Ta reda på hur din sjukdom ser ut

Det som gör mig mest oroad när det gäller diabetes typ 2 är människors oinsatthet i deras sjukdom. Jag säger inte att jag är ultrainsatt eller bättre, men även läkare tycks lägga ganska lite krut på att faktiskt förklara vad som är felet hos människor. Vilket dels leder till kraftiga missförstånd när det gäller medicinering, men också att många bara symptombehandlar sin sjukdom, och igentligen inte förbättrar chanserna för den alls.

Första problemet är att diabetes (t2) kallas kronisk. Det är ett oerhört oerhört missvisande begrepp som gör att många människor ger upp redan innan de börjat att försöka få ordning på sjukdomen. Diabetessjukdomen kanske är omöjlig att helt eliminera och att man fritt kan äta godis igen, det är möjligt. Men att reversera den och leva ett liv utan symptom är inte omöjligt.

Först måste vi komma fram till vad diabetes typ 2 är; Sjukdomen innebär att du har ett för högt blodsocker. Men det höga blodsockret är ett symptom på antingen att du producerar för lite insulin eller att du är resistent mot insulinet som du producerar. Det här är otroligt viktigt att ta reda på för ens egna sjukdom eftersom det är just dessa två saker som helt ska avgöra vilken typ av behandling som du bör eftersträva att få.
En tumregel är att har du fått metformin utskrivet så har du en fungerande insulinproduktion men ett dåligt gensvar från produktionen i kroppen. Det betyder alltså att det inte är något fel på ditt insulin överhuvudtaget.

Detta är viktigt för en hel del mediciner går i omlopp nu som boostar din insulinproduktion. Samtliga av dessa mediciner erkänns öppet att en vacker dag inte kommer fungera längre och man kommer att behöva insulin. Vad beror det på? Jag vill säga att det beror på symptombehandling; det är ingen fel på din insulinproduktion du svarar bara dåligt på den. När du ökar på insulinproduktionen så kan du hålla nere blodsockret, men tillslut orkar inte bukspottskörteln längre och den ger upp. Du har blivit insulinberoende diabetiker istället. Detta händer givetvis också för dem som inte tar den här typen av medicin, eftersom typ 2 diabetiker inte sällan har en överarbetande bukspottskörtel under lång tid, så orkar den inte längre, och cellerna dör.

Betyder detta att vi ska skippa medicinerna? Nej, inte alls. Det är här som jag tror det är lätt att missuppfatta mig. Vi behöver givetvis få ner sockernivåerna så snart det går, jag gissar att även om det kräver att bukspottskörteln överproducerar insulin ett tag. Men sen behöver vi försöka att behandla det som är roten till vår sjukdom, och inte syssla med symptombehandling tills det inte längre fungerar längre, och det är genom att behandla detta som vi kan (på sikt) kanske återgå till mer vanlig mat igen. Vi måste reversera vår insulinresistens. Det är tjatigt, och jag vet att det inte är lätt. Men det går att reversera sin insulinresistens. Det kroniska med typ2-diabetes är inte insulinresistensen, det är de permanenta skadorna på betacellerna. Nu har man t.om sett att dessa skador kan gå att reversera med fasta till en viss mån, men inte helt säkert hur vetenskapligt fastlagt man kan säga att det är dock.

Är diabetes inte en kronisk sjukdom?
Låt oss titta på hur sjukdomen ser ut igen. Vi har en del som är insulinproduktion, och en annan del som är insulinresistens. Insulinproduktionen är svår att påverka om den blivit kraftigt nedsatt, vi kan kalla den delen av sjukdomen kronisk (även om, som jag sa fasta verkar kunna påverka det också) men insulinresistensen är alltså fullt påverkbar. Det kan du fråga din läkare rätt ut för att försäkra dig om att är korrekt. Så alltså behöver vi veta om hur våran sjukdom ser ut.

Exempel: Du har ett högt c-peptid värde, och samtidigt ett högt socker. Det betyder att din insulinproduktion är hög, vilket i sin tur betyder att du inte har några problem att producera insulin men du svarar dåligt på det. En stor del av din sjukdom (eller hela) är reversibel.

Exempel 2: Du har ett lågt c-peptid värde, men det finns forfarande. Ditt socker är högt. Det betyder att din insulinproduktion är försämrad eller sänkt. Du kan fortfarande göra det insulinet mer effektivt genom att behandla din insulinkänslighet, men du kommer att behöva tillsätta insulin eller kraftigt anpassa din kost för att hålla dig frisk.

Exempel3: Du har ett extremt lågt c-peptid värde och högt socker. Du är troligtvis insulinberoende diabetiker. Du kan fortfarande påverka hur din kropp hanterar insulin genom att jobba för bättre insulinkänslighet.  Men du är beroende av medicinering och även om du anpassar din kost behöver du tillsätta mediciner.

 

De allra flesta av oss som är typ 2 diabetiker befinner oss i exempel 1. Jag vill påstå att de allra flesta av oss kan reversera vår diabetes med kost och motion. Det beyder inte att jag är så naiv så att jag tänker mig att vi kan reversera det tillbaka till 0, men i alla fall en god bit på vägen.

Det som glöms bort, både av läkare och patienter är att när det gäller typ 2 diabetes så är grunden kost och motionsbehandling. Det stora problemet är att det oftast inte räcker till, och jag tror att det är för att vi går för försiktigt på det från början.

Kosten som rekommenderas oss diabetiker är absolut bra – men i det akuta skedet av sjukdomen räcker det inte. I det akuta skedet av sjukdomen måste vi kraftigt minska behovet av insulin i våra kroppar, så att vi får ner de höga värdena av insulin framförallt. Blodsockret kommer efteråt. Vi behöver äta mat anpassad efter att inte kräva en massa insulin så att resistensen minskar. Det är nämligen så att ju mer insulin vi skapar eller stoppar i oss, ju mer blir resistensen.

Egentligen inget konstigt, äter vi stora mängder av smärtlindring behöver vi större mängder senare, samma med andra mediciner. Kroppen vänjer sig helt enkelt. För att bryta ett sånt mönster så behöver vi helt sluta, eller äta en annan medicin ett tag. Ni vet hur det fungerar, och jag tänker att det resonemanget är applicerbart även här.
När vi tittar på olika strategier för att bryta detta så innebär de egentligen samma sak, LCHF tar bort kolhydraterna för att minska insulinbehovet. VLCD (typ soppor och sån) minskar kraftigt det totala energiintaget för samma effekt. Dessa strategier fungerar för många, kanske inte alla, men många. Vi måste ge det tid förstås, men samtidigt måste vi vara tuffa i början. Jag upplever att jag kan äta mer och mer saker ju mer tiden har gått, ,men min sjukdom har varit extremt kopplad till vikt. Allas sjukdomar är inte det, och det är jag medveten om. Men insulinresistens är inte bara kopplad till vikt, det är också kopplat till stress, sömn, träningsnivå, och hur mycket kolhydrater vi äter. Vissa foliehattar (som inte har någon vetenskaplig grund egentligen) menar att insulinresistensen är kroppens egna försvar mot för höga mängder av glukos under för lång tid. Jag säger varken bu eller bä om det, bara tyckte att det var värt att nämna.

I mitt inlägg till nydebuterade diabetiker kan du läsa mer om insulinresistens och vad man kan göra för att hantera det. Men samtidigt vill jag också slå ett extra slag för fasta, det ultimata spat för bukspottskörteln 😉

 

En sommarbild känns ju helt fel, men vafan.

En sommarbild känns ju helt fel, men vafan.


About the author: Kim Larsson

Leave a Reply

Your email address will not be published.