Prophecy of Ragnarök

Nu är det tamejfan äntligen dags, Mats och hans gäng Brothers of Metal slänger äntligen ut sin första skiva, och den heter prophecy of ragnarök. Många av låtarna låter inte på samma sätt som ni kanske hört dem innan, jag stal ju mer eller mindre demosen av vissa av dessa låtar och lirade dom för er. Så därför tänkte vi nu köra en ordentlig genomgång av skivan. Jag och Marit kommer att ge betyg på varje låt, och skriva några ord. Missa förhelvete inte den här skivan, det kan vi båda säga redan innan vi börjar att dra i oss detta mytologiska smörgåsbord av ämnet metall.

Skivan har 14 låtar. Här kommer vår tolkning, inte nödvändigtvis bandets.

 

17690477_10155273053098623_1559569074_n

 

1. The Death of the God of Light
Alla älskar Balder, alla utom Loke förstås. Han bjöd in Balders broder, Höder till en liten bågskyttestund. Det faktum att Höder är blind, och att Loke hade planerat detta för att få slut på Balder, det hade ingen betydelse. Det är vad den här låten handlar om. En jävligt episk historia som allting annat på den här skivan.

Kim ”En av dom roliga grejerna med Brothers of Metal är att deras låtar baseras på kunskap, om än skönlitterär sådan. Jag lärde mig om Höder, och jag diggade med rätt hårt. 4/5
Marit ”Den här låten är förövrigt väldigt väldigt bra, den har den här typiska melodin som brothers of metal har i sina bästa låtar och även dom här små stroferna som just bandet lyckas så bra med. Alla kan sjunga med där. Betyg 5/5

2. Son Of Odin 
Allfader, Avlaren, Korpguden, Stridens Fader, ja kärt barn har många namn. Så också Oden. Han hade fler söner, men så snart man hör andra strofen i den här låten så förstår man att det handlar om Tor, då hans hammare Mjölnir blir omsjungen. Blixtrar, Torsdagar och att Loke inte är så särskilt sexig är bara några få saker som tas upp i sången.

Kim Här kommer Ylvas otroligt vackra stämma fram på ett så ljuvligt sätt. Jag finner mig själv lixom vrida mitt ansikte i olika mönster för att jag vill vara med tonernas vackra hoppande. Jag kan inte förklara det på ett annat sätt. Hon är fantastiskt. Mats kommer igång för första gången på skivan också, där hans legendariska skratt och berättelse i bakgrunden av låtens slut verkligen sätter prägel på hela melodin. Jag älskar den här låten. 5/5
Marit 
Jag gillar tempot. Det behövs en sån här låt på en sån här skiva, det känns behagligt. Jag finner mig själv sjunga med i refrängen hela tiden, precis som man så ofta gör i Brothers of Metals låtar. Det har för mig blivit deras signum, att deras melodier sätter sig, och man trallar gärna med. 4/5

3. Prophecy of Ragnarök

Ragnarrök i Nordisk mytologi är ju namnet på den slutliga strid som kommer att ske, där troligen allting kommer att gå under efteråt. Även gudarna kommer att gå samma öde till mötes som folket, och annat kaos som naturkatastrofer är också vad man tror att kommer att ske. Slutligen ska två människor överleva, och en kvinna och en man ska sen kunna återbygga mänskligheten. Ragnarrök är otroligt central i den Nordiska mytologin, och troligtvis också för den här skivan då låten bär samma låt som skivan.

Kim Utan tvekan Mats bästa voice-over eller vafan man kallar det han gör på hela skivan. Låten går undan och jag gillar den. Det sticker dock iväg lite från vad jag håller som brothers of metal, varför vet jag inte. Men när jag hörde den här låten första gången var jag orolig att man hade tappat lite av grundkonceptet. I alla fall har den växt på mig, och jag har nästan lite lust att stå bredvid min älvgatanbroder och falla i den här striden emellertid när jag hör låten. 3/5
Marit den här låten håller lite för högt tempo och är lite för mörk för min smak. Trots det finns det en melodi som sätter sig. 3/5

