Ursäkta min bristande energi

Det är så segt, det mesta i livet går alldeles utmärkt just nu, men mina tidigare problem med min ändalykt har tyvärr kommit tillbaka. Kanske för att botoxen slutat ha effekt, kanske ren jävla otur. Men nu har jag tyvärr spruckit upp i mitt röv-sår, och har således förjävligt ont igen. Jag tar en salva som ger mig huvudvärk, och värktabletter som gör mig trött. Det känns jättetråkigt att vara opeppad när man ska streama och så, men ha med er att jag försöker så gott det går.

Love ya!

21244851_10154638226956721_1263468100_n

Jag lyckades!

Det är en lång historia om en ska följa hela min process från att ha diagnosisterats med Diabetes typ 2 till att välja livet framför att fastna i mediciner och annat elände. Men jag har klarat ett av mina delmål idag. Det var förbannat jävla skönt måste jag säga. Jag blev godkänd på fystestet till deltidsbrandman. Rent krasst måste jag först träffa en läkare och sen också göra ett belastningsekg på mitt hjärta innan jag är intagen, men jag klarade testet.
Vill du läsa om min kosthållning och hur jag gjort för att bli fri från diabetes kan du kika här.

Testen började 08.00 i Borlänge, så klev upp 06 eller något sånt. En intressant grej med kosten är ju att jag var lite orolig för hur jag skulle klara detta utan kolhydrater. Det är något sen gammalt som jag hört, och lärt mig, och jag har faktiskt inte helt ärligt trott på det ännu. Annars tränar man ett par timmar, men idag skulle det vara både psykiska och fysiska anspänningar under hela dagen, och givetvis bjöds det på smörgåsar. Ingenting för mig, lagom till lunch fick jag käka köttfärssås. Jag drack lite kaffe där emellan. Det gick förstås hur bra som helst, min kropp kan nyttja fett som energikälla vid det här laget, jag dippar inte, jag tappar inte fokus, jag minskar inte i styrka.

Testets utformning:

Löpband i 5.2km/h 8grader lutning med 24kg på ryggen. Det låter enkelt. När jag testade det i Mars klarade jag det inte. Denna gången gick det bättre trots att vaden krampar lite efter min skada. Jag kände mig både stark och pigg efteråt. Testet utförs med full mundering så värme är utan tvekan en faktor.

Efter det var det styrka. Gripstyrka, Bänkpress (30kg, men du måste minst göra 20 reps upp till 40 för att få poäng) samma sak med axellyft. Lite längdhopp på det. Löpningen skulle ligga senare på dagen, och den var jag minst orolig för faktiskt. Bilden är tagen på förmiddagen när löpningen ännu inte var gjord.

21208449_10154631399246721_960942438_n
Jag maxade vikterna i alla fall, det kändes principiellt viktigt för mig som ändå hängt en del på gymmet. Längdhoppet hade jag eventuellt kunnat peta in en decimeter till, men var mer orolig för att göra mig illa i vaden än jag prioriterade att hoppa långt där. Mycket nöjd med resultatet. Rodden är rätt tung, jag tycker den sätter igång både värme och syra hos mig. Men jag är nöjd med det resultatet också. Gripstyrkan hade jag inga som helst förväntningar på, så får väl säga att det var okej. Jag valde att gripa med vänstern, vet inte om det gått bättre eller sämre med högern?

Full mundering under gåtestet.

Full mundering under gåtestet. På bilden är dock inte huvan med. 

Sen gick vi över till vattenmomenten. Den första delen i det var simpel, simma 200 meter hur fan du vill. Snarare uppvärmning än något annat, men del två blev ”spännande” för mig i alla fall. Simma 25m. Du får inte hålla i kanten under den här övningen, dyk ner och hämta nödställd docka, simma tillbaka 25meter. Jag började med att dra in vatten i näsan på första dyket, så fick lov att gå upp och ta omtag. Jag blev dock lite smårädd av det, tappade mentaliteten lixom. Men bestämde mig för att inte faila, så dök ner och hämtade dockan direkt därpå. När jag väl kom upp till ytan så blev det ryggsim tillbaka med dockan ”så den kunde andas” får väl säga att jag sträckte mig lite på insidan av låret under den här övningen. Troligen när jag skulle ta första 2-3 simtagen efter att jag kommit upp. Blev som sagt lite skraj när jag failade första rundan så var nog lite rädd att inte luften skulle räcka till. Det gör den ju, och mer därtill, om man bara håller sig lugn. Simmade faktiskt in i väggen på det grunda när jag kom tillbaka, var väl fokuserad på dockan i guess 😀

Sen skulle man kunna dyka 10 meter under vattnet ,från vattnet så att säga. Det var lättare än jag förväntat mig också.

