Ett erkännande

Tack för er feedback på streamen, det är flera saker som jag direkt ska ta itu med. Flera av er vill ha ett schema som är lättare att följa, dvs ett som uppdateras mera, och det ska först sägas att beror enbart på mig. Jag är rätt seg med att meddela Akasha som jobbar jättebra med schemat. Åtgärdas direkt!

Ni vill ha mer Lowdota, det får ni helt enkelt. Imårrn kväll från 21.00 kör vi – kommer även att prata runt items lite och strategier om hur jag spelar. Precis som ni önskar.

Beträffande mitt engagemang så såg jag att flera har upplevt det som bristande, och jag tänkte slippa ta den här biten, för det har varit så mycket babbel om hälsa hit och dit, men jag inser att jag är tvungen nu. Tvungen för att ni ska begripa varför det kanske inte alltid snurrar på såsom det ska göra. Det ligger en viss sanning i att jag inte har samma motivation att kommentera icke-alliance matcher, och det kanske kommer ligga kvar. Men det är också en sak till som jag helt enkelt får ta nu.

Under 2012 började mina hälsoproblem kan man säga. Eller ja, jag har ju alltid haft ångest och problem relaterat till det. Det är inget nytt, men då övergick det också i smärtor i kroppen. MIn läkare kom fram till att jag troligen hade stressrelaterade smärtor, jag har ju varit med om en del saker under livets gång och kanske är det så att dessa saker låg och gjorde mig ont, inte vet jag. Jag började i alla fall på Citalopram, som är en antidepressiv medicin och som hade bra resultat på mina smärtor, och delvis på min ångest. Jag har aldrig velat medicinera den för att riskera att bli fast, men kroppsmärtorna gjorde att jag ändrade mitt beslut, och vid det laget hade jag redan kommit över den nästan helt.
Jag har alltså stadigt stått på en dos Citalopram 20mg mellan 2012 och 2015 eller något sånt, när man sen ökade på dosen till 40mg eftersom smärtor blev mer påtagliga och jag mådde sämre. Det är väl förstås rätt säkert en felmedicnering, eftersom det visade sig att jag hade diabetes. Men det var vad man gjorde, och jag har käkat den dosen sen 2015. Nu har jag blivit så frisk i min diabetes, och jag inser att jag inte längre behöver medicinen. Det är ett jättesteg, och den senaste tiden har jag inte längre tagit den. Visst har jag trappat ner och hela den baletten, men tro mig när jag säger att det är fett skumt att sluta med något som man haft under så lång tid, det påverkar mitt humör. Det gör mig lycklig för att jag klarar mig bra utan, och det gör mig supertrött ibland, och ibland rätt moloken. Det blir mer och mer stabilt men många pratar om långa perioder innan det helt gått ur kroppen och man blivit befriad från behovet av medicinen. Jag berättar det inte för att ni ska tycka synd om mig, fuck that, men däremot för att ni ska veta om det. Jag tror det är nödvändigt.

Utsättningssymtom är: Yrsel (känsla av ostadighet eller balanssvårigheter), myrkrypningar, brännande känsla, och (mindre vanligt) känsla av elektriska stötar, inklusive i huvudet, sömnsvårigheter (med livliga drömmar, mardrömmar, oförmåga att sova), känsla av ångest, huvudvärk, illamående, svettningar (inklusive nattsvettningar), rastlöshet och upprymdhet, skakningar, förvirring och desorientering, känsloutbrott eller irritabilitet, diarré, synrubbningar, hjärtklappning,

Två veckor om man inte ätit medicinen så länge, men det kan ta upp till några månader eftersom jag ätit den i fem år. Det tror jag dock inte, det har passerat första månaden i alla fall och det känns mycket bättre.

Sen vill jag påminna er om min omställning som jag gjort med kost och träning och livet överhuvudtaget. Det har kostat på rätt rejält. Det är inte alla dagar jag har fullständig koll, även om jag troligen ligger bra till oftast. Att helt ändra sitt liv tar tid, och det kräver en jävla massa energi som jag inte alltid har. Ha tålamod med mig det bästa ni kan, så ska jag göra mitt bästa för att inte vara en otrevlig gubbe.

Ni kan kika in Schemat för helgen redan nu, jag har meddelat Akasha hur det kommer se ut. Sen ska jag försöka att följa era rekommendationer i den mån det går, viktigt att förstå med schemat är att vissa tävlingar vet vi inte ens om vi får kommentera förrän tidigt innan, och sen är det inte alltid jag bara kan slänga allting heller. Som idag (Torsdag) hade Marit utbildning på jobbet, och det fanns inget dagis när matcherna gick. Det visste vi sen innan, att matcherna började Torsdag och inte Fredag har inte varit solklart dock. Alltså blir det en panikplanering, tack till Mats som redde upp det och passade Drej.

Nåväl, nya mål!

images

 

About the author: Kim Larsson