LCHF vs Icke LCHF

Först. Jag är alltså inte LCHF:are. Men jag har varit det, särskilt i början av min sjukdom tror jag att den typen av kost var det mest lämpliga för mig Jag trivdes väldigt bra, och lärde mig mycket under den perioden. Nu för tiden är jag inte det. Jag äter vad man skulle kunna kalla kraftigt kolhydratsreducerad kost.
(Den här texten är fritt skriven av mig personligen. Jag delar endast med mig av mina tankar, och har därför inga källangivelser i just den här texten)

smor-80--250g-arla-7

Men jag blev påmind av det igen här om dagen, när en person ställde en fråga om bröd i en träningsgrupp. Om du bland ”kaloriräknare” (som jag kommer kalla gruppen hädanefter) säger att du undviker bröd för att det inte är nyttigt så har du svurit i kyrkan to say the least. Det spårar ur. Bröd lyfts nästan fram som guds egna livmoder i skivform. Ställer du samma fråga i en LCHF grupp tas tråden typ bort, för att äta bröd är som att ligga i samma säng som satan själv.
Då ska vi komma ihåg att lågkolhydratkoster som typ LCHF är relativt populära just nu, och samtidigt är träningslära, och PTs på andra sidan en stor grupp. Men på båda sidorna finns väldigt mycket konstiga saker. Det är  uppenbart att man bedriver politik snarare än pratar om enskilda människors behov. Men när det gäller missuppfattningar/uppförstorningar från båda sidor så har jag några favoriter:

För det första, diskussionen om insulin. LCHF:are har ju ungefär fått folk att tro att insulin går man upp i vikt av. Sen beskyller man då kolhydraterna för att vara det som fristätter insulin. Det här finns det mycket mer kompetenta människor än jag som kan orda om detta men kort och gott, det stämmer inte. Det kan dock finnas en viss sanning i detta för människor som är insulinresistenta – men inte heller då blir du fet av insulinet utan snarare av att insulinet inte har någon effekt. Insulin frigörs inte heller bara av kolhydrater, faktum är att allt man stoppar i munnen behöver insulin. Kött och ägg behöver faktiskt en hel del insulin, och skulle tesen stämma så skulle man få svälta sig för att gå ner i vikt.

Den andra diskussionen är kalorier vs kalorier ut. Här är det kaloriräknarna som stenhårt håller i taktpinnen, och det är vetenskapligt korrekt, men det som ibland verkar svårt att förstå är hur jävla svårt det är att räkna på den riktiga siffran. Vetenskapen stämmer, men extremt många faktorer spelar in. Det är inte bara att googla fram en lista på vad man behöver och sen räkna på vad man äter. Det kan fungera så för vissa, men om flera av faktorerna som faktiskt spelar in varierar, så varierar siffrorna också. Problemet som LCHF:arna har här är att de säger ”man behöver inte räkna kalorier, mättnad sköter kroppen själv på fett” – samtidigt finns det olika strategier för att inte äta för mycket vilket kan tyckas vara wierd om man nu reglerar det själv. Kalorier in – kalorier ut stämmer alltid oavsett vad du äter – men det är inte så enkelt.

Det här med träning för den som ska gå ner i vikt sägs ju friskt av många kaloriräknare. Det finns hur mycket studier som helst som visar att träning är fantastiskt för att hålla vikten, för hälsan och allt det där men inte särskilt imponerande alls för viktreducering. Inte sällan sägs det på ett sätt som är jävligt skuldskapande också ”Rör på dig mer än du äter så går du ner” – inte riktigt så enkelt är det.

Det här med att kolhydrater är ohälsa är så dumt. LCHF:are. Jag tror många kan skriva under på att socker är sisådär utifrån ett hälsoperspektiv, och att det säkert är gynnsamt att minska ner på snabba kolhydrater. Men kolhydrater i sig är inte roten till allt ont. För att LCHF ska fungera så måste man hålla nere på kolhydraterna ganska friskt, och det är inget fel i det. Absolut inte. Men kolhydrater finns i frukt, bär, grönsaker, havre. Det är naturens egna mat. Det är inte farligt. Hävda att det är mindre nödvändigt och ni har delvist rätt, men inte farligt.

Det här med att kolhydrater är den enda energin är ju ett annat populärt sätt att prata. Förstås av kaloriräknare. ”Man kan inte träna utan kolhydrater” ”Man kan inte tänka utan kolhydrater” ”Hjärnan måste ha ett visst antal kolhydrater per dag”
Nej. Kolhydrater är inte livsnödvändigt på något sätt för en vuxen människa. Däremot så tycks kolhydratsenergin vara lite vassare på vissa moment inom träningen, men kroppen kan vänjas att gå på (nästan) inga kolhydrater. Förövrigt så är det också ett argument som läggs fram som om LCHF:are inte äter kolhydrater alls, men grönsaker och annat innehåller kolhydrater. Så prata inte som om LCHF:are äter 0. Det är osanning.