4. Defenders of Valhalla

Defenders of Valhalla är ett rätt brett begrepp, låten handlar egentligen om Bandet själva. De beskriver den också under spelningar som den bästa tributen som kan göras till dem. Jag läser på lite om Einhärjarna, det väsen eller vad vi ska kalla det för, av fallna hjältar som Odens valkyror valt ut att få evigt liv i Valhall. Dagtid spenderar dom med att slå sönder varandra, för att sen se sina kroppar hela ihop och vara redo för den långa fyllan under natten. Enligt sägnen spelade det inte någon roll hur länge dessa väsen söp, de vaknade ändå alltid utvilade när nästa dag kom i Valhall. Jag tänker att det kanske är Brothers of metals dröm att engång få vara en sån. Men på jorden, där kommer baksmällan. Jag är rätt säker på att Brothers of Metal och deras deltagare redan vet det. Så jag oroar mig inte.

Kim När jag hör introt så dubbelkollar jag telefonen så jag inte klickat på fel låt. Men det har jag inte gjort, och jag njuter av känslan av att hamna utanför en loge någonstans där bredhöftade kvinnor dansar med män med stora käkar och det är festligt hela vägen i mål. 4/5
Marit Till skillnad från den tidigare låten, så andas den här glädje och hopp och mer syster och brödraskap. Jag känner mina mungipor jag åker upp direkt jag hör introt, helt underbart intro som poppar upp lite då och då i låten. Jag åker automatiskt till Skottland, jag kommer in i Braveheartkänsla. Helt fantastisk. Det här tror jag är en låt som kommer att växa på mig ännu mer. På ett positivt sätt en annorlunda Brothers of Metal låt. 5/5

(5. Concerning Norns – Introt till 6.)
De tre ödesgudinnornas berättelse. Det som berättas här har tidigare varit en del av Yggdrasil låten. Nu är det dock ännu vackrare berättat av Mats, och på grund av goda minnen kommer en liten liten tår som samlar sig i ena ögat. Det kan var på grund av fläkten i bilen också.

 

Mats från en spelning 2016 på Sabaton Open Air. Foto Kim Larsson

Mats från en spelning 2016 på Sabaton Open Air. Foto Kim Larsson

6. Yggdrasil
Namnet på världens största träd. Från dess grenar, som täcker hela himlen, faller dagg över världen. Under den finns den heligaste plats där gudarna dagligen samlas till ting. Låten är ändrad sen demot. Introt som Mats gör så fantastiskt finns nu på ett eget spår och heter Concerning Norns. Låten kan nog utan tvekan sägas vara den viktigaste för Brothers of Metals fanbase. Många har hört den här, och länge.

Kim Brothers of Metal är Yggdrasil. Det är bara så. Men som alla andra fantastiska låtar så har den här också mättat mig litegrand. Har du inte hört den här låten dock, så har du inte hört fantastisk metal. Du har inte hört Brothers of Metal. Du är inte värdig. 4/5
Marit 
En låt som i alla fall jag inte kan sitta still till. Jag kan inte låta bli att sjunga med i den heller. Här får vi ju höra Ylva väldigt mycket, och det gillar jag. Hon är fantastisk. Den här låten är ju Brother of Metal. Det är ju den som hängt med från start. 4/5

7. Tyr
Tir, eller tyr, är i den nordiska mytologin Tors halvbror. Oden pippade med en jättinna, och avkomman blev kära Tir. Bakgrunden till ”Tisdag” också enligt myten. Tyr den enda som var modig nog att mata fenrisulven, som sen skulle äta av honom ena handen.

Kim För mig händer ingenting särskilt i den här låten. Jag zonar ut litegrand och tänker på annat. Jag får inte med mig något förutom tung metal, och det räcker förstås för att man ska vara något nöjd. 2/5
Marit Det här blir ett av dom spåren på skivan som bara följer med mig för mig. Lätt att lyssna, schysst melodi som jag gillar, men ingenting som lämnar några spår. Men vi sköna instrumentala solon i mitten av låten. Gött 3/5

8. Siblings of metal
Jag har svårt att koppla den här låten direkt till något särskilt i mytologin. Det känns snarare som en tribute till metallare, och då menar jag inte fackföreningen.

