Sikta på optimalt

men förlåt dig själv om det inte blir så.

U7k3NSBu

Det är konstigt att man pratar om ett särskilt sockervärde för oss diabetiker, som att vi på något sätt skulle klara av ett högt socker i blodet bättre för att vi är diabetiker. Det finns alltså vissa målsiffror för ”friska” och andra, högre siffror för ”sjuka”

Det är smart att gå in i Diabetes med en realism. Det kanske inte går att få värden som motsvaras av friska, oavsett vilken diet eller medicin vi håller på med. Men dessa extra höga värden tycks istället ha en annan effekt. ”Det är okej om man får 10 i blodsocker efter maten” kanske någon säger, och plötsligt förlänger någon det och säger att ”Jamen 10.8 är ju nästan 10, bra jobbat”

Jag förstår att det inte finns något värde i att plåga eller stressa sig själv mot värden som är omöjliga att lyckas med. Det gynnar ingen att göra på det sättet. Men samtidigt måste vi sätta upp mål. Vi måste önska att vi blir bättre. Vi ska ställa krav på vår tillvaro så pass så att vi ska ha som startmålsättning att faktiskt hamna på friska värden. Är sen verkligheten annorlunda, eller vår sjukdom för svår, då blir det en annan historia.

Men sanningen är den att vill vi leva länge, och utan hemska komplikationer så vill vi ha ett lågt och balanserat blodsocker. Den sanningen försvinner inte för att man blir diabetiker, kanske (jag gissar) är det ännu viktigare då.

instagram
Följ gärna min hälsoinstagram. Det är lite annat smått och gott också.

Vad blir det idag?

Jag kommer från åratal av förklaringsmodeller till varför jag undviker att göra saker som är bra för mig. Jag hinner inte träna, jag borde käka det här för jag har gjort ett bra jobb, jag kan köpa mat idag. Listan kan göras hur lång som helst. En enormt stor förändring för mig de senaste åren är att tvärtom göra saker för min skull som är bra. Problemet uppstår om man har ett perspektiv som en fyraåring. ”Jamen att äta en god efterrätt är ju jättegott nu ju, då borde jag ju äta den om jag ska unna mig eller hur?” Japp. På kort sikt är det att unna sig. Men på längre sikt kan det vara just precis tvärtom. Det är så himla enkelt att hamna där man siktar på de korta snabba bonusarna. Att man får göra det där lite latare, lite sötare, lite dummare. Sen på lång sikt drabbas man kanske både av dåligt samvete och taskig kista, och ännu längre sikt av ett kortare liv.

Det svåra är att människor tror att man väljer bort roliga saker. Att det nya livet innebär att man inte längre unnar sig något. Till en början är det så, för mig var det så också. Men sakterliga håller jag på att förändra vad som är unnsamt för mig. Att skippa ett träningspass kan kännas jätteskönt. Ibland är det nödvändigt också för den delen. Men att genomföra det, att bli svettig och varm, att efteråt ta en dusch och känna hur hela kroppen belönar mig. Att sova godare samma natt, och att vakna morgonen efter med en bekräftelse på att man tagit hand om sin kropp. Hur är det att unna sig mindre?

”Ibland måste man ju faktiskt kunna unna sig lite dock” – Japp. Det måste man, men jag är tveksam till att det är där vi ska börja om det faktiskt är det vi sysslat med mer eller mindre hela våra vuxna liv.

Så idag unnade jag mig träning. Vad unnade du dig?
Följ gärna min instagram
23423389_10154791465651721_206400904_o