Det här med metabola fördelar och att människor fungerar på olika sätt är så sjukt dumt det också. LCHF:are menar att en viktnedgång kan ta två år att få igång, och en kaloriräknare menar att det sker samma sekund som du är på minus. Jag säger inte att endera är rätt eller fel, bara att man kanske ska lugna sig lite med slutsatserna. Kaloriräknarna vill gärna påpeka att de flesta människor är exakt lika på insidan, och LCHF:arna menar att hormoner och andra saker gör oss väldigt unika. Båda sidorna har ganska rätt. Men när det gäller problem med sköldkörteln, insulinresistens och andra metabola problem så tycks ibland kalorisidan vara helt blind. TIO PROCENT av sveriges befolkning räknas vara insulinresistenta. Man kan inte bara hoppa över dom när man pratar om människor.

Blodsockerbalans, eller metabol kontroll är också något som LCHF lägger ganska mycket tonvikt vid. Här får jag ändå säga att det ligger något i det som LCHF anhängarna säger i alla fall om jag tittar till mig själv. Jag har kontrollerat mitt blodsocker mycket, och ju mer stabilt det ligger ju mindre sötsug/hunger upplever jag. Dessutom upplever jag också att det är lättare att inte bli trött eller få dippar om sockret är stabilt. Men ett extremt stort misstag som LCHF:are gör där, är att anta att ”vanliga” människor,som äter vanlig kost alltid har ett väldigt svajjigt blodsocker. En frisk människa kan ha väldigt kolhydratrik kost och fortfarande ha ett väldigt stabilt blodsocker. Det finns dock många människor som upplever mycket sug och mycket hunger, medan andra inte gör det. Det blir en ganska nedvärderande ton i ett sånt samtal många gånger ”bit ihop” ”vill man vara fin” men en del av förklaringen skulle kunna vara att man siktar på ett lite mer balanserat blodsocker, och då blir det plötsligt lika lätt att stå över onödigt gott som för andra.

Det finns mer, men jag tänkte orda lite om det sista. Fetterna. För det är väl kanske det mest intressanta när det gäller kaloriräknare mot icke-kaloriräknare. Hur farligt är fett egentligen? Utifrån energi är fett otroligt energirikt och därför är det något man gärna skär ner på i ett scenario där man räknar kalorier in och kalorier ut. Det är fortfarande så att fetter, de mättade, kan ha kopplingar till hjärt och kärlsjukdom, så det kanske är smart.
Samtidigt är fett något som balanserar vårt blodsocker, och gör processen av kolhydrater långsammare i kroppen. Det är också det som lyfts fram som fördelen med lchf dieter, att man upplever mindre sug efter sötsaker och mindre kraftig hunger. Vad som är vad i detta är svårt att säga, men när en sida steker biffar utan att varken ha olja eller smör, och en annan sida säger att fettet är fucking guds räddning så är det ganska svårt att se, att där mellan är de allra flesta av oss. Det är så odynamiskt.

När det gäller diabetes, eller metabola sjukdomar av andra slag så är kost oerhört populärt att prata om, och det med all rätt. Socialstyrelsen har ju godkänt lågkolhydratkost som en kost för diabetiker, men många har väldigt svårt att förstå att lågklhydratkost inte är LCHF. LCHF rekommenderas inte till någon diabetiker, varken typ 1 eller typ 2. Men det är snårigt och många likställer all typ av kolhydratsreglering med LCHF.

Här har vi också två ganska tydliga sidor. Några som valt att köra LCHF (mot läkares inrådan) och de får ett mycket bättre blodsockervärde men några av dem får problem med blodfetter och annat istället. Andra som äter på som vanligt och tänker att medicinerna är fullgoda och gör sitt. Mycket av den kunskap som lärts ut av diabetes är baserat på kolhydratsrika dieter, och därför behöver många lära om sig. Ett exempel är det här med ketoner men också det här med hur mycket kolhydrater man egentligen behöver. Samtidigt ska man inte, och kan man inte strikt följa LCHF regler. Men det finns saker i deras sätt att äta som man väldigt väl kan hjälpa sin diabetes kraftfullt med. Kolhydratsreglering är en av de sakerna. Att bara kasta bort det som ”LCHF är livsfarligt” är bara ett sätt att slå problemet ifrån sig. Om friska människor behöver tänka till lite kring socker, snabba kolhydrater och total energimängd, så tror jag nog att diabetiker också behöver göra det. I vilken grad får väl var och en bestämma.

About the author: Kim Larsson