Ketos: Ett experiment

Som ni vet gör jag en del experiment. Det som gäller för samtliga experiment är ju att bara för att det fungerade på ett visst sätt för mig betyder inte det att det fungerar på samma sätt för er. Men jag tänker ändå att det kan vara rätt intressant, så jag delar med mig.

Vi börjar med att reda ut vad Ketos är:

”Ketos innebär att kroppen producerar små bränslemolekyler som kallas ”ketoner”  Det här är ett alternativt bränsle för kroppen, som används när kroppen inte har tillgång till blodsocker (glukos)”

För att kroppen ska komma till det stadiet så måste vi förstås sluta att tillföra glukos, eller i alla fall tillföra det i väldigt små mängder. På en dag äter en inte mer än 20-30g kolhydrater vilket är extremt lite. Sen får man ge det tid, eftersom kroppen sparar glukos så tar det lång tid innan man når dit. Fasta och träning kan hjälpa processen på traven. Samtidigt äter en sig mestadels mätt på fett, och delvis proteiner.  Såhär såg min utveckling ut på kosten. Diagrammet avser blodketoner och jag har mätt dem med en blodketonmätare hemma själv.

keto1
Normalvärdet för ketoner är 0.0mmol/l till 0.5mmol/l – alla människor producerar ketoner någon gång under dygnet. Det är för att när inte sockret räcker till så måste hjärnan få ett material den kan jobba med. Har vi t.ex sovit en längre period är det inte helt orimligt att kroppen därför producerar ketoner. Jag hade 0.1mmol/l ketoner när jag började. Jag trodde faktiskt att jag skulle ha mycket mer. Jag äter kraftigt kolhydratsreducerad kost som normal-läge, ca 100-120g per dag. Men det räcker inte för att inte hamna i ketos.

Det tog mig alltså 4 dagar att nästan nå ”optimal ketos” – vilket är över 1.5mmol/l men fortsatt under 3mmol/l. Äter man mer kolhydrater innan man börjar detta så tar det troligen längre tid.  Det andra som förstås är väldigt intressant för jämförelse är självklart blodsocker, och där blev jag rätt imponerad över hur otroligt stabilt det låg.

keto2
Jag gick aldrig över 6 – inte ens direkt efter mat, och inte ens vid superhård träning. I vanliga fall sticker mitt blodsocker närmare 7 om jag tränat hårt, men i det här fallet så verkar det inte alls som att det blev samma. En förklaring till det kan vara att ketogen kost gör en väldigt insulinkänslig, eftersom man har så låga nivåer av insulin så biter det insulinet man faktiskt behöver väldigt bra.

Jag har även skrivit ner hur min kost sett ut, balansen mellan protein, fett och kolhydrater såg ut såhär:
keto3
Jag åt såhär

Frukost 4 ägg och en medelstor lök
Lunch 200g ryggbiff. Salladshuvud, tomat, gurka, paprika och beasås
Efter träning Proteindrink med liten del kolhydrat, grädde och vatten
Middag Tomat, gurka, salladsblad, paprika, ost och skinka. 3 msk smör
Nattmål ost och skinka och smör

Jag drack endast vatten och kaffe. Minimerade mjölken till kaffet medvetet.
Fördelningen av mat som jag fick är egentligen lite för lite fett procentuellt sätt. Man vill gärna inte äta för mycket protein eftersom för mycket protein också blir energi. Men jag tränar hårt, och antog att det skulle gå bra trots det. Det gjorde det ju också så.

29550346_10155118380431721_731937810_nInget fel på maten i alla fall!

Så hur var det då? Det var rätt jobbigt faktiskt. Jag vill gärna äta lite mer kolhydrater personligen, det är min preferens. Dessutom är det vissa omställningssymptom som är  jobbiga. En lätt huvudvärk (som blir bättre och bättre) och fruktansvärd andedräkt. Det påstås också att det blir bättre – men jag har inte experimenterat så mycket med det. ”Sött, och inflammerat” kallade min hustru doften för. Stackare!