Lunch efter det och en kort paus, tror på 25 minuter eller nått.
Sen körde vi ett höjdtest, typ klättra upp 10 meter i en vinglig stege och stå där uppe och snacka med en brandman för att se att man klarar det, och efter det var det dags för något de kallar för klaustrofobitest. Man får en helt förtäckt mask (och man andas via tuber) får hålla en slang och in och göra sök i en bostad efter dockor. Det räckte om man hittade en, den ska sen fraktas ut tillbaka för att testet ska vara godkänt. Var lättare än jag trodde att andas i masken, och även om dockan var tung så orkade jag ta ut den efter några omtag. Jag trodde i någonslags enfald först att jag var starkare än jag var. Själva söket tog en stund, men jag hittade rätt snabbt benen till dockan. Det var ingen som helst upplevelse av klaustrofobi, för mig är det mer läskigt att dyka i vatten.

När alla var klara med det var det gemensam löpning. Testet är utformat så att beroende på hur tung du är (och vilken tid du får) så får du resultatet efter tabellen. Se bilden ovan. Jag väger 105kg och sprang på 982sekunder (16min och 22 sekunder) – 982 / 105 blir 9,35 vilket räknas som en fullpott i den löpningen. Så det kändes jävligt bra. Tidigare har jag varit glad att jag prickat under 6 minuter per kilometer, men nu hamnade jag t.om under 5.5min per km. Det var antagligen för att man tar i lite extra när det väl gäller, och jag var fett jävla stolt efteråt. Särskilt med tanke på att alla tester legat på samma dag, så det blir ju förstås jobbigare än att bara göra några av dem som jag gjort på träning.

Nu ska jag göra läkarbesök och ekgstresstest för att vara helt godkänd. Men för mig är jag i mål med det som var viktigt för mig, så jag firar redan. Annars sätter utbildningen igång om ett par veckor, och jag har tänkt att ha jour mestadels dagtid för att det ska passa bra med streaming och annat så att jag kan fortsätta med det.

Jag blev rätt trött efter dagen, mycket fysisk och psykisk anspänning så nu ska jag krypa ner å sova!

SUBCUP

Dags igen för subcup! Subcup innebär att du som solospelare signar upp för en tunering som pågår ett par timmar på söndagen. Det är inga krav på skill, men däremot behöver du ha med dig ditt tålamod och ditt kompissinne. Du ska försöka att tillsammans med det laget som du blir tilldelad skapa en så schysst och bra miljö som möjligt så att ni kan slå de andra lagen som är med i cupen.

Du behöver bara vara subscriber för att delta, samt ha tillgång till discord. Adressen för discord är discord.gg/drayswe och där kan du redan nu se till att allting rullar om du vill. Den discorden får du förresten nyttja fritt även andra tider, det är en del av communityt.

Det svåraste med onlinespel är att träffa folk som man VILL spela med. Det är så mycket nötter därute, därför är det också oerhört viktigt att du beter dig så gott du kan. Råkar du hamna i mitt lag kan du få höra mig gråta lite, det är tyvärr omöjligt att få bort, men det är ingenting annat än hur jag är som person och streamer. Förlåt i förväg!
Många lär känna nya spelpolare som de spelar med framöver via subcupen, och inte sällan leder det till att man skaffar sig IRL kompisar också.

Vi kör söndagar i regel, 12.00. All signup och allting sker på den dagen och du behöver bara vara där i tid, så löser sig resten.
Kom ihåg, inget skillkrav, så dina kamrater kan vara både mycket bättre och mycket sämre än dig!
Vi ses väl?

18298374_1497341600325877_8031241178802290688_n

Nytt spel på streamen!?

nyxisfirst_2032023
Vad säger ni om att jag börjar köra lite Quake Champions på streamen? Så sjukt roligt spel, och vad ni kanske inte vet är att min e-sportsdreggelgrej började faktiskt med Quake 1 – RQ. Det lutar åt att jag kommer blanda in lite Quake i streamen också i alla fall, hoppas ni gillar det!

