Årets största lärdomar

Jag tänkte samla ihop årets lärdomar angående sjukdomen diabetes (typ2) och avsluta året på det sättet. Det har sannerligen varit ett intressant år med diabetesgalan som avslutning där min historia blev berättat. Alla har inte haft samma tur, men jag tycker att jag lärt mig mycket och nyttjat den kunskapen riktigt bra emellertid.

1. Lågt blodsocker är en biverkan på insulinsprutor och ingenting som en typ2a som inte tar sprutor behöver vara rädd för. Det kan dock kännas obehagligt att få ett lägre blodsocker när man är van vid ett högre. 

2. Typ2 diabetes behöver inte ha någon koppling alls till bukspottskörteln. De allra flesta av oss har normal eller t.om hög produktion. Kroppen svarar inte på sitt egna insulin. 

3. En kropp som blivit tömd på energi via träning har mycket mindre risk att få ett högt blodsocker.

4. Men man kan få höjt blodsocker AV träning, riktig hårdkörning gör att levern pytsar ut mängder socker och du kan få en kurva likt en som du får om du äter kolhydrater – bara av träningen! Har jag dåligt med mat i magen eller tränar hårt på morgonen så blir det så för mig.

5.  Kroppens behov av kolhydrater är noll. Inte nästan noll utan noll. Däremot är det omöjligt att inte äta kolhydrater om man vill äta grönsaker. Det vill man! Rekommendationerna för hur mycket kolhydrater typ2or bör äta är anpassade efter medicinerade personer. Jag tror vi bör äta mindre.

6. Typ2 diabetes växer så det knakar. 1 miljon människor har prediabetes i Sverige. 

7. Att unna sig har ändrats för mig i år. Det betyder inte längre missköta mig för en tillfällig go känsla – att unna sig ett stabilt blodsocker är långt mer värt än något annat.

8. Ju högre ditt blodsocker är ju större risk för komplikationer. Det är direkt kopplat och därför bör vi sträva efter ett lågt. Livet rockar osv!

9. Ju närmare normalvikt jag kommer ju bättre svarar min kropp på insulin.

10. Muskelbyggnad ger mig en fantastisk safe-zone som gör att det finns ännu mer plats för kolhydrater utan att sockret sticker iväg.

11. Ägg är ett fantastiskt livsmedel

12. Kaffe är bra för diabetiker. Jupp! Det är perfekt för det innehåller knappt nån energi och enligt studier är det rekommenderat att dagligen inta kaffe.

13. Läkare är inte skeptiska till kost och motion för att det inte fungerar – däremot är statistiken dålig. Folk klarar inte av att hålla ut. Därför ser vi ofta strategier baserat på detta – fetmaoperation blev jag tillfrågan om många gånger och mediciner är inte alls dåligt, de är fantastiska. Men med tanke på mångas upplevelse av taskiga kistor osv så skippar jag hellre riset. Det är inte säkert alla kan göra det dock.

14. Alla kan förbättra sitt utgångsläge med kost och motion. Alla kan inte bli medicinfria.

15. Diabetesdiagnosen är en jättebra vändning för många.

Slafsdiagnoser

unknown
IBS är ju en vanlig sån. Eller kolik på småungar. Där diagnosen tyvärr inte alls förklarar vad som är fel, bara beskriver hur felet yttrar sig. Där upplever jag att många människor som har diagnoser eller pratar om dem tycks tappa bort sig. För att sätta ett namn på ett tillstånd är självfallet viktigt för att kunna hantera det – inget snack om den saken. Men namnet i sig är ingen förklaring på vad som är fel, det måste folk lära sig.

Typ2 diabetes är precis samma sak egentligen. Vad är det man vet? Man vet att patientens kropp inte klarar av att hålla nere sockernivåerna på ett förtjänstfullt sätt. Man vet att det är farligt för kroppen, och man testar sockernivåerna en gång till för att vara säker och detta bekräftar då att man har en diabetessjukdom. Men vad säger det om kroppen? Att den inte klarade av att hålla nere sockernivåerna. Ingenting annat.

