefär som att jag inte klarar av att se läskiga filmer utan att bli mörkrädd. Det kanske bara är så att se läskiga filmer inte är en grogrund för att vara människa. Att ständigt ligga på ett överskott av energi, vara stillasittande och stressa / utsätta psyket för ständig press, kanske inte är så normalt trots allt. Vissa av oss blir sjuka av det.

Det är ett sidospår, men som jag tycker att är intressant. Vi ska komma tillbaka till kroppens förmåga att ta emot insulin, insulinkänslighet, något som varierar från dag till dag även hos friska personer, utifrån hur de ätit, sovit, stressat och tränat. Bukspottskörteln anpassar sen sin sekretion av insulin utifrån behovet, och när insulinkänsligheten går över till resistens, så blir det jobbigare och jobbigare för bukspottskörteln att mota behovet. Men den här resistensen är alltså inte skriven i sten, den går att förändra, och man kan göra det väldigt snabbt.

Det absolut snabbaste sättet att minska resistensen är att minska behovet av insulin. Hur gör man det då? Jo genom att äta väldigt mycket mindre. Man kan också välja att just äta mycket mindre kolhydrater, typ LCHF, eller bara äta väldigt mycket mindre mat, typ Mosleys soppdieter. Plötsligt behövs mycket mindre insulin, och resistensen backar snabbt. Det kan ta mindre än en dag innan man har mycket bättre nivåer. Men så snart man behöver mer insulin igen, så är resistensen tillbaka. Det är alltså ingen permanent lösning. Men såna finns det också.

Kraftigt reducera behovet för insulin – som nämnt i texten ovan. I alla fall tillfälligt. Ge organet ett break. Var riktigt strikt till att börja med.

Att minska fettet på buken ökar insulinkänsligheten – detta är sen länge bevisat och fungerar väldigt bra för oss också. En relativt färsk studie som jag inte har länken till just nu (du får helt enkelt lita på vad jag säger) såg man att patienter som snabbt gick ner i vikt vid diagnos också fick normala blodsockernivåer, faktum är att 85% av dom som gick ner i vikt fick det. Här har vi den där 15% som har en annan typ2 diagnos, och dom kan vi inte räkna bort. Några av er har alltså en sjukdom som är mer kopplad till andra saker än resistens, och då hjälper inte viktnedgången.  Varje kilo mot normalvikt är av relevans här, och särskilt fettet på buken.

Att motionera ökar insulinkänsligheten – både direkt och på sikt. En person som är aktiv och motionerar flera gånger i veckan kommer att ha en bättre insulinkänslighet även på de dagarna man inte motionerar. Slutar man helt motionera så kommer effekten tillbaka.

Muskelmassa är suveränt för insulinkänslighet – Muskler smaskar i sig blodsocker, dom älskar det. Så när sockernivåerna blir högre kommer din nya muskelmassa att dammsuga dina blodkärl på socker. Det är ett väldigt permanent skydd mot diabetes som jag ser det. Dessutom ger det också en mer direkt effekt – ett gympass eller ett muskelträningspass kostar mycket energi, och fungerar blodsockerreglerande direkt också. Att träna biceps ger mindre effekt än att träna rumpan, för rumpan är större. Fokusera på de stora muskelgrupperna för större effekt.

Hormonella faktorer påverkar också insulinkänsligheten – och dessa kan vara lite lurigare att komma åt. Men här finner vi stress, sömn, mental hälsa och könshormoner. Det intressanta med alla dessa moment är dock att det finns stark koppling mellan träning och dem – så kanske är det träning som också löser de hormonella störningarna som du har i din kropp.

Nikotin är starkt kopplat med diabetes och insulinresistens. Sluta med det!

Jag tänker därför; jobba med det som går att jobba med. Ge din kropp de bästa förutsättningarna, man har ju också sett i vetenskapen att om vi får ner vårt blodsocker, får bort resistensen, så är vi tillbaka till ”normalrisk” för alla följdsjukdomar igen. Det är lätt att tänka att diabetes höjer risken för en massa saker, och det gör det om vi inte behandlar den. Men kan vi hantera vårt blodsocker, så är vi inte långt ifrån att kunna leva långa friska liv alldeles oavsett.

Två kex.

Från första året med diabetes. Jag fick 9 i blodsocker av att äta två kex. Jag minns inte när jag hade så högt blodsocker sist.

Skeptikern kan säga att jag också kommer behöva insulin med samma timing som alla andra diabetiker, skeptikern kan säga att normalförloppet inte går att kringgå. För mig spelar det ingen roll, jag mår bra nu, kan äta väldigt fritt och lever ett bättre liv än någonsin. Men sen tror jag också, helt ärligt, att jag kan kringgå normalförloppet. Vi får väl se.

