Ansvarstagande, men förlåtande.

Jag skriver mycket inlägg om att ta ansvar för sin sjukdom, och det kommer jag fortsätta att göra. Man får ha i åtanke att jag skriver mycket till mig själv också, men idag måste vi prata om att vara förlåtande för sin sjukdom också. Ett inslag som lätt kan glömmas bort när den ena och den andra har förbättrat sitt socker, och gått ner i vikt och det ena med det tredje.

Du har fått en sjukdom som gör att din blodsockerkontroll blir sämre. Det är tyvärr så, och som vi vet ser sjukdomarna väldigt olika ut. Sjukdomsbilden kan variera kraftigt hos typ 2 diabetiker. Det visste vi innan, men forskningen har slagit fast det också. Det finns 5 typer av diabetes, och förstås bland alla dessa typer också individer. Jag tänker att det är smart att titta lite extra på dom, så att vi förstår dem innan vi går vidare.

diabetestyper
Tidigare delade man upp diabetes i typ 1 och typ 2 och LADA. Nu har man gjort det på ett annat sätt som ni ser.

6.4% – Blått – likt TYP1 diabetikerna. Dessa har den autoimmuna sjukdomen, dvs att cellerna blir angripna av dem själva. 
15.3% – Orange – patienter med kraftig övervikt och allvarlig insulinresistens.
17.5%  Rött – Patienter med högt långtidssocker, sämre insulinproduktion och måttlig insulinresisten.
21.6% – Grönt – Patienter med kraftig övervikt som insjuknar i ung ålder.
39.1% – Lila – Patienter med milda diabetessymptom (här hamnar många av de äldre)

För att förstå våran sjukdom bättre, kan det vara av stor vikt att ha en dialog med sin läkare om hur de skulle placera er, eller kanske också fundera över hur ni skulle placera er själva. Har ni t.ex påverkad insulinproduktion så är det förstås extra viktigt att ni inte hysteriskt slår på er själva för att ni inte får resultat av kost och motionsbehandling eftersom det bara räcker en bit på vägen kanske. Samtidigt vill jag påpeka att insulinkänslighet är av värde för alla diabetiker – även de diabetiker som är typ 1. Det gör att man svarar bättre på medicinen som man använder, slipper nyttja lika stora mängder, och jag skulle vilja påstå att det också ökar förutsättningarna för att få ett balancerat blodsocker. Det har jag dock ingen källa på, så ni får ta det med en nypa salt.

Men åter till grundtanken; Förlåtelse. Klart som fan ska vi göra det bästa vi kan för att förbättra vår sjukdom, vi testar oss fram och ser vart hän det bär. Men vi måste också förlåta oss själva. Det är faktiskt jävligt orättvist att vi fått den här sjukdomen, och även ifall vi kan påstå lite hårt att fetma är ditt eget fel, så beror det också på saker. Jag blev extremt överviktig, och jag tar ansvar för det. Men samtidigt måste jag kunna förlåta mig själv för det är väldigt svårt att hålla vikten om man ständigt har sug, och har värk i kropp och själ. Det är det. Det behöver vi hjälpa varandra att komma ihåg.

Särskilt på forum och i facebookgrupper där förstås folk framförallt delar sina positiva resultat är det ju lätt att tänka ”fan vad jag är värdelös” – men allt är inte heller siffror. Har du ökat ditt långtidssocker med 4-5 enheter men samtidigt tappat vikt, börjat motionera, minskat ner på sockret, så tror jag nog att t.om en läkare skulle påstå att du är på rätt väg. För visst är det så att ett bra långtidssocker och ett balanserat korttidssocker är det enskilt viktigaste för din diabetes. Det är det. Men att ta bort socker från kosten och gå ner i vikt är också otroligt viktigt. Allt kan inte vara helt fokuserat på sifforna.

Jag vill också samtidigt påpeka att medicinering är absolut ingenting att skämmas över, även om jag tycker att det är en nykter tanke att sträva efter att minimera sin medicinering. Elller i alla fall hålla den på en lagom nivå. Men vi får inte bli galenpannor för det, vi behöver nyttja de resurser som finns inom läkekonsten om vi behöver det. Särskilt om vi tillhör de grupperna som har påverkad insulinproduktion blir ju detta extra viktigt. Jag har lagt till den här texten för att man enkelt kan tro att jag tycker att medicinering är fel. Det är en extrem missuppfattning. Jag är glad att jag inte behöver medicinera, inte för att medicinering är fel utan för att jag lyckades få kontroll på min sjukdom. Kanske tillhörde jag de som hade extrem insulinresistens, och fick därför ”extremt” bra resultat av min kost och motionsbehandling. Det finns också de som tror att jag förespråkar LCHF till Diabetespatienter, jag vet inte om det är så at man vill missförstå mig. Men det gör jag inte heller. LCHF rekommenderas inte till några patienter alls om vi tittar på vad vården säger, jag rekommenderar däremot att anpassa sitt kolhydratintag efter sin sjukdom, och kanske vara extra nogrann med det till en början. Vad du kallar det för, eller hur det blir. Det spelar mig ingen roll. Jag är nämligen ingen läkare, utan jag delar mina erfarenheter. Eller hur?

Ålderstårtbiten bör vi också prata om. Det är viktigt att förstå att även för friska människor så blir sockret lite högre när vi blir äldre. Det är en del av åldrandet. Det betyder att diabetiker också upplever samma sak förstås. Här får vi acceptera att det går en en bit uppåt. Göra så gott vi kan.

Slutligen vill jag säga att det fortfarande är högst relevant att jobba för så bra insulinkänslighet som möjligt endå. Att röra på sig, att anpassa sin kost och att träna musklerna ÄR ett jättebra medel för din diabetes. Att anpassa den mentala anspänningen, försöka sova så bra som det går, och ta hand om sina sinnen är också fundamentalt för diabetesen. Andvänd kunskapen som finns om din diabetes för att begripa och sätta fingret på hur din sjukdomsbild ser ut, nyttja det också för att vara förlåtande och inte för hård på dig själv. Men använd det inte som en förklaringsmodell för dåligt beteende. Du är värd att må bra. Det vet vi alla!

Källa: http://diabetesportalen.se/arkiv-foer-nyheter/paradigmskifte-i-diagnosticeringen-av-diabetessjukdomarna/

About the author: Kim Larsson

Leave a Reply

Your email address will not be published.