Många med diabetes typ 2 tror därför att de har något fel på bukspottskörteln, eller att det finns något annat fundamentalt fel på deras kroppar, och medicinering / metodik /livsåskådning följer snabbt med. Jag förstår det, och ibland undrar jag om ens vården begriper vad det här är för sjukdom. Här reagerar många och tror att jag tror att man kan befrias från all typ av diabetes typ 2, och det tror jag inte. Jag vet inte ens om man kan befrias från någon typ, det är inte poängen. Poängen ligger i att sätta sig in i och begripa vad det är för typ av problem som ens kropp har. Istället för att köpa hela grejen med hull och hår.

Det viktigaste av allting när man tittar på typ2 diabetes enligt mig är att förstå att det är en sjukdom som är en del av det metabola syndromet. Det är en sjukdom som växer nå jävulskt, den har ökat med 4 gånger sen 1980. I snitt 8.5 procent vuxna är drabbade. Det är hur vanligt som helst. Det är direkt kopplat till fetma och stillasittande. Där kan vi börja att gräva.

Det är så också att jag vet att det finns typ 2 diabetiker som har det av andra skäl än att de är feta, kom dock ihåg att bukfetma inte ens behöver vara särskilt synligt. Det räcker att bukspottskörteln har fett runt sig för att det ska försämra funktionen. Lägg där till stillasittande, osund kosthållning, så är vi i mål. Det ända kroniska med det är att vi inte kan förändras. Det är ju också precis det siffrorna säger om fetma, de allra flesta äter upp sig igen. Så jag har oddsen mot mig. Kanske är det så att allting havererar för mig imorgon, vem fan vet. Men tills dess tänker jag nyktert förstå att den här sjukdomen i 90% av fallen beror på vårat sätt att leva. Sen tänker jag inte stå bredvid medan medicinen ska lösa det problemet åt mig, jag vill gärna försöka lösa det själv.

För problemet är ju inte att vi nyttjar mediciner, det är självklart så att vi ska nyttja mediciner, samma sekund som jag behöver det kommer jag att göra det. Det finns ingenting negativt med att använda mediciner. Förutom om vi medicinerar våra egna dåliga val, då är det negativt. Vad händer med en boostad bukspottskörtel, som måste producera extra mycket insulin dag och ut och dag in för att dess normalproduktion inte längre räcker till? Det finns ju lite olika varianter av mediciner, men samtliga som på något sätt stimulerar bukspottskörtelns produktion av insulin har cancer i just bukspottskörteln som en biverkning. Slump? Jag tror inte det.

Det finns kunskap idag om hur man via kost kan hantera en typ 2 diabetes. Det är väldigt likt hur man hanterar fetma, eller andra sjukdomar. Kost och motion är skitkonstigt att vänja sig vid om man slitit mycket, haft mycket värk i kroppen, eller helt enkelt inte haft det som en naturlig del av ens liv. Dessutom är det orättvist, för vissa tycks inte behöva bry sig alls. Men det är fortfarande sanningen.

Förändringen börjar hos oss. Det finns ingen medicin i världen som kan rädda oss från våra egna dåliga val, inte i långa loppet i alla fall

 

CS-Laget söker en femte spelare

nyaste

CS-Laget som jag har söker en femte spelare. Ni som inte känner till det; Jag lirar inte utan har just nu fyra lirare som kör under mitt namn. Jag hjälper laget och finns i bakgrunden för att ha ett bollplank, och när vi blivit en fast femma och börjat poppa upp lite resultat så kommer jag att kika runt efter samarbetspartners och liknande, som en manager.

Laget har funnits ett tag, men vi har bara hittat fyra spelare som vi är riktigt nöjda med. Nu söker vi en femte.

Vi söker dig som är riktigt sugen på att spela, och har flera kvällar lediga eller kan göra flera kvällar lediga för att träna med laget. Du är motiverad att växa som spelare, är en god teammate och har tålamod och mentalitet för att ta emot feedback,  ge feedback, och växa tillsammans med laget. Du har möjligheten att åka till LAN-tuneringar.

