Det här med att ha dåligt flyt

Jag tänkte köra ett inlägg som bara handlar om hur livet kan vara ibland. Det är okej att skratta. Allt började med att jag kommenterat Dota2 matcher tidigt på morgonen, vanlig tid för dom flesta men tidigt för mig som sällan gör något produktivt innan kl 10. Efter att arbetsdagen var slut runt 15, så bestämde jag mig för att gå och vila. Jag meddelade min kära hustru det, och skrev (trodde jag) att hon skulle väcka mig kvart i fem. Ville liksom få ihop kvällen, hade en plan i huvudet. Jag tyckte hon OK:ade också. Det visade sig att jag skrivit ”vill inte vakna före 16.45” – eh. Tiden var alltså rätt men hur i helvete skulle hon ha vetat det. Jag började med att bli grinig på henne, sen på mig själv för att jag nu liksom tappat kontrollen över kvällen, såsom jag tänkt. Det är förstås ingenting allvarligt med det, men det är värt att ha med sig i historien. I alla fall ska vi på fotboll kl 21, det är bara en timme så man vill tajma det bra. Ungarna bör sova innan, minst att minstingen sover, men optimalt också att den andra ungen sover. Min granne kommer över ungefär i den här vevan, väldigt trevlig man (vi har fantastiska grannar här faktiskt) och vi samtalar, samtidigt som jag springer mellan och försöker få ungarna att sova. Det är lite splittrat sådär, men tillslut somnar ungarna, klockan blir kvart i nio och grannen tackar för sig då han ser att vi ska dra.
Senast vi spelade fotboll kom jag till hallen utan skor, jag glömde dom hemma, så jag tänker för mig själv, jag tar fan på mig skorna innan, så kan jag torka av dom lite. Marit, min kära Marit. Påpekar vänligt att mina skor är fel, dvs jag har inneskorna på mig och jag tänker inte riktigt efter, glömmer min plan och byter till de vanliga skorna. Det börjar bli lite stressigt nu, jag gör i ordning min flaska å såna grejer och sen kommer vi ut på gården.
Vi har bestämt oss för att vi ska utöka parkeringens storlek på gården,vi är överens om det,men inte helt överens om HUR den ska se ut. Det har jag löst genom att börja ställa den gamla bilen på gräsmattan där jag vill att den ska stå. Marit tycker att det är för tidigt som jag ställt bilen där, eftersom det blir gegga och sånt, och hon har kanske rätt. Men jag står där endå, och dagen innan fastnade jag typ på gården för att det var så geggigt och hon kommer ut på trappen och säger till mig att jag inte kan köra ”sådär” så jag var redan lite grinig för det. Men nu kommer vi ut, på den ”nya parkeringen” sätter oss i, och gissa om bilen inte tar sig iväg. Rätt. Den är helt gjuten i gräsmattan och jag spraymålar hela jävla trappen med gyttja när jag åker framåt och bakåt. Marit säger ”Vi byter bil” och jag blir skitförbannad och undrar om ”hon tycker att jag ska själv ta mig ur gyttjan imorgon istället” jag börjar typ bli agiterad. Spinner fram och tillbaka. Det är tragikomiskt så att jag bara fortsätter stressa upp mig och bli ännu argare. Då kommer granne två, Han ser ju att vi inte kommer iväg så han puttar upp oss samtidigt som jag också spraymålar honom (sorry!) med gyttja och tror hans tröja gick sönder i uppbackningen. Får bjuda igen på massa kaffe eller pilsner i sommar. Oavsett, så är vi ÄNTLIGEN påväg. Lite försenade men vafan gör väl det. Drar iväg, tar långa vägen (man kan också åka över cykelvägen, då går det fort till hallen, förresten går det typ lika fort att gå men om äldsta grabben skulle ringa känns det bättre att ta bilen)
Tar oss äntligen fram till fotbollen, typ 3 minuter sena. Jag har varit arg i bilen, men det har mest varit tyst och Marit som är klok nog att låta mig vara. Ska stänga av bilen och gå in.

 

SKORNA. JAG HAR GLÖMT MINA FUCKING INNESKOR HEMMA. FÖR JAG BYTTE JU PLAN. JAG HÖLL MIG INTE TILL VAD JAG LOVAT MIG SJÄLV. Här blir jag heligt förbannad, skolad av den bästa mannen i ämnet, min far, så tar jag all ilska (som jag känner själv) och skyller på Marit. ”Eh, du hade ju fel skor på dig, vad snackar du om” säger hon typ. Hon är lugn, jag är agiterad. Tappade säkert 3 års livslängd av hur mycket stress jag kände. Gruset ven över parkeringen när jag åkte hem igen för att hämta skorna.

Vi började spela 21.10. Det var inte så farligt. Träningen tar ju bort lite kortisoler och sånt skumt som stress skapar. Men en vacker dag hoppas jag att jag bara kan vara 100% snäll och förstående och inte bli så jävla taggarna utåt. Den dagen är inte idag.

 

17555519_10154189034936008_519981169_n

About the author: Kim Larsson