Kvitto

Det är väl vad man kan kalla det för antar jag.

Gårdagen var stressande för mig, jag oroade mig för hur långtidssockret skulle se ut. Jag har haft sjukdomen diabetes i ett år på pappret, men jag har ju själv med framförallt kost, men även träning, hanterat diabetesen. De sista månaderna har jag varit helt omedicinerad och har också slutat med all annan medicin. Allt från smärtlindring till viktreducerande mediciner. Jag har testat det mesta.
För ett år sen hade jag mer än ett problem. Diabetes var ju det jag fick reda på i April att jag hade. Men sen innan hade jag också en sjukt svårläkt fissur  som jag dragits med ett tag och som dessutom förvärrats avsevärt. Sen har jag ju givetvis haft min andra kroppsliga problem som värk och stelhet. Det var ca 14månader sen. Idag hade jag ingen som helst känning av endera problem när jag gick till läkaren för mitt återbesök. Diabetesen har jag kost och motionsbehandlat. Fissuren har opererats och kroppen känns frisk och stark, men jag var ändå riktigt orolig att jag bara var naiv och hoppades för mycket. Så att få gå igenom proverna med min läkare gjorde mig nervös, för jag brydde mig verkligen om vad det stod.

Såhär blev resultatet.

Provtyp Testresultat 2016 Testresultat 2017 Referensvärde
Blodvärde 172 157 134-170
Morgonsocker 14,5 4,5 4,0-6,0
Långtidssocker 63 31 27-42
Vikt 138 105
Blodtryck 140 125 max 140
Blodtryck 90 75 max 90

Jag har alltså återkallat alla dåliga värden utan att nyttja mediciner, egentligen bara kost och motion. Stressat ner ska också vara med i den beräkningen.

Kosten har varit den största delen. Jag har tagit bort allt socker, sen  har jag plockat bort de mesta kolhydraterna. För den som gillar att nörda ner sig i sånt så har jag tagit ungefär 10-15% av min energi från kolhydrater. Det mesta från fett och där mittemellan från proteiner. Jag har inte vägt mat. Jag har alltid ätit mig mätt.
Jag har plockat bort all söt dryck. Jag äter inte frukt. Men jag äter grönsaker, kött, fisk, ägg, fröknäcke, och annat gött.
Bröd, pasta, potatis och ris äter jag i extremt liten utsträckning, att säga ”Inte alls” vore nästan sant.
Till motion har jag både haft simpel motion som promenader och låg pulskänning till joggingturer och fotboll eller hård träning på gymmet. För viktminskning verkar promenader vara mest effektivt, och för psykiskt mående verkar de högintensiva passen vara mest effektiva.

Jag har även slutat med citalopram, som jag haft i flera år på 40mg dos. Fick detta utskrivet i samband med att jag hade värk i kroppen och svårigheter med ångest. Det har jag haft hela livet, men jag har känt att behovet och önskan av att slippa mediciner har varit så pass så att jag avslutade den behandlingen för ett par månader sen. Jag har fortfarande vissa bieffekter av avslutandet, men det känns förjävla bra.

Jag har på ett års tid – mot inrådan från min läkare (som ville ha mig på insulin eftersom jag hade så dåliga värden på både det ena och andra stället) lyckats göra mig själv frisk. Det är med stor stolthet som jag konstaterar att det gick. Men det är förstås en pågående resa. Det måste ske varje dag tänker jag mig, och jag ser det inte som ett straff utan snarare som en gåva till mig själv. Klarar jag detta, så klarar många andra det också. En får olika omständigheter i livet, men vad man gör med dessa är ändå upp till oss själva.

Idag när jag såg att långtidssockret, trots att jag inte testat det, trots att jag varit på hotell och bott borta, trots att jag kanske inte har haft 100% kontroll på det, trots det så låg det bra. T.om jättebra. Det släppte en stor sten från mitt hjärta. Jag kommer kalla mig själv frisk, vill du säga remission eller något annat gör det. Men för mig är jag frisk.

Jag har ett sinne som är långt ifrån lugnt, men det är  befriat från externa substanser och det fungerar. För mig är det friskt.

Nu gäller det bara att smälta detta, och sen kriga vidare.

SÅ JÄVLA FETT.

ulla

About the author: Kim Larsson