Det är oproblematiskt att unna sig

Det problematiska är om ”unna sig” betyder att en alltid ska göra något som ens kropp inte mår bra av.

Den sjuka attityden till mat och sött har jag haft i hela livet. Rätten att unna sig något, den är viktig, den är nästintill fundamental. Det är klart att vi måste få unna oss något, och det tycker jag var och en ska fortsätta att göra. Däremot måste många av oss värdera vad ”unna sig” betyder, och seriöst tänka till kring det. För självdestuktivitet behöver inte vara att man skär sig i armarna, det kan vara hur man förtär alkohol eller hur man äter chips också. Det kan också vara hur man spelar dataspel eller hur man tränar. När vi unnar oss självdestruktivitet, så missunnar vi oss också livet.

Jag är ingen expert på området, jag har själv jobbat långa dagar och tyckt att fan nu finns det ingenting annat att äta (På ett hotellrum t.ex) och sen har det blivit vad det har blivit, och dagen efteråt har jag känt det i kroppen. En trötthet, eller ännu värre t.om värk i ben eller armar. Då förstod jag ju inte att det satt ihop, men nu gör jag. Jag rättfärdigade det med att jag arbetat hårt, och att jag förtjänade det. Men i slutändan sa jag egentligen att jag förtjänade att må dåligt dagen efteråt också. Ett unnande måste kunna vara mer genomtänkt än vad en fyraåring hade klarat av. Det måste finnas en konsekvensanalys av det man gör, men framförallt som jag skrev tidigare en omvärdering om vad ”unna sig” betyder. För det går att göra om det ordet. Det måste inte vara socker, fett, sprit eller droger. Det kan vara något annat också.

I takt med att min självmedvetenhet ökat så har jag förstås upptäckt tankemönster och beteendemönster som är mer eller mindre sjuka. En typisk grej kan vara att man skippar att röra på sig för att man unnar sig en sovmorgon, och det kan vara hur bra som helst och det kan vara helt pantat beroende på omständigheterna. Det är dock inte ohälsosamt eller direkt förkastligt att göra endera, att sova lite extra är ju ljuvligt, och att röra på sig likaså.
Nyttja ordet unna dig för god sömn, eller för god träning. Det är både skönt tillfälligt och det ger din kropp en positiv effekt på lång sikt. Kan du inte jämföra den njutningen med en daimstrut? Då har du troligtvis en knepig inställning till socker och mat, för det är verkligen lika njutbart, men som sagt, bara om man befriat sig från de lasterna.

Andra saker som kan vara att unna sig är att unna sig att vara ordentligt förberedd inför ett möte, väldigt skön känsla, att unna sig barnfri tid eller ordentligt med tid med barnen. Ett långt bad, att unna sig onani eller sex, att unna sig att krama någon väldigt länge. Det handlar om att skapa sig flera saker som blir ”värt” att unna sig. Jag hade aldrig ens sagt dom här orden om jag inte gjort den resan som jag gjort, för jag begriper nu att jag haft en sinneslös attityd till mat. Problemet är att många människor runt ikring antingen har en jättebra attityd till mat eller en dålig, och dessa människor kommer du kunna söka falskt stöd hos. Som en alkis du vet, många kommer hålla med om att det är klart att en kan ta ett glas vin mitt i veckan om det känns bra. Det är klart. Det är bara bra för hälsan. Men vad de inte vet är din relation till vinet, de själva klarar det, så varför skulle inte du. Eller så söker du stöd hos någon som har samma problem som dig, så kan ni prata om hur jävla skitnödiga alla i världen är som säger att en inte kan dricka lite vin. Det kan en göra. Men frågan är om DU kan göra det.

Därför reagerar jag när jag läser att någon valt att käka så mycket godis och glass under midsommar att den personen fick fyrdubbla sin insulindos. Det finns inget fint och unnande i det, det är självdestruktivt och kommer inte att sluta väl. Därför reagerar jag när folk som inte har sjukdom också pratar om att man ätit så mycket att man haft ont i bröstet eller haft svårt att andas efteråt. Eller mått illa en hel kväll. Det är inte det som är meningen. Det är inte fördömmande, det är inte nedvärderande från mitt håll på något sätt. Det är bara sanningen. Sanningen är att bland diabetes2 personer och personer som kommer få sjukdomen, kommer vara nära att få sjukdomen, eller inte kommer att få sjukdomen så är det många som skaffat sig en sinneslös relation till mat. Jag tror att sockret  fungerar väldigt likt en drog på det sättet. Eller ja, jag vet.

About the author: Kim Larsson