Träningschema

Hej! På begäran kommer mitt nuvarande träningsschema. Basövningarna markerat i blått, och dessa övningar lägger jag mest krut på. Försöker börja med dem i varje moment (för varje muskelgrupp) När torsdag kommer kör jag måndagspasset igen. Så jag försöker att köra varje moment två gånger per vecka, om jag hinner. Cardio tränar jag på onsdagar och söndagar på schema, för då är det fotboll. Men jag kan lägga in löpning eller promenader om jag känner att kroppen pallar lite då och då.

Målsättningen med min träning är att bygga muskelmassa, öka min kondition och generellt ge kroppen de bästa förmågorna att hantera min diabetes.

Det här schemat är ganska mastigt nu på grund av att jag orkar det så att säga, vill man ”låna” schemat så låna de blåa övningarna primärt. De är dom viktigaste enligt mig.
Jag försöker variera hur tungt jag kör, men har som mål att hitta en vikt som aldrig gör att jag gör mer än 15 reps, och inte heller mindre än 3. Lite beroende på muskelgrupp.

Måndag (Bröst och Triceps)

Bänkpress 
Dips mot bänk
Flyes i cable cross
Skullcrushers
Armhävningar
Triceps pushdown

Tisdag (Rygg och Biceps)

Marklyft
Chins
Stångrodd
Enhandsrodd med hantel
Stående rodd med brett grepp
Spidercurls
Hammercurls i cable cross med rep

Onsdag (Ben och Axlar)

Knäböj
Benspark
Hamstrings
Höftlyft
Goblat Squats
Militärpress
Hantel utåt sidan
Framsida axel med viktskiva

En säsong på bänken

Eller bakom bänken mer specifikt. Min första säsong som fotbollsledare är färdig, och jag tycker alltid man ska ta sig ett par kvartars tid för utvärdering.

Jag gick in i det här uppdraget som ärofyllt givits till mig från Enviken IF med attityden att det handlar om att ställa upp för bygden. Egentligen ingenting annat. Inga förväntningar eller ens tankar på hur det skulle gå till. Jag bara körde.

Jag har ju stor erfarenhet från lagledning, från mitt spelliv har jag ju lett några av de absolut bästa spelarna i världen. I spel visserligen, men skillnaden är hårfin. Det är mycket som är lika, men också mycket som är olika.

Det mest fascinerande under säsongen är att se ungar som kommer över den där gränsen som de inte trodde att de skulle klara. När någon krigar sig över planen när vi tränar fys, och man ser hur de sliter men också hur något händer i dem när de faktiskt klarar av det som de innan inte såg som möjligt.
När någon av kidsen plötsligt löst koden för hur man kan röra sig för att passningsspelet ska fungera, eller en annan efter en halv säsongs slit fått till hur det är att skjuta. Den tredje ungen kanske fortfarande sliter, men med iver i blicken och med engagemang. En vilja att utvecklas.
Det finns en stark koppling mellan fysisk aktivitet och självförtroende, och det är inte konstigt alls. Bara efter ett par träningar förstår jag det. Jag har kanske inte alltid förstått det för mig själv, men för ungarna är det mer påtagligt. Att fundera över hur fort hjärtat egentligen klarar av att slå, eller hur mycket mer man orkar fastän man är dödstrött är utvecklande. Är stimulerande. Inte bara för dem som utför dem, utan för oss som tittar på.

Sen har det varit matcherna, efter första matchen blev jag informerad av hur det gått för laget innan. Ett gäng hänghuvuden i grund och botten som fått mycket stryk, att få se den processen under säsongens gång. Hur först någon tar ansvar, sen någon mer ,och sen inte långt ifrån alla, för hur laget mår. Kom igen nu killar, nu ger vi inte upp. Ungarna växer också i den rollen. Hur några av dem som kanske profilerat sig som allra mest uppgivna innan plötsligt står i fronten för ”kom igen nu grabbar” och skanderar att vi kämpar vidare.

Några ungar drar på sig skador, men är så sugna att spela fotboll att en fotboja knappast skulle kunna hindra dem. Några har brustit i sitt självförtroende på vägen, men rest sig upp och dammat av sig för att fortsätta. Inte sällan har dessa prestationer varit enorma. Inte för att jämföras med andra, utan med sig själv.