Kim Gillar att namnet är Siblings och inte Brothers. Jag är väl skadad av något sen innan. Här kan Thorin från CS:GO scenen ha rätt i att jag är en sk Cunt. Men jag lever med det. Låten är svängig och bra. Den är kanske t.om jättebra. Jag bjuder 3/5
Marit En go låt som är lätt att rocka med till men även den här är ett spår mitt i skivan som går ganska obemärkt förbi. 3/5

9. Gods of war
Knulla och slåss sjungs med en otrolig simpelhet i sångerskans röst. Det är på något sätt naturligt att det ska vara en del av livet. Man hinner med att prata lite om att supa också. Låten känns inte som att den berättar en särskild berättelse i mytologin på det sättet, men några klassiska utrop som får det att kännas som en riktig Brothers of Metal låt utan tvekan.

Kim  Om varje album nu har spår som bara smyger förbi så är detta ett sånt spår för mig, men det är också det bästa av den sortens spår på den här skivan. Jag tycker låten är bra, och det är lite fräckt hur Ylva utan tvekan bryter mot en hel del normer i sättet den här låten framförs. Det ger låten en liten extra edge för mig. 3/5

Marit Jag gillar tempot och takten och ”storheten” i den här låten. Låten har många delar och flera nyanser, den här låten fångar mig. 4/5

10. Freya
Freja är fruktbarheten och kärleks gudinna. Hon har följt med nästan hela vägen in i modern tro där de som tror på henne, också samtidigt alltid trott på hennes godhet. Det finns inte så många myter om Freya, men en av de är att hon sägs stå väldigt nära underjordens gudinna Hel. Något som är lite roligt i historierna om henne är att hon ansågs ha shamanska krater. En riktig foliehatt helt enkelt.

Kim Ylva förtjänar den hår låten. Vi förtjänar den här låten. Jag är tror att Ylva är Brothers of Metals egna kärleksgudinna, för jag kan inte hjälpa att tycka om henne än mer efter den här låten. 4/5
Marit Fantasisk stämsång jag njuter hela låten. 4/5

Ylva med den fantastiska rösten från Sabaton Open Air 2016 Foto Kim Larsson

Ylva med den fantastiska rösten från Sabaton Open Air 2016 Foto Kim Larsson

 

11. The Mead song
”Einherjars final preparations for Ragnarök” så börjar låten. Det är precis vad den handlar om också. På spelningar brukar denna kallas för dryckessången, drick varje gång ni hör. Ja varje gång ni hör helt enkelt. Som sagt innan Einhärjarna kunde ju dricka utan att bli bakis. ”This is a song of death, mead and a goat” och geten där måste man förstås mena att är Heidrun vars spenar ständigt är fyllda med mjöd. Den här låten bör ej spelas på AA möten, då den faktiskt helt och hållet uppmuntrar till att dricka som Einhärjarna, dvs dricka som om morgondagen inte kommer påverkas av idag.
Kim  I den här låten behöver man förstå konstsorten metal på något sätt. Det är i alla fall enligt mig en helt idiotisk låt, med en helt idiotisk andemening. Men det är ju också det som är helt fabulöst med låten. Njut av lite vansinne förhelvete. Jag älskar den här låten, det är en av de dummaste, coolaste låtarna jag vet om på den här skivan. 5/7

Marit En nyanserad låt med riktigt bra tryck med för en gångs skull lättsam handling. (Hur är vi gifta Kims anteckning) som blir en fantastisk låt i publikhavet när alla ropar ”another!” och höjer glasen. Den här låten måste finnas med på skivan. 4/5

 

12. Sleipnir
Låten är en tribute till Slejpner, den åttafotade hästen som Oden har. Hästen som springer snabbare än vinden, som kan röra sig i luften, på vatten och på mark.  Slejpner kommer ju från Lokes lite sjuka djurdrift, om jag får säga så själv. Men mytologin måste få vara. Sen känner jag lite, vad är väl en historia från forna norden som inte har lite tidelag i sig. Undrar hur många moderna föräldrar som döpt sin son till Loke som har koll på det där.