Du kan vara insulinresistent

Redan nu, och om ett par år blir det diabetes typ 2. Som ett brev på posten. Antalet diabetiker i Sverige är ca 3-4% av befolkningen, men antalet insulinresistenta beräknas till närmare 10%. Det är en på tio som är insulinresistenta, vilket kan ses som ett förstadie till diabetes. I andra länder är det ännu värre. Enligt Sarah är nästan hälften av alla vuxna människor i USA mer eller mindre insulinresistenta.

Vad är insulinresistens?

Kroppen behöver en mycket större mängd insulin för att göra samma jobb som en frisk kropp behöver. Det är egentligen inte så stor skillnad på det och Diabetes 2, förutom den viktiga detaljen att en person med insulinresistens fortsätter att klara av att hålla sitt blodsocker på en normal nivå. Detta genom att deras kroppar får producera överdrivna mängder insulin, för att kompensera för det problemet som deras celler har att nyttja insulinet. Många som sen insjuknar i Diabetes typ2 har haft en överdriven produktion av insulin sen innan. Varför gränsen blir nådd vet man inte riktigt men det går att göra något åt det.

Det är högst intressant att lyssna på den här föreläsningen av Sarah Hallberg

 

Hon är läkare som gjort ett eget projekt av det här med att hjälpa diabetes två patienter. Helt enkelt sätter hon dem på lågkolhydratkost, och har även gjort studier på detta. Det blir uppenbart att hon hjälper många fler, och att de som medicineras egentligen blir sämre hjälpta än hennes adepter. Vissa av hennes adepter behöver också ta medicin, men i mycket mindre omfattning när hon går in och ser till att de käkar lågkolhydratskost.

Sarah pratar om protein, fett och kolhydrater och konstaterar att vi människor är endast beroende av proteiner och fetter. Kolhydrater klarar vi oss utan, och hon uppmuntrar sina patienter att drastiskt minska intaget av kolhydrater. Hon är kritisk till att man rekommenderar en kost som innehåller hälften, inte sällan mer, energiprocent från kolhydrater när det faktiskt är kolhydrater som diabetiker är ”allergiska” mot.

Det jag tycker att är mest spännande med den här föreläsningen, den är kort btw så du orkar lyssna till den, är hennes beskrivning av hur vi människor blev att bli rädda för att äta fett. Hon kallar det för ett stort failat experient. Titta på filmen!

Problemet med Diabetes 2, är att det är bara namnet på en av våra folksjukdomar som jag är övertygad kommer av felaktig kosthållning. Många, även jag, men också många andra trampar runt i livet och tänker att allt är frid och fröjd. Man kanske lägger på sig något kilo (eller gör det inte, men enligt Sarah är nästan  alla överviktiga insulinresistenta, om de inte har något annat fel) Men så länge som värdena hos läkaren ser bra ut så är vi nöjda och glada, eller hur? Det är väl inget konstigt med det, men en mycket mer intressant siffra än blodsockret är ju hur mycket insulin vi har i kroppen. Där kan vi se ett mycket tidigare stadie till Diabetes, och också få ett kvitto på hur vår kropp egentligen mår.
Insulinresistens gör alltså att vi skapar mer insulin i kroppen, insulin är ett hormon som gör oss mer hungriga och som dessutom hjälper oss att spara på fett. En kombination som förstås bara kan leda till en endaste sak; Viktuppgång. Viktuppgången leder i sin tur troligen till att vi blir ännu mer insulinresistenta och då behöver ännu mer insulin produceras, och vi blir mer hungriga/sugna och fettet lagras ytterligare en nivå.

Ett bra blodsocker innebär inte att du är safe, du kan ha en överproduktion av insulin i din kropp som är förstadiet till Diabetes

Ett bra blodsocker innebär inte att du är safe, du kan ha en överproduktion av insulin i din kropp som är förstadiet till Diabetes

Problemet med att medicinera diabetes 2 är att vi inte alls tittar på källan till problemet. Att lägga till mer insulin via en extern källa eller med tabletter stimulera den insulinproduktion vi har så har vi ju inte alls kommit åt grundproblemet. Visst kan det vara så att vi behöver insulin för att vår produktion helt enkelt är för låg, då är det ju fantatiskt med de mediciner som finns idag. Men om problemet ligger i att vi faktiskt har en kosthållning som gör oss sjuka, då känns det ju ännu mer fel att kompensera för det genom att tillföra mediciner.