Hur fyra åldersgrupper samsats i ett och samma lag. Allt ifrån de som redan utvecklats långt, till de som har en lång resa kvar, samlats under samma flagg, och hållt en schysst attityd mot varandra, mot motspelarna, och gjort fantastisk reklam för Enviken IF som organisation. Det mest spektakulära är att inte sällan har de yngre varit vassare än de äldre i många moment, men det har fungerat trots det.

Min vision har varit att försöka se alla ungarna, och att hitta något hos varje individ som man kan utveckla, prata om, skoja med eller driva framåt. När man är 14-15 personer på en träning kan det ha varit svårt, och jag hoppas att föräldrar våga be om ytterligare stöd om det behövs. Jag hoppas att ungarna har haft roligt, och kanske träffat nya kompisar. Men framförallt hoppas jag att de känt att de kunnat utvecklas. Inte nödvändigtvis som fotbollsspelare, kanske som kompis eller människa.

Jag vill rikta ett särskilt tack till er föräldrar, som hjälpt era ungar att ta sig iväg. Vi alla vet hur enkelt det är att inte orka. Att det är så mycket annat, men att peppa och få iväg dem. Det har varit en ynnest att få hänga med era ungar, och jag står ödmjuk inför att få chansen att göra det igen till nästa säsong.

För det är ju också det de handlar om, att vi återkommer. Att idrotten får vara en del av ungarnas liv hela vägen tills de blir gamla. Det är ett extremt viktigt fundament i ett hälsosamt liv.

36554215_10155324265556721_1084986185819881472_o

Lämpade livsmedel för diabetiker

En simpel lista.

För att inte hamna i en diskussion om metodik, så tänkte jag istället dela med mig av en lista livsmedel som man KAN äta utan att riskera att blodsockret sticker iväg nämnvärt. Kom ihåg att ett underskott på mat är det centrala om du är överviktig, du kan allstå inte äta fritt av någon mat om du är ute efter viktreducering, då måste du reglera ditt intag. Men till listan av saker du kan äta:

Grönsaker 
grontsager-xg3b1Jd0YZOxZ6R3bAZB9Q
Egentligen kan man äta ALLA grönsaker, och relativt fritt. Men är det så att man är kraftigt insulinresistent, som man t.ex kan vara i början av sjukdomen så kan man följa en enkel regel.

Grönsaker som växer ovanför jorden kan man äta hur mycket som helst av. Helt fritt. Inga dubier.
Grönsaker som växer under jorden kan man vara lite försiktigare med. Då särskilt morötter och potatis. Övriga saker som växer under jorden är långt ifrån farligt, men det kan vara klokt att reglera det litegrand ändå.

Kött, Fisk, Fågel, Skaldjur är helt fritt att äta. Dessa produkter påverkar inte blodsockret nämnvärt, och välj gärna ekologiskt och närproducerat. Det spelar troligen inte jättestor roll för den direkta påverkan som köttet har, men på lång sikt är det bättre att äta närproducerat och ekologiskt.
matvarer-hs

Ägg är ett strålande livsmedel för diabetiker. 11949862991678270051half_egg_jean-victor_bal_01.svg.hi
Mejeriprodukter innehåller också en del kolhydrater. Man bör inte äta för mycket mejeriprodukter, men till matlagning tycker jag man kan vara rätt lugn med att använda smör och grädde. Det är så pass fett att det inte riskerar ditt blodsocker.
Jag skulle inte rekommendera varken Yoghurt eller mjölk till diabetiker. Det finns undantag på youghurtsidan, då måste du äta en neutral slät yoghurt med max 5g kolhydrater per 100g. Det är kanske inte jätteroligt, men realitet för de allra flesta.
Ost och bregott fungerar toppklass också.
Propud och andra mejerisnabbmatsgrejer får man vara noga med att läsa på. Är det inte för mycket kolhydrater så fungerar det.

Bär kan man käka i mindre mängd.

Nötter fungerar också rätt bra för just blodsockret, då de i regel är fulla med protein och fett och fibrer. Nötter är dock en kaloribomb, så var försiktig med mängden.

Frukt är en diskussion som pågår hela tiden. Jag rekommenderar att man inte äter frukt om blodsockret blir för högt, är man osäker kan man skippa frukten till en början. En mer djupare förklaring har jag gjort här

Baljväxter kan vara toppen för diabetiker, men vi är väldigt olika här. Kidneybönor, linser, svarta bönor. Testa dig fram.

Om vi går över på de sakerna man ska passa sig för, så kan allting diskuteras. Det handlar om individuella värden, målsättningar och sjukdomsbilder. Men att hålla sig ifrån vissa saker kommer att hjälpa dig. Så enkelt är det. Vill du fördjupa dig mer i hur man kan resonera kring vissa livsmedel kan du läsa om vad man kan äta som diabetiker här, det är ett lite krångligare mattematiskt resonemang, som går att applicera på alla matvaror (nästan)

Håll nere på dessa livsmedel ordentligt, eller t.om undvik dom.