Gjorde mig en dryck på rekommendation, hjälpte mot huvudvärken. I ketos bränner man rätt mycket salter.

Gjorde mig en dryck på rekommendation, hjälpte mot huvudvärken. I ketos bränner man rätt mycket salter.

Hunger är nog det som varit allra mest intressant. Absolut ingen som helst hunger har jag upplevt. Maten har varit god när jag ätit den, men jag hade kunnat stå över också. När det gäller sötsug så har det inte existerat överhuvudtaget. Kände mig väldigt stabil.

Träningen kändes som att skulle gå tyngre, men jag hade samma styrka och ork att genomföra passen. Testade t.om att maxa i vissa övningar och såg att det fungerade. Så inga problem på den fronten heller.

Men blodsockret. Herregud alltså. Jag menar jag har suverän blodsockerkontroll på min vanliga kost. Jag ligger nästan aldrig över 7, jag kan äta sötsaker osv. Men titta på kurvan här. Det är absolut inga som helst spikar eller dalar. Otroligt fördelaktigt om man vill gå ner i vikt, eftersom man inte är sugen på något. Jag åt nästan såhär i början av min sjukdom, för jag fick panik över att jag var sjuk typ, och jag tror tamejfan att det är det som hjälpt mig allra mest. Jag rasade i vikt, och kunde hålla kosten enkelt eftersom jag helt enkelt inte var överdrivet sugen eller hungrig.

Men att äta såhär resten av livet skulle aldrig passa mig. Däremot tänker jag att det borde vara ett utmärkt sätt att kick-starta en ny diabetesdiagnos t.ex. Jag menar, om du inte hellre vill äta väldigt lite kalorier. Här kan du äta dig mätt, känna dig mätt, och samtidigt äta på ett sätt som minskar din insulinresistens. Det är klart att det inte passar alla men som en start är det ingen dum idé. Är man kraftigt insulinresistent (som flera av oss är) lär denna kost också leda till viktreducering.

Det kan ju t.om fungera för den som har begränsad produktion av insulin, eftersom det krävs mycket mindre insulin för att hålla en sån här diet än andra. Men, jag tänker mig inte att slutsatsen ska bli att alla diabetiker borde äta LCHF, det måste man förstås välja själv, och dessutom rekommenderar inte socialstyrelsen den här dieten för diabetiker. Men att minska ner på kolhydaterna för att gynnas metabolt känns som en självklarhet. Kan jag träna, och leva på en diet som innehåller 20 g kolhydrater. VIlket är extremt lite, så kan vi ju utan tvekan testa att t.ex leva på 100g kolhydrater per dag.  Det känns hoppfullt.

Jag borde dock ha kört dieten längre för att se vilka mer långsiktiga effekter det haft, fortsätter blodsockret att hålla sig lågt? Hur mycket blodketoner hade jag kunnat fått? Hur känns mättnad och sug efter ett längre tag. Många vittnesmål säger att sug och hunger försvinner, så det är säkert så. Men hade gärna upplevt det själv.

Nu går jag tillbaka till min kraftigt kolhydratsreducerade kost istället. Där jag äter 80-140g kolhydrater per dag, beroende på hur mycket jag tränar, vad jag känner för och hur mycket fredag det är. Det är fränt att när man matar bort riset, pastan och brödet, så finns det rätt mycket plats att lägga till annat med kolhydrater i ju. Jag har helt slutat att ”sakna” dessa produkter också. De är inte särskilt näringsfyllda, inte särskilt goda, och inte särskilt nyttiga. Men däremot saknade jag mina fröknäcken, nu får jag smaska på dem igen!

29345094_10155118380516721_1206924578_n

Disclaimer: Om du medicinerar din diabetes så måste medicinen anpassas kraftigt efter sån här diet. Som typ1-diabetiker vet jag inte ens om det är lämpligt att göra det – det finns de som gör det men här måste man verkligen vara jättekunnig och förstå sin sjukdom superbra om man ska testa.

About the author: Kim Larsson