Diabeteskunskapen i världen är säkert jättestor, men råden och tipsen för att leva med diabetes är extremt föråldrade. Det är fortfarande läkare som inte ens tar upp möjligheten att äta en kost med lite kolhydrater. Det finns fortfarande sköterskor som säger att vi inte kan leva utan kolhydrater. Det råder fortsatt tveksamheter kring blodfetter och att kolhydrater skulle vara ett bättre alternativ.
Samtidigt har vi träningsfreaks som endast pratar om kalorier, och då är ju kolhydrater en bättre källa än fett eftersom kolhydrater är hälften så energitäta som fett är. Men att fett knappt ens petar på insulinnivåerna, det tar dessa tränare inte ens hänsyn till.
Har du skyhöga insulinnivåer är det väldigt svårt att gå ner i vikt. Testa att ta ner dem nivåerna först, du kan göra det på experiment om du vill, och se vad som händer. Kanske slipper du ha problem med magen för att du äter metmorfin, eller slipper du ställa klockan för att du måste upp och äta frukost för att kompensera för att du tagit ett insulin till natten.
Eller så slipper du gå runt och vara sugen.

Det är lätt att avfärda den här kvinnan om man själv inte är drabbad av insulinresistens eller kanske inte ens är i farozonen. Jag vet själv nu när jag fått ordning på mina nivåer hur enkelt det är att skippa att äta något sött, eller hoppa över en glass om jag känner för det eller kanske inte ta den där extra mackan till natten. Det är superenkelt. Nu ja, men tidigare när jag var insulinresistent som fan, och troligen också hade min diabetesdiagnos, så kunde jag vara så sugen och så hungrig, att även fast jag är en envis gubbe så kunde jag inte låta bli vissa grejer. Det är enkelt att säga ”men låt bli att äta bara, så går du ner i vikt”
men det är förjävligt elakt sagt till någon som har den här typen av problematik. Jag gissar att flera kommer känna igen sig. Testa att äta mindre kolhydrater. Ditt liv kan få en redig vändning av det!
Lämna gärna en kommentar, eller skriv till mig direkt på kim@drayswe.se

 

Diabetes typ 2 utan mediciner

Vissa, inte alla, kan ha möjligheten att skippa sina mediciner trots diabetes typ 2, utan att vara helt och hållet informerade om det. Jag upplever att vården inte ger en helhetsbild av diagnosen, och att på sina ställen är det riktigt dåligt med information om att en faktiskt kan behandla diabetes typ 2 utan mediciner, och inte bara det utan faktiskt backa undan från diagnosen, kanske för ett par månader, kanske år, kanske för en livstid.
Jag hade ett skyhögt fastesocker när min diabetes upptäcktes, och jag fick insulin på spruta utskrivet. Jag blev varnad och med all rätt att mitt höga socker snart skulle ge mig permanenta skador om det inte redan gjort det, ögon, fötter osv. Jag hade tur, det hade det inte. Men jag tog inte insulinet, och lyckades ändå att få ett normalt blodsocker på mindre än 12 veckor. Du kan läsa mer om det här

Den mesta förändringen hände i köket.

 

Det finns flertalet studier som pratar om detta, och istället för att göra det till en forskningsgrej, så kan ni själva kolla upp det. Men oavsett om en kan bli fri från mediciner eller inte, så kan patienter utan tvekan skaffa sig ett bättre liv, med troligtvis mindre doseringar på sin medicin och bättre mående som följd. Du ska givetvis följa din läkares ordinationer först, men sakerna som nämns här är ingenting som kommer försämra din diabetes oavsett om du medicinerar eller inte.