Stärkelse, Bröd, pasta, ris, potatis, pommes frites, chips, gröt, müsli. Här kommer rotfrukter med också, och de kan vara helt okej om du tål det utan att blodsockret går upp. När det gäller fullkornsprodukter här, så är dessa bättre, men väldigt sällan tillräckligt bra för att man ska kunna äta dem och behålla normala blodsockernivåer.

Undvik helt

Socker, detta är väl inga konstigheter egentligen. Vi vet vad socker är va?

IMG_20180310_094130

Elefanten i E-sportsrummet

Nu är vi sen länge i mål, eller ja, vi är i alla fall väldigt nära. Vi har sålt in E-sport och E-sport har sålt in sig själv till de allra flesta. Det är en enormt stor och ball grej som händer just nu, och det går inte att stoppa. Det är snart en industri som kan räknas vara värd över 1000 miljoner dollar, och vi älskar det.

Det är också därför det är dags att kritiskt fundera över vad vi gör, och prata om e-sportselefanten i rummet. Jag vet att vi är påväg mot riksidrottsförbundet, att vi vill få ännu mer erkännande, och det hoppas jag att E-sporten får. E-sporten ger alla dessa människor som missar idrotten en fantastisk möjlighet att få många av de sakerna som idrotten också erbjuder. Diciplin. Teamkänsla. Beteendeträning. E-sporten kan fostra.

Men ingen idrott är lika farlig som e-sporten. Det är elefanten i rummet. Stillasittande finns det en del forskning på nu för tiden, och den vetenskapen ser verkligen inte ljus ut. Några menade att det var mindre farligt att röka ett paket cigaretter om dagen, även om den slutsatsen går att diskutera så säger det en hel del att man ens kan göra den jämförelsen. Men stillasittande är dödligt. På riktigt.

Så på samma sätt som fotbollsspelare måste lära sig att värma upp sina ljumskar, och skydda sina knän, vara försiktiga med sin vadmuskulatur, så borde vi som sysslar med gaming och e-sport väldigt snabbt lära oss vitsen med att hela tiden komma upp och röra på oss. Jag vet inte om forskningen är klar där, men ofta, och gärna inte för kort tid. Jag hörde siffran var 20:e minut. Det borde fungera. Mellan rundorna i CS:GO, när deathtimern tickar i Dota, kanske medan du är påväg att ska landa i ditt battlegroundspel. Jag vet inte när. Men jag vet att detta är något som vi måste ta på allvar.
Det finns massvis med skolor och utbildningar inom E-sport i det här landet, jag hoppas verkligen att lärarna tar ansvar för detta, och att förebilder inom e-sporten och inom gaming belyser det här problemet. För det är ett riktigt stort problem, och det finns ingen annan sport som har samma.

4e217d4214a0f815b549d05a25be39f0_original

Vad innebär det att vara frisk?

Detta är ett mer eller mindre filosofiskt inlägg, jag tycker det är dags att prata om friskhetstermen. Igen.

Flera som känner till min resa vet att jag fått diagnosen typ2 diabetes, och att diabetes är en kronisk livslång sjukdom som man inte kan bli frisk från. Det är vetenskapligt bevisat att det är så, även om i vissa fall så stryks diagnosen efter en gastric operation, så är det fortsatt vedertaget att man inte blir frisk från diabetes.

Jag vill gärna förändra den tanken lite. Framförallt för att kroniska diagnoser inte uppmuntrar människor till förändring. Snarare tvärtom, men också genom att vi ska tillsammans fundera över vad som är friskt.

Det kan t.ex sägas då, att en person som jag, om jag går upp i vikt igen så blir jag säkerligen sjuk igen. Detta argumentet andvänds som ett motargument för att jag kan bli frisk. Jag håller med om att min sjukdom garanterat kommer tillbaka om jag blir överviktig igen, men har man tänkt på alla andra människor på denna jord som kommer att bli sjuka av övervikt, kanske inte diabetes, men mycket andra sjukdomar är starkt kopplat med just övervikt. Är dem bara friska för att de inte nått sjukdomen ännu?

Samma kan också sägas om träning, några patienter kanske behöver träna flera gånger i veckan för att bibehålla sin hälsa. Men om de slutar träna, då kanske sjukdomen kommer tillbaka. Ja, kanske gör den det. På samma sätt som alla friska individer som utsätter sig själv och sina kroppar för oerhörd risk genom att vara inaktiva och stillasittande.