Kim Låten har ett högt tempo, som den åttabenade hästen har själv. Det finns en Sagan om Ringen koppling däri också, och vem är jag att neka tönten i mig att få dreggla loss. Superfint. Såhär kan det få vara! 4/5
Marit  Helt klart en bra låt i Brothers of metal anda, med allt som en sån låt ska innehålla. Men handling om en häst fungerar tyvärr inte för mig, och gnägget mitt i låten blir för mycket. Bortser man från detta så är den bra. 3/5

 

13. Fire blood and steel
Detta är för mig delvis en skämtsam titel. Jag menar att all metal överallt är just dessa tre komponenter, blod eld och stål. Delvis en låt som upplevs som en tribute till Allfadern (Oden) själv. ”We will fuck you up, cause we are brothers of metal” räcker väl att säga för att förstå hur episkt bordeline töntigt den här låten är. Kan dock erkänna att det aldrig någonsin passerar gränsen till töntigt för mig, jag får gåshud och kommer fucka upp folk också. I alla fall i mitt sinne.

Kim För mig känns den redan som en klassiker. Mina barn älskar den. Jag älskar den. Världen älskar den. Ingen metal utan Fire Blood and Steel. 5/5
Marit Helt klart Brothers of Metal signumlåt för mig. Där man sjunger med från början till slut. Perfekt tryck, riktigt nice tunggung, slagverken är feta. Helt klart 5/5 Som handen i handsken.

 

14. We Believe in Metal
Om man gillar AC/DC så är det svårt att inte tankarna åker till deras enorma låt ”For those about to rock”. Inte musikaliskt, men det är utan tvekan en tribute till metallfans ute i världen. Då menar jag återigen inte fackföreningen. Det ger lyssnare en känsla av att man är med i något större. ”We forge our metal in pride” är så att det tamejfan blir tuppskinn hela vägen ner till självaste svendomen

Kim Jag lämnar min fru och mina barn under låten och tänker att det enda jag behöver är metal. Låten är dock inte så lång, vilket inte hinner skapa något kaos i mitt privata liv. Men fyfan vad cool den här låten är 5/5

Marit Ännu en av deras storslagna låtar, jag ser en metalarmé framför mig när jag lyssnar på den här låten och deras feta baner vill jag bara ta och veva i vinden. jag får riktig känsla. 4/5 

 

Totalbetyg

Kim För den som känner till min relation till Mats så kan detta omöjligt göras utan att ni kommer att anta att jag har en viss bias, men det får jag helt enkelt leva med. Jag ska istället hjälpa er att förstå hur jag (för min egen del) upptäckte bandet. Mats och jag brukar dela mycket saker och idéer med varandra, ge feedback osv. När han skickade en låt var jag rätt säker på att jag skulle tycka det var OK. Men jag tyckte det var fantastiskt. Jag stal t.om låtarna från honom (Jättefult gjort) och började spelade upp dem i min twitchkanal, och folk samtidigt som jag ÄLSKADE låtarna. Tänk er att ni tar några av dom låtarna, gör dem ännu bättre och sen adderar ett gäng fräscha spår. Då har ni den här skivan. Det är ett stort band, med många fantastiska människor i. Jag måste erkänna att allesammans är dem helt sagolika. Det som dock står ut för mig, det som gör det här bandet till ett riktigt jävla bra band är kombinationen av hård skräning sång, och Ylvas fantastiska stämma. Att Mats sen kan komma in mellan varven med välskrivna nästan poetiska saker gör att trots att det är Metal, så är det ändå en Metal som står ut, som är värd det. Jag kan omöjligt ge skivan något annat än full pott.  Köp den. Lyssna på den. Snart kommer nästa. Åtminstonde hoppas jag så. 5/5

Marit Helt klart full pott för mig. Den har precis allting som jag förväntar mig av en Brothers of metal skiva. Det ska finnas några riktigt pampiga låtar, det ska finnas några som bara går förbi men för den sakens skull inte är några bottennapp, och några såna har jag inte hittat på den här skivan. Inslagen med snack gör ju skivan ännu mer dynamisk. 5/5

 

Hur fan skaffar du då den här feta skivan? På LÖRDAG 1/4 är det release. Oklart vilken tid. Du kommer att kunna införskaffa den digitalt till att börja med. Kika in på https://www.facebook.com/brothersofmetal för att få rätt information, och se till att få tag på låtarna asap. Glöm inte att följa den sidan förövrigt.