Din ansökan innehåller

Ditt namn och ålder.
Hur länge har du spelat CS:GO och vad har du för erfarenhet av att tävla i spelet
Länka ditt steamkonto, faceit/esea konto
Beskriv dig själv som spelare och berätta lite kort om din motivation för spelet

Skicka din ansökan till : papadrayich@gmail.com

Ett par tankar från Dreamhack

Drömmen vore att det inte också är svett i luften. Men det är en särskild doft på dreamhack, och runt det som är på dreamhack. Det som många av oss som är här drömde om att skulle bli stort, det har växt förbi oss sen länge. Det är framförallt en känsla av att det mesta är möjligt som jag känner när jag går in å dreamhack.

Jag har stämt en träff med Mats, men jag vet inte vart han är. Istället för som man kanske gör i de flesta fall väntar på rätt adress rör jag mig runt i lokalerna, jag känner mig på något väldigt konstigt sätt hemma här. Några av de jag möter är småungar, men också föräldrar och förstås den klassiska ungdomsskocken med snart-män som brölar. Det finns en större variation av människor här idag än det någonsin gjort. Det är fortfarande framförallt en korvfest, men korvfesten har blivit som på ett välsorterat Statoil. Det finns bacon och ostkorv, och faktiskt kan man köpa en varm macka och hamburgare också. Dock köper fortfarande de allra flesta korv. Korvarna som legat framme länge dom liksom svettas i skinnet. Det är faktiskt en väldigt icke-haltande jämförelse.

Men det är inte bara e-sport, eller bara spel, det är en festival för många, jag skulle vilja säga alla, men jag står i en lång rock, med håret fixat, jag har en skjorta på mig är 34 år gammal och en vit man. Det är onödigt att jag pratar för alla, men känslan min är att många är välkomna in i den här gemenskapen. Cosplay är en växande genre här inne, men även företagare av alla olika slag som vill satsa och satsar på gamingrelaterade produkter. Jag gillar det.

Hursomhelst. Det visar sig att Mats var 10 meter från där jag ursprungligen var, men jag hinner ta ett ordentligt varv runt området.

Twitch – som är det företaget jag jobbar med när jag streamar har en egen lounge. Där finns snittar, inte bubbel, men gott kaffe och som partner med deras företag kan du även beställa dig en massage. Eftersom jag omöjligt kan gå igenom en sån här grej utan att babbla så hamnar jag i diskussionen hurvida det är en välbyggd hårig man som masserar eller inte – men någon massagebokning blir det ej.

På kvällen kommer ett 20-tal, kanske fler, tittare till kanalen och vi hänger lite tillsammans på hotelbaren. Loda och Akke kommer förbi. Det är egentligen på många sätt orimligt hur dessa personer bara dyker upp och passar in i gemenskapen, inte på grund av vilka de är. Men på grund av deras position i spelet som jag kommenterar. Det är väl också där charmen med dreamhack faktiskt lyckats finnas kvar. Inne på området kan du springa på en världsstjärna på vägen till toaletten, eller väl därinne.

Spelen de växer så att det bokstavligen knakar. Jag känner inte längre till alla stjärnor eller alla spel. Min son är ett fan av ScreaM så jag bestämde mig för att hitta honom, det löste jag klockan 02.30 i hotelllobbyn. Det ger en viss charm över eventet.

Nu är det en dag kvar av eventet. Det räcker gott med de dagarna jag spenderat här, förhoppningen efter varje dreamhack är alltid densamma för mig. Att ha träffat nya vänner, nya potentiella samarbetspartners och att ha gjort ett litet avtryck i vad det nu än är man jobbat med som man kan vara nöjd med. Det verkar som att detta dreamhack också blir en lyckad historia. Men kvar idag är streamingen (jag börjar runt 16/17) och twitchfesten. Det är alltid jävligt kul.

Vi ses

 

24726795_10154847931936721_1456408316_n24337328_10154847931956721_1219552140_n24581299_10154847932061721_1101976055_n