Det är en oerhörd fokus på diagnosen. Men faktum är att sjukdomen manifesterar sig långt innan, särskilt när den är kopplad till övervikt. Kanske flera år innan börjar bukspottskörteln att överproducera insulin för att kompensera för den rådande insulinresistensen som finns i kroppen. Men dessa människor är enligt sjukvården friskare än mig, för de har aldrig nått gränsen för diabetes. Diabetesgränsen är ju strikt blodsocker – dvs når du en viss gräns på blodsockret så är du diabetiker. Men detta blodsocker har inte studsat upp över en natt, det har successivt blivit högre och högre under en lång tid. Trots det ser man en kraftigt överviktig person som är inaktiv som frisk, medan en person som mig som är motsatsen och haft diagnosen, men inte har några symptom som sjuk.

All diabetes är inte kopplad till övervikt, och alla symptomen är inte heller kopplade till insulinresistens. Det kan finnas flera faktorer, och det är nog utan tvekan av värde att inte se sig själv som sjukdomsbefriad i första taget. Troligen behöver vi med den här typen av problematik, och ni med andra typer av problem, hela tiden anpassa vår kost och får rörelse så vi håller oss friska och starka.

Men det är just det som är så konstigt. Att vi ser friskhet som ”att inte behöva bry sig om att ta hand om sin kropp, och den fungerar som den ska ändå” typ. Lite slarvigt uttryckt men det är ofta det vi kommer tillbaka till. En frisk människa behöver inte ta hänsyn till varken kost eller diet. Men en frisk människa borde göra det.

Det är bara en tidsfråga innan du, som diabetiker, eller som frisk och stark, kommer bli sjuk om du inte tänker på vad du stoppar i dig, och tänker på att våra kroppar är anpassade efter rörelse och inte stillasittande. Vissa av oss klarar oss hela livet utan att bli sjuka, medan några av oss insjuknar tidigare. Men gemensamt är att vi förstör vår hälsa med dålig kost och genom att inte röra på oss.

Diagnosen i sig är inte särskilt viktig.

42331118_2048034828593400_8581968694681272320_n

Här finns lite snabbgenomgång för nyblivna diabetiker
Några vanliga frågor besvarar jag om diabetes här

 

Lagom höga förväntningar

Kan vara rimligt att ha inför majorkvalet som börjar imorgon 10.00 svensk tid.

Vi kommer förstås att rikta blickarna mot Alliance och givetvis också TFT. Två lag som fortsätter att kallas Svensklag, även om det säkerligen går att föra en diskussion om hurvida Alliance är ett sådant eller inte. Men det är dags för den första riktiga tävlingen för båda lagen skulle jag vilja säga. Alliance har spelat en del småturneringar, men oavsett om man vunnit dem eller inte, så är det ingenting att ta med sig till bordet i jämförelse med de stora tävlingarna. Den här majorn är en sån tävling.

TFT har garanterat slitit och tränat på bakom kulisserna, men deras första riktiga spel med nya lineupen (Chessie in, Pablo ut, Era pos5) var egentligen öppna kvalen. Man klarade sig i mål, men det såg stundtals både skakigt och otydligt ut. Så som man kan förvänta sig av öppna kval kanske, eller som man kan förvänta sig av ett nytt lag. Att byta en spelare kan hävdas att inte är en så stor förändring, men då samtidigt Era helt byter roll hävdar jag att förändringen är mer eller mindre total. Handskens flytt från 5 till 4 är lugn, han har det. Men resten.

Jag tror inte att TFT har jättebra chanser det här kvalet, tyvärr får jag säga. Problemet är att det finns riktigt fina lag med här, som slåss om platserna. Liquid, Secret och Ninjas in Pyjamas (ppd gänget) ser samtliga riktigt bra ut på pappret. Även om det finns vissa förändringar så är både Liquid och Secret förhandsfavoriter. Hurvida NIP ska kunna prestera vet jag inte, men kvar är sen också Alliance.

Alliance blir för mig det här kvalets wildcard. Jag vet inte alls vart dom står just nu, och vad de kan prestera. Men det känns som att de verkligen fått chansen att jobba ihop sig, och det känns verkligen som att det är ”upp till bevis”

Det är tre platser till majorn, och jag tänker mig att Secret tar en, Liquid tar den andra, sen får resterande lagen slåss om den tredje platsen. Inget lag bör räknas ut helt och hållet, men som tankarna går nu är det NIP som är lite högre rankade för mig, Sen Alliance, TFT och resterande lagen. Men vi får se.

Lägg dina bets på betspawn