Alla kan inte bli friska

Kanske inte ens någon. Men många kan bli mycket bättre.

23514965_10154762989331008_217250586_oMitt utgångsläge; 33år. 140kg. Högt BS. Högt BT. Stillasittande. Dålig mental form.

Vid flera tillfällen beskriver människor sin stress, när de ser andra människors blodsockervärden, och tänker att dit kommer jag aldrig. Det är viktigt att jämföra sina blodsockervärden, men inte med andra utan med sig själv. Det är absolut ingen tävling, och det är kanske extra viktigt för en sån som mig att belysa. För det första måste vi komma ihåg att sjukdomen diabetes ser extremt olika ut. Ny forskning föreslår att en ska dela upp sjukdomen i fem segment, och även om vi gör det blir det svårt att jämföra värden med många andra än sig själv.

Sen måste vi också komma ihåg att metodik ser otroligt olika ut, och det kommer det fortsätta att göra. Typ2 diabetiker är inte en homogen grupp, och massvis med faktorer spelar in för att beskriva vår sjukdom. Några av oss kanske kan reversera sjukdomen tillbaka till  nästan 0 med viktreduktion, träning och genom att ändra vanor som skapar stress, och dålig sömn, så att vi faktiskt blir återställda. Men merparten av oss kommer troligen inte att kunna göra det. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg.

typ2diabetes
Sjukdomen innebär att vi har för högt blodsocker, men hur vi nådde till den punkten berättar den inte så mycket mer om. Där behöver vi skaffa oss en bra bild över vår sjukdom. Bilden ovanför är ett exempel på faktorer som skulle kunna påverka vår diabetes, vissa av dessa faktorer kan vi kanske påverka, och vissa andra kan vi inte påverka. Det måste vi komma ihåg. Jag har ju reverserat min sjukdom påtagligt, men jag hade 40 i BMI, rörde mig inte överhuvudtaget på dagarna, stressade sönder med mitt nya företag, och både kost och stress var två faktorer som inte alls fungerade för mig. När jag lyckades ändra stressen och gå ner i vikt så tog jag således bort 95% av mina faktorer för sjukdomen. Därför blev jag också mycket bättre. Dessutom fick jag diagnosen som väldigt ung.  Ska också tilläggas att jag är bättre idag, hur lång tid det varar vet jag ju inte.

En annan sak vi måste ha i åtanke är ju hur sjukdomen ser ut, och bygga upp våra målvärden runt det. Flera gånger har jag sett personer med en annan typ av diabetes säga att ”det blir ju löjligt att lyssna på någon som pratar om 7 eller 8 i blodsocker, när jag själv siktar på under 13” t.ex – och då glömmer vi ju bort hur sjukdomen ser ut.

Hur högt Hba1c hade vi vid diagnos, vilka fastesockervärden ligger vi runt, vad har vi för följdsjukdomar och andra saker som påverkar vår sjukdom? En patient som har 80 i HBa1C kanske har som målsättning att komma under 70 till nästa gång – med rätt mediciner och rätt kostapproach, och det är deras mål. Jag har blivit åtsagd av min läkare på grund av min ålder att sikta på att ha ett normalt Hba1c – men även min läkare säger att jag inte ska jobba ihjäl mig. Förhoppningsvis är det där vi allesammans kan hamna – att ha en individuell plan. Inte jämföra oss med andra varken på ett positivt eller negativt vis, utan jämföra med oss själva.

Den forskningen som nyligen kom ut och bland annat syftade till att beskriva hur mycket mer dynamisk sjukdomen är visar ju detta oerhört tydligt.

insulinresistenssssssss
Titta på variationerna på Långtidssocker, produktion och resistens här. De är enormt stora. Därför kan vi inte ha samma målsättning heller.
Dessutom kan det vara så enligt forskningen att vissa grupper av diabetiker har större risk för vissa typer av följdsjukdomar, och då kan det t.ex komma bli aktuellt att man har striktare målsättningar på grund av detta också. Det behöver inte bara vara målsättningar kopplat till socker, jag gissar att även blodtryck och blodfetter kan komma att bli mer anpassade efter ett eventuellt cluster också.

Insulinresistens är (som jag tjatat om) det vi kan påverka allra mest i vår sjukdomsbild, och samtliga diabetiker anses ha någon form av insulinresistens, jag ställde faktiskt den frågan rak ut till de som gjort den här nya forskningen och det var svaret jag fick. Men det betyder inte att du kan reversera din diabetes genom att reversera din insulinresistens. För din sjukdom kanske inte alls framförallt består av det problemet. Har du en kraftigt reducerad produktion av insulin i din kropp så spelar det ingen roll om du botar din resistens eller inte, eftersom det inte finns tillräckligt med insulin att tillgå i din kropp.

Det finns bevis på att typ2 diabetiker fortsatt behandlas som en homogen grupp av sjukvården. Det visar den här forskningen också. T.ex att man skriver ut vissa läkemedel per automatik, som inte nödvändigtvis är ett läkemedel som behöver vara särskilt optimerat för din sjukdom. Därför tycker jag verkligen att en ska ställa krav på vården att tydliggöra hur ens sjukdomsbild ser ut. Är din insulinproduktion tillräcklig eller inte? Har du mycket insulinresistens eller inte? Det är två frågor som är oerhört viktiga att få svar på, för baseras din sjukdom väldigt mycket på insulinresistens så kan du med nya vanor få rätt bra kontroll på den. Observera nu att detta är ett generellt uttryck, och gäller inte för alla. Men samtidigt om du har en kraftigt begränsad insulinproduktion, så ska du inte arbeta ihjäl dig för att kost och motionsanpassa något som inte går att få resultat av. Det viktigaste är ju att vi får hyfsade sockernivåer, och att vi mår bra, eller hur?

Avslutningsvis vill jag bara säga det igen. Jämför dina värden, det är ett jättebra sätt att följa upp din sjukdom. Men jämför med dig själv. Skaffa dig en bild av HUR din sjukdom ser ut, så du vet vilket ben den står på framförallt. Där har du ju din diabetessköterska, din läkare, och ditt eventuella team till hjälp. De kan hjälpa dig att sätta bra och passande värden för dig!
Jag förstår att dåligt samvete också delas ut till höger och vänster, och upplevelsen av att man inte alls klarar av att hålla diet eller sköta ett motionsschema finns där bakom. Jag vill fortsätta uppmuntra till att försöka, men sjukdomen krånglar ju till vårt hungersystem en hel del också. Så det är mycket lättare att vara normalviktig icke-diabetiker och hålla en diet än att vara mitt i det. Alla dagar i veckan.
Men även om du inte är särskilt insulinresistent så är kost och motion fortsatt ett jättebra sätt att bibehålla all slags hälsa (och vikt) så sluta inte med det bara för att det visar sig att du har mindre produktion. Men stånga dig inte blodig i onödan. Det finns medicin av en anledning.

Efter två år, 40kg mindre vikt, och träning samt en helt annan mental stabilitet. Klart att det påverkar sjukdomen.

Efter två år, 40kg mindre vikt, och träning samt en helt annan mental stabilitet. Det räckte långt för min sjukdomsbild.

Källor
http://www.thelancet.com/journals/landia/article/PIIS2213-8587(18)30051-2/fulltext – Novel subgroups of adult-onset diabetes and their association with outcomes: a data-driven cluster analysis of six variable

https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=438 – Insulinresistens på InternetMedicin

About the author: Kim Larsson

Leave a Reply

Your email address will not be published.