 

Hela bandet i sin stridsmundering Foto Kim Larsson

Hela bandet i sin stridsmundering Foto Kim Larsson

 

Det här med att ha dåligt flyt

Jag tänkte köra ett inlägg som bara handlar om hur livet kan vara ibland. Det är okej att skratta. Allt började med att jag kommenterat Dota2 matcher tidigt på morgonen, vanlig tid för dom flesta men tidigt för mig som sällan gör något produktivt innan kl 10. Efter att arbetsdagen var slut runt 15, så bestämde jag mig för att gå och vila. Jag meddelade min kära hustru det, och skrev (trodde jag) att hon skulle väcka mig kvart i fem. Ville liksom få ihop kvällen, hade en plan i huvudet. Jag tyckte hon OK:ade också. Det visade sig att jag skrivit ”vill inte vakna före 16.45” – eh. Tiden var alltså rätt men hur i helvete skulle hon ha vetat det. Jag började med att bli grinig på henne, sen på mig själv för att jag nu liksom tappat kontrollen över kvällen, såsom jag tänkt. Det är förstås ingenting allvarligt med det, men det är värt att ha med sig i historien. I alla fall ska vi på fotboll kl 21, det är bara en timme så man vill tajma det bra. Ungarna bör sova innan, minst att minstingen sover, men optimalt också att den andra ungen sover. Min granne kommer över ungefär i den här vevan, väldigt trevlig man (vi har fantastiska grannar här faktiskt) och vi samtalar, samtidigt som jag springer mellan och försöker få ungarna att sova. Det är lite splittrat sådär, men tillslut somnar ungarna, klockan blir kvart i nio och grannen tackar för sig då han ser att vi ska dra.
Senast vi spelade fotboll kom jag till hallen utan skor, jag glömde dom hemma, så jag tänker för mig själv, jag tar fan på mig skorna innan, så kan jag torka av dom lite. Marit, min kära Marit. Påpekar vänligt att mina skor är fel, dvs jag har inneskorna på mig och jag tänker inte riktigt efter, glömmer min plan och byter till de vanliga skorna. Det börjar bli lite stressigt nu, jag gör i ordning min flaska å såna grejer och sen kommer vi ut på gården.
Vi har bestämt oss för att vi ska utöka parkeringens storlek på gården,vi är överens om det,men inte helt överens om HUR den ska se ut. Det har jag löst genom att börja ställa den gamla bilen på gräsmattan där jag vill att den ska stå. Marit tycker att det är för tidigt som jag ställt bilen där, eftersom det blir gegga och sånt, och hon har kanske rätt. Men jag står där endå, och dagen innan fastnade jag typ på gården för att det var så geggigt och hon kommer ut på trappen och säger till mig att jag inte kan köra ”sådär” så jag var redan lite grinig för det. Men nu kommer vi ut, på den ”nya parkeringen” sätter oss i, och gissa om bilen inte tar sig iväg. Rätt. Den är helt gjuten i gräsmattan och jag spraymålar hela jävla trappen med gyttja när jag åker framåt och bakåt. Marit säger ”Vi byter bil” och jag blir skitförbannad och undrar om ”hon tycker att jag ska själv ta mig ur gyttjan imorgon istället” jag börjar typ bli agiterad. Spinner fram och tillbaka. Det är tragikomiskt så att jag bara fortsätter stressa upp mig och bli ännu argare. Då kommer granne två, Han ser ju att vi inte kommer iväg så han puttar upp oss samtidigt som jag också spraymålar honom (sorry!) med gyttja och tror hans tröja gick sönder i uppbackningen. Får bjuda igen på massa kaffe eller pilsner i sommar. Oavsett, så är vi ÄNTLIGEN påväg. Lite försenade men vafan gör väl det. Drar iväg, tar långa vägen (man kan också åka över cykelvägen, då går det fort till hallen, förresten går det typ lika fort att gå men om äldsta grabben skulle ringa känns det bättre att ta bilen)
Tar oss äntligen fram till fotbollen, typ 3 minuter sena. Jag har varit arg i bilen, men det har mest varit tyst och Marit som är klok nog att låta mig vara. Ska stänga av bilen och gå in.

 

SKORNA. JAG HAR GLÖMT MINA FUCKING INNESKOR HEMMA. FÖR JAG BYTTE JU PLAN. JAG HÖLL MIG INTE TILL VAD JAG LOVAT MIG SJÄLV. Här blir jag heligt förbannad, skolad av den bästa mannen i ämnet, min far, så tar jag all ilska (som jag känner själv) och skyller på Marit. ”Eh, du hade ju fel skor på dig, vad snackar du om” säger hon typ. Hon är lugn, jag är agiterad. Tappade säkert 3 års livslängd av hur mycket stress jag kände. Gruset ven över parkeringen när jag åkte hem igen för att hämta skorna.