Det som kanske kan vara meningsfullt att förstå när det gäller en Diabetes två diagnos är att Diabetes typ 2 beror på sämre förmåga att bilda insulin i kombination med insulin-okänslighet. Du kan justera din insulin-okänslighet, den är inte statisk:

1. Ät mindre kolhydrater. Punkt. Tillför du inte en massa kolhydrater så behöver inte kroppen tillverka en massa insulin, det kommer troligen att hjälpa dig att tappa övervikt om du har det också, men framförallt så kommer det göra att du får mindre press på din produktion av insulin, och således blir mindre beroende av dina mediciner. Det är flera som tänker att ”jamen bra kolhydrater då” och blir rätt lurade. Det finns absolut kolhydrater som inte tas upp lika fort som andra, men slutsumman är fortfarande att varje kolhydrat blir till socker, och det krävs insulin för att hantera det sockret. Sen hurvida man vill äta LCHF eller något annat är ingenting jag tänker säga bu eller bä om, men att minska kolhydraterna kommer att göra att du mår bättre. (Den här punkten är lite speciell eftersom det inte alls behöver göra dig mer mottaglig för ditt insulin, istället kommer lågkolhydratkosten snarare att göra att du behöver mindre insulin, men summan är fortfarande att ditt eventuella insulinunderskott eller din insulin-okänslighet blir mindre relevant av detta)

2. Rör på dig. Rörelse är superbra för alla människor, och diabetiker är inga undantag. Med rörelse kommer du också att påverka din insulinproduktion, och då förstås till det positiva. Rörelsen påverkar också humöret och det ska inte underskattas hur viktigt det är att må bra i sinnet för att också orka med att vara sjuk – eller kanske tillfriskna.

kulan

3. Bygg muskler. Jogging i all ära, det kan du syssla med också. Men se till att utöka den muskelmassa som du har. Det har bra effekt på diabetes också.

17578015_10154218033466721_635532607_n

4. Stressa ner. Det är kanske inte så enkelt att bara säga ”Stressa inte så mycket” men det påverkar också. Sök hjälp om det krävs, skäms inte! (Den här punkten finns det egentligen inga studier som säger att är korrekt ska sägas, jag är bara helt övertygad om att ens psyke förstås också påverkar sjukdomar av den här sorten. Tror du inte på det, så skippa det!)

5. Bli av med bukfettet. Det här är också viktigt, men jag har valt att sätta det en bit ner på listan för att inte stressa med det. Börjar man med rörelse och lågkolhydratkost så borde vikten komma på köpet, om inte så måste det vara ett mål. Bukfett är inte hälsosamt och har också påverkan på viss diabetes 2.
Det är en allvarlig diagnos, som ska hanteras med största respekt. Det är självfallet så att man inte ska ta det som läkarna säger med en klackspark, men jag vill ändå att du ska fundera över om det är så bra att kalla sjukdomen en kronisk åkomma när vi faktiskt kan göra så mycket för att förändra hur vi mår, och hur mycket mediciner vi behöver.

Jag vill också lägga till att det förstås är en väldigt individuell diagnos du har, och kanske kan du inte påverka dina värden lika mycket som jag, som fick diagnosen i tid och agerade snabbt. Det kan vara så. Men alla kan göra något, och det är värt det. För målsättningen borde inte vara att se sig själv som sjuk och mediciner onödigt mycket.

Vad blir det av Alliance?

Det är väl en meningsfull fråga att ställa sig nu när tre av deras spelare lämnat eller blivit tvugna att lämna laget.
Jonassomfan, Limmp och Handsken är för närvarande fria agenter, och kvar i Alliancesquaden är således Loda, Era och Pablo. Det är många som frågat mig vad jag tänker mig och vad jag tror, och jag tänkte vi börjar med själva overall-lag frågan.
Kan Alliance rebuilda?

Absolut, men nu tror jag tyvärr att det är ”sista chansen”. Det handlar inte bara om att de presterat dåligt, men för att en fanbase ska bibehållas så behöver det ske tror jag. Det försöket man gjorde med S4 och Bulldog tror jag inte folk blev helt nöjda med. Det ligger som ett moln av besvikelse över Alliance bland fansen, det gör det. Det handlar mycket om att dte man fick under TI3 vill man ha igen, och det har man inte fått. Stundtals kanske det sprakat till, men inte så mycket så att fansen är nöjda. Så kanske får vi kalla detta för sista chansen utifrån det. Jag menar förstås inte Alliance som organisation inom Dota2 världen, utan med Loda i spetsen. Jag sa tidigare att jag inte trodde att Loda skulle komma tillbaka efter pausen, men det blir intressant att se vad han har i åtanke med de sista två spelarna. Han behöver en offlaner och troligen en position 5, inte helt säkert, men jag gissar att han sätter Era i mitten. Han själv kommer nog behålla sin position 1, skulle bli väldigt förvånad om han bytte sin roll om han inte MÖJLIGTVIS går mitten. Men i övrigt tror jag att han har en rätt lång väg att vandra som spelare för att bli offlaner eller support.
Som pos1 håller han dock måttet och det vet han, så tror han hamnar där.

