Diabetes typ 2 utan mediciner

Vissa, inte alla, kan ha möjligheten att skippa sina mediciner trots diabetes typ 2, utan att vara helt och hållet informerade om det. Jag upplever att vården inte ger en helhetsbild av diagnosen, och att på sina ställen är det riktigt dåligt med information om att en faktiskt kan behandla diabetes typ 2 utan mediciner, och inte bara det utan faktiskt backa undan från diagnosen, kanske för ett par månader, kanske år, kanske för en livstid.
Jag hade ett skyhögt fastesocker när min diabetes upptäcktes, och jag fick insulin på spruta utskrivet. Jag blev varnad och med all rätt att mitt höga socker snart skulle ge mig permanenta skador om det inte redan gjort det, ögon, fötter osv. Jag hade tur, det hade det inte. Men jag tog inte insulinet, och lyckades ändå att få ett normalt blodsocker på mindre än 12 veckor. Du kan läsa mer om det här

Den mesta förändringen hände i köket.

 

Det finns flertalet studier som pratar om detta, och istället för att göra det till en forskningsgrej, så kan ni själva kolla upp det. Men oavsett om en kan bli fri från mediciner eller inte, så kan patienter utan tvekan skaffa sig ett bättre liv, med troligtvis mindre doseringar på sin medicin och bättre mående som följd. Du ska givetvis följa din läkares ordinationer först, men sakerna som nämns här är ingenting som kommer försämra din diabetes oavsett om du medicinerar eller inte.

Det som kanske kan vara meningsfullt att förstå när det gäller en Diabetes två diagnos är att Diabetes typ 2 beror på sämre förmåga att bilda insulin i kombination med insulin-okänslighet. Du kan justera din insulin-okänslighet, den är inte statisk:

1. Ät mindre kolhydrater. Punkt. Tillför du inte en massa kolhydrater så behöver inte kroppen tillverka en massa insulin, det kommer troligen att hjälpa dig att tappa övervikt om du har det också, men framförallt så kommer det göra att du får mindre press på din produktion av insulin, och således blir mindre beroende av dina mediciner. Det är flera som tänker att ”jamen bra kolhydrater då” och blir rätt lurade. Det finns absolut kolhydrater som inte tas upp lika fort som andra, men slutsumman är fortfarande att varje kolhydrat blir till socker, och det krävs insulin för att hantera det sockret. Sen hurvida man vill äta LCHF eller något annat är ingenting jag tänker säga bu eller bä om, men att minska kolhydraterna kommer att göra att du mår bättre. (Den här punkten är lite speciell eftersom det inte alls behöver göra dig mer mottaglig för ditt insulin, istället kommer lågkolhydratkosten snarare att göra att du behöver mindre insulin, men summan är fortfarande att ditt eventuella insulinunderskott eller din insulin-okänslighet blir mindre relevant av detta)

2. Rör på dig. Rörelse är superbra för alla människor, och diabetiker är inga undantag. Med rörelse kommer du också att påverka din insulinproduktion, och då förstås till det positiva. Rörelsen påverkar också humöret och det ska inte underskattas hur viktigt det är att må bra i sinnet för att också orka med att vara sjuk – eller kanske tillfriskna.

kulan

3. Bygg muskler. Jogging i all ära, det kan du syssla med också. Men se till att utöka den muskelmassa som du har. Det har bra effekt på diabetes också.

17578015_10154218033466721_635532607_n

4. Stressa ner. Det är kanske inte så enkelt att bara säga ”Stressa inte så mycket” men det påverkar också. Sök hjälp om det krävs, skäms inte! (Den här punkten finns det egentligen inga studier som säger att är korrekt ska sägas, jag är bara helt övertygad om att ens psyke förstås också påverkar sjukdomar av den här sorten. Tror du inte på det, så skippa det!)

5. Bli av med bukfettet. Det här är också viktigt, men jag har valt att sätta det en bit ner på listan för att inte stressa med det. Börjar man med rörelse och lågkolhydratkost så borde vikten komma på köpet, om inte så måste det vara ett mål. Bukfett är inte hälsosamt och har också påverkan på viss diabetes 2.
Det är en allvarlig diagnos, som ska hanteras med största respekt. Det är självfallet så att man inte ska ta det som läkarna säger med en klackspark, men jag vill ändå att du ska fundera över om det är så bra att kalla sjukdomen en kronisk åkomma när vi faktiskt kan göra så mycket för att förändra hur vi mår, och hur mycket mediciner vi behöver.

Jag vill också lägga till att det förstås är en väldigt individuell diagnos du har, och kanske kan du inte påverka dina värden lika mycket som jag, som fick diagnosen i tid och agerade snabbt. Det kan vara så. Men alla kan göra något, och det är värt det. För målsättningen borde inte vara att se sig själv som sjuk och mediciner onödigt mycket.

About the author: Kim Larsson