Definitioner skapar problem

Detta är inget pro-LCHF inlägg. Det är inget anti-LCHF inlägg heller. Det är ett neutralt inlägg om det faktum att vi inte lyckas riktigt förstå varandra när vi pratar om kost. För definitionerna är så olika. Det blir problematiskt när man pratar med vårdinrättningar som ser kosten på ett sätt, och det blir oerhört hård ton i diskussioner mellan personer på olika forum. För man vet inte riktigt vad man pratar om. Så jag tänkte, vi sätter oss ner och tittar på detta, och kanske kan det i slutändan bli en bra lösning.

Det första som ska sägas är att det är svårt att hålla neutralitet i den här frågan, inte för mig personligen men för att andra människor också väldigt snabbt drar slutsatser. ”Jamen du ar ju ätit LCHF, så du tänker säkert såhär” och så vidare. Ge mig respekten att förstå att det som driver mig i frågor relaterat till kost och då särskilt diabetes är driften att hitta ett sätt att leva som är hälsosamt och långsiktigt, som jag kan träna samtidigt som jag gör, som jag orkar med mina barn, kan dansa och älska med min fru och leva i alla fall hyfsat normallångt. Det är min motivation.

Vad är LCHF?

Inte ens här kan vi få ett ordentligt svar, för även inom LCHF är man inte helt överens. Det talar ju sitt tydliga språk om hur mycket debatt det är just gällande detta. Men jag tycker att kostdoktorn får vara den som ”bestämmer” i det här läget. Han delar upp kosten i tre nivåer. Det ska dock tilläggas att det inte räcker att man räknar mängden kolhydrater, utan att man också ska undvika vissa födoämnen helt. Socker, stärkelse, gluten, frukt och margarin.

Strikt (0-20g kolhydrater per dag)
Måttlig (upp till 50g kolhydrater per dag)
Liberal (upp till 100g kolhydrater per dag)

Livsmedelsverket rekommenderar att 45-60% av vår mat kommer från kolhydrater när vi pratar normalkost. Det innebär typ 250-300g kolhydrater

När det gäller lågkolhydratkost så handlar det om att ca 30-40% av vår energi ska komma från kolhydrater. Det innebär 150 – 200g kolhydrater per dag.

Definitionen av kolhydratsreducerad kost är alltså allt under 250g (förstås beroende på ditt totala intag*)

fettinnehåll
kolhydratsinnehåll
Nu vet vi vad definitionerna säger, och då kan vi förstå att ”Extrem lågkolhydratkost” är det som man inom diabeteslitteratur refererar till som LCHF. Även om du äter en liberal LCHF å kommer du att inom litteraturen klassas som extrem lågkolhydratkost. Det är värt att notera dock att när man pratar om riskfaktorer för ketoacidos så pratas inte om extrem lågkolhydratkost, utan extrem lchf eller svält. Hurvida defintionerna är under kontroll i dessa fall kan jag inte svara för, men det bör då vara det som klassas som strikt LCHF som i såna fall är en riskfaktor för detta problem.

(Länkar: http://www.dagensdiabetes.info/index.php/alla-senaste-nyheter/2152-normoglykemisk-ketoacidos-ett-allvarligt-tillstand-forekommer-bland-annat-som-biverkan-av-sglt-2-hamnare-och-lchf-vid-t1dm

http://diabetesportalen.se/om-oss/fraagelaadan/besvarad-fraaga/typ-1-diabetes-lchf-kost-och-syrafoergiftning/

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Fallbeskrivning/2015/09/Svar-ketoacidos-hos-ammande-kvinna-med-lagt-energi–och-kolhydratintag/ )

Kommentarer på LCHF inom diabeteslitteraturen är att kosten kan initialt leda till viktminskning och förbättring av vissa blodfetter, samtidigt försämring av andra. Det finns inga riktiga långtidsstudier som kan styrka vad som händer om man äter såhär under en lång tid, men man har jämfört två grupper som ena åt mest animaliskt fett och den andra omättade fetter i förstahand, och den andra gruppen hade större överlevnad.