Det finns också en annan oro som jag ändå vill dela med mig, jag kan själv känna igen vissa delar av det, och det syns förstås i all typ av sport. Där man försöker igen, och igen, och slutligen blir det bara tragiskt och jobbigt. Jag vet att vissa tycker att Alliance redan nått den gränsen, men jag håller inte med Hoppas gubbLoda får till en fet comeback med sitt lag så snart som möjligt.

Gällande potentiella andra spelare, det går mycket rykten och ärligt talat rykten är ointresanta. Vi får se när det väl blir spikat. Jag vet att Loda gillar att spela med Micke, men hur han ska kunna placera honom i den lineupen är oklart. Mer troligt är att man får söka sig till det jag sa i början, en pos5:a och en pos3:a och jag ser inte Micke som någon sån spelare heller.

Andra alternativ, inte att förglömma Sealkid (som finns någonstans där ute hoppas jag?) men också andra supportspelare som kommer från Hon skulle kunna bli aktuella. Jag är ärligt talat väldigt nyfiken på vad det blir, och jag kommer inte riktigt ta något på allvar förrän Alliance själva går ut med att det är vad de tänker göra. Ett som är säkert i alla fall; Jag välkomnar Alliance och Loda tillbaka med öppna armar, hoppas det blir ett riktigt bra år med mycket bra matcher.

images (1)

Är vi kroniker?

Det är ju vad diabetes kallas, en kronisk sjukdom. Nu pratar jag om min diagnos typ 2, typ 1 är en annan historia.
Men visst är det så att många kallar oss kroniker, du kan inte bli frisk från den här sjukdomen, jag funderar vad syftet med den typen av tanke är.
Det kan ju vara klokt att vara realist, så att inte tror att en medicin typ metformin skulle göra att en blir frisk på ett par veckor och sen blir livet som vanligt igen, det är en sak, men jag tror tyvärr många nyttjar detta för att konstatera att de inte kan bli bättre, bli friska. Knappast meningsfull tanke för diabetes 2 patienter.

Frisk, vad innebär det? Många säger att man inte kan tillfriskna från diabetes 2, det är en kronisk sjukdom som när som helst kan komma tillbaka. Jag är medveten om det resonemanget, och jag är också medveten om att jag tekniskt sätt kan bli sjuk igen imorgon. Men jag kommer ändå kalla den här perioden som jag haft om jag tittar tillbaka 8 månader som att jag varit frisk. För frisk betyder symptomfri och symptomfri räcker för att vara frisk. En person som aldrig testat sitt blodsocker men som är hög är enligt många alltså mer frisk än vad jag är – för att det inte testats. Jag tycker det är nonsens och jag anammar inte det sättet att se på sjukdomen.

Det påverkar förstås hur snabbt man fått diagnosen, vilken ålder en har och säkerligen massor med andra faktorer också. Men nog fan är jag frisk allt. Diabetes 2 är ju inte som diabetes 1 där man inte har någon insulinproduktion. Diabetes 2 har patienterna liten eller normal insulinproduktion, och sen har man skapat en okänslighet mot sitt egna insulin. Sätt att bota det på är att öka muskelmassan, minska bukfettet och var aktiv.  Att sen minska ner på kolhydraterna som din kropp får till sig, gör också att det ställer mindre krav på din maskin, och du kan bli helt symptomfri. Eller som jag kallar det; Frisk.

Frisk är ett slarvigt ord, som verkar betyda att ”jag kan göra vad som helst och kroppen accepterar det” men sanningen är ju långt från den. De människor som vi ser som friskast är ju inte sällan de som är aktiva, de som tar hand om sitt psyke och de som tar hand om maten de stoppar i sig med omsorg. Frisk är inget kroniskt tillstånd. Det kan gå över när som helst om du inte sköter dig!

19720233_10154471601011721_96751960_o

Följ mig gärna på instagram om ni vill ha lite småuppdateringar med träning och säkert lite inspiration också. Eller irritation, om du inte gillar gymselfies 😉