LCHF rekommenderas inte till diabetiker kan vi komma fram till. Det är inga tvivelaktigheter där. Det är vad litteraturen säger. Lågkolhydratkost rekommenderas dock som en del av all diabetes, även för typ1:or, och man har sett kopplingar till bättre långtidssocker och även att den är effektiv mot just insulinresistens. Det finns flera studier som pekar på detta, och det är intressant. Särskilt tänker jag till typ 2 diabetiker som kanske på grund av övervikt och annat har problem att röra på sig, således tappar de en av sina viktigaste funktioner för att behandla eller hantera sin insulinresistens. Då kan lågkolhydratkost vara fördelaktigt.

Avslutningvis tänkte jag att vi kunde kolla på några missuppfattningar, eller saker som folk tänker om dessa koster, för att kanske slå hål på några myter

Insulin gör oss tjocka är ju en vanlig sak som nämns i de allra flesta sammanhang, och det är en rätt farlig sak att säga. För visst är insulin inblandat i fettinlagringen i vår kropp, men insulin i rätt mängd är också en livsnödvändighet. Väldigt höga doser av insulin (som vid insulinresistens) kan vara negativt för vikten, men det är snarare för att vi inte svarar på insulinet. Höga doser insulin kan om något vara en negativ sak för vårat blodsocker, som kanske blir svajigt eller riskerar rekyleffekter. Men det gör oss inte tjocka, Det gör överdrivet matintag däremot.

All LCHF kan ge oss syraförgiftning , det är faktiskt en myt. Jag har skrivit om detta här också. Som vi ser på definitionerna ovanför så är det på sin höjd den extrema formen, den superstrika formen som skulle kunna sätta oss i den risken. Men det är inte kosten som ger oss ketoacidos, det är insulinbrist som ger oss det. Kopplingen till superstrikt LCHF och ketoacidos är rimligen det faktum att vi äter så otroligt lite kolhydrater att vi helt enkelt tillslut tillför alldeles för lite insulin, och då får en relativ insulinbrist. Men detta är återigen insulinbrist. Det går i de flesta fallen ej heller att utesluta att man ätit för lite överuvudtaget och det är som sagt väldigt ovanligt. Dock värt att ha med i beräkningarna givetvis, vi ska vara rädda om oss.

Kolhydrater är lika farligt som socker är också en myt. Det sägs friskt, för att vi har lärt oss att kolhydrater blir till socker i kroppen. Men det är förstås långt mycket mer avancerat än så. Vissa former av kolhydrater blir socker väldigt snabbt i kroppen, och när dom blir det så kommer de vara snarlika socker. Det är korrekt. Men andra kolhydrater har en mer långsam process och behöver inte alls påverka blodsockret extremt eller nämnvärt. Kolhydrater behöver också sättas i relation till vilken typ av diabetes vi har och vad vi håller på med just nu. Att leva på kolhydrater endast för en stillasittande individ kanske är dumt, att äta havregrynsgröt innan man ska ut och jobba som hantverkare kanske är alldeles utmärkt. Mängden fett avgör också hur kolhydraterna hanteras av kroppen.

Kolhydrater är vårt bränsle sägs också mycket. Även om kolhydrater är ett bränsle som kroppen nyttjar bra så är faktiskt också fett ett bränsle vi kan nyttja som människor. Jag tror att den här meningen kan vara riskabel för att vi fastnar i att tro att det är vår ända väg, och då kan vi (återigen beroende på sjukdomsbild) hamna i ett moment 22 där vi får svårt att få kontroll på vårat blodsocker.

Kolhydrater är det som behöver insulin är också falskt. Det här sägs både av diabetiker som äter normalkost och av LCHF:are som förespråkar låga insulinnivåer. Allt utom vatten som vi stoppar i munnen behöver insulin (nästan). Anledningen till att vi lärt oss att bara räkna kolhydrater är en förenkling för att göra vardagen lättare. Protein behöver också mycket insulin, och det gör fetter med. Däremot kan man väl generellt säga att kolhydrater behöver mest. Det stämmer nästan i alla fall.

Det finns förstås många fler saker som sägs om koster och om matinnehåll hit och dit, problemet är att det också bildas katt i råttan historier. Det är mycket som är anekdotbasera. Någon har botat sin kroniska sjukdom med LCHF, och vi vet inte alls vad det har varit för andra omständigheter runt detta, inte ens om det är sant. Samtidigt på andra sidan ser vi folk som säger ”Jag testade LCHF i ett år, och fick den här sjukdomen” och sen blir det att se som en sanning. Kostförändringar kan ställa till mycket åt alla håll, men har vi haft en annan typ av kosthållning i 35år, så kanske det inte är så lätt som att ”Jamen nu åt jag såhär i två år, och därför blev jag sjuk” Hur vi påverkats innan vet vi ju inte.

När det gäller hjärt och kärlsjukdom och LCHF har jag läst och begrundat mycket, och detta är svårt för mig. Framförallt eftersom jag med LCHF har fått total kontroll på min typ2 diabetes. Jag hade mitt högsta värde idag på väldigt länge, 7.4. Efter att ha ätit choklad och ligger på sängen med morfin och sobril i kroppen (på grund av smärta från en skada) Förstå den fantastiska metabola kontrollen jag har. Det är fascinerande. Men hjärtsjukdom är också något som jag funderar över, och som jag ser att det inte riktigt finns något svar på.
Men där tror jag kanske att vi måste titta på ett lite större perspektiv, och kanske i slutändan komma fram till att ”båda sidor har rätt” För det verkar ju utrett att högt socker gör kärl stela och sämre på det sättet, och sen kan då det mättade fettet vara den utlösande faktorn kanske till en hjärtsjukdom. Detta är dock bara vad jag tänker högt om. Så kanske måste vi om vi haft problem med diabetes länge sannerligen respektera det som sägs om fetter och hjärt och kärlsjukdomar. Samtidigt kanske vi inte alls behöver vara så rädda för fetter om inte våra kärl hunnit bli inflammerade och stela. Vad vet jag.

Slutsats

Vi måste vara schysstare mot varandra när vi pratar kost. Det är väl den viktigaste slutsatsen. Vi måste sluta att banna folk för att de äter kolhydrater också, vi är olika och vi gör olika prioriteringar.

Vi vet att blodtryck, långtidssocker, blodfetter är sjukt viktigt för vår framtid. Särskilt som diabetiker. Vi vet också att många har blivit hjälpta genom att äta LCHF med samtliga av dessa saker, samtidigt vet vi att många blivit sämre genom att äta LCHF. Det är sanningen.

Men att dra ner på socker (livsmedelsverket säger max 50g socker per dag, jag tycker det låter sjukt högt även för friska) och de snabba kolhydraterna är jag rätt säker på att är ett led i vägen mot ett mer balancerat socker. Dessutom har många atleter och vänner visat oss att kolhydrater kanske inte är så extremt viktigt som vi trodde för att kunna idrotta eller orka med prestationer. Det är en sanning som vi inte ska ta lätt på. Vi kan hjälpa vårt blodsocker väldigt mycket med justeringer av kolhydrater.

Samtidigt visar sig fett vara den källa till energi som hetsar vårt blodsocker minst, kanske är det något vi kan nyttja också. Vi vet ju dessutom att omättade fetter ger oss bättre förutsättningar när det gäller hjärtsjukdom. Fram med makrillen alltså! Det är ju en sanning som går hand i hand med varandra. Trots att det ena är en LCHF sanning och det andra är en medelhavskostsssanning. Jag tror det är där någonstans vi måste hamna. LCHF (även om det inte rekommenderas till diabetiker) har lärt oss mycket om saker som vi innan sett på ett helt annat sätt. Den kunskapen bör vi nyttja och inte rata. Sen behöver vi ändå inte äta bacon och dricka grädde, för valet är fritt och helt upp till oss!

About the author: Kim Larsson