Vi började spela 21.10. Det var inte så farligt. Träningen tar ju bort lite kortisoler och sånt skumt som stress skapar. Men en vacker dag hoppas jag att jag bara kan vara 100% snäll och förstående och inte bli så jävla taggarna utåt. Den dagen är inte idag.

 

17555519_10154189034936008_519981169_n

Men däremellan kommer Fastan?

Periodisk fasta. Jag vet inte om ni känner till fenomenet, något som diskuteras lite då och då, och som också har accepterats av flera etablerade och kunniga personer som en bra sak för hälsan. Dels kan det vara hjälpsamt för att gå ner i vikt, men det är  också andra hälsofördelar som att få bättre koll på blodsockret som går att finna från periodisk fasta.

Det finns olika sätt att lägga upp det. Vissa äter väldigt lite 5 dagar i veckan, och sen käkar dom hur mycket de vill 2 dagar i veckan. Jag tycker personligen att det är alldeles för hårt, och som en person som tränar på gym så anser jag inte att det går. Det betyder dock inte att det går.
Det absolut ballaste med Periodisk fasta är att man kan köra det tillsammans med vilken sorts diet som helst, så inget särskilt sätt är att föredra eller är ett måste. Testa vetja!

Jag brukar köra 16h fasta ibland, inte sällan efter en dag när jag tycker att jag fått i mig tillräckligt och kanske inte alls är motiverad att trycka frukost just den dagen. Vissa påstår ju att detta är att följa kroppens signaler, men det vet jag inte om jag kan säga att jag är kunnig nog för att påstå det. Men de dagarna så  kan det ju hända då att jag ätit sista nattmackan vid 22 eller nått sånt. Då äter jag inte nästa gång förrän runt 14.00 eller senare beroende på när jag fått i mig sista nattmackan då förstås. Jag dricker vatten, och kaffe bara under den perioden fram tills att jag får ”bryta” fastan. Det som passar dig , passar inte alls säkert för mig eller någon annan. Här får man känna efter lite, och skaffa sig rätt kunskap, och ett annat nice argument för att testa periodisk fasta är faktiskt att det är rätt praktiskt att inte behöva tänka på mat vissa dagar 🙂
fördelar

Träning då?
Japp. Det är bara att träna på som vanligt. Jag gillar att bryta fastan med en snabb promenad eller joggingtur. Känns extra gott med mat då.

De andra hälsofördelarna talar för sig själv. Lycka till med att testa
___________________________________________________________________________

Kika gärna in min podcast – Finns på alla podappar också under namnet #livet eller livet
Kika gärna in det här inlägget om hur jag annars tappat mina 33 kg  (just nu!)

 

Mental coaching inom E-sporten

Jag saknar det.
I alla fall på lagnivå. Vi har sett att en del spelare nyttjar mentala coacher för sin egna individuella sak, och det är helt och fullt förståeligt. Ingenting dåligt med det. Dessutom ser vi fler och fler lag nyttja coacher, som hjälper till med strategier och picks. Som hjälper lagen sätta upp bra förutsättningar teoretiskt och strategiskt. Men vart är  mentala coacherna på teamnivå?
Det känns som att många glömmer bort hur otroligt viktigt det är. Tittar man på många teorier just kopplat till gruppdynamik så pekar samtliga mot att det är allt från viktigt till superviktigt. Det som gör e-sporten mer intressant än t.ex fotboll och hockey är framförallt det faktum att det är 5 personer i varje lag. 6 om man räknar med den coachen som sköter om strategier. Det man brukar prata om som optimalt antal personer i en grupp är just mellan 5 och 8 personer, men det betyder också att det ställs ett mycket högre krav på hur gruppen fungerar. Det är tydligt att många lag inte har tänkt igenom detta, och det finns en hel del lag som garanterat skulle kunna nå mycket längre genom att jobba med de här delarna. Jag är förvånad över att fler inte nyttjar det helt ärligt.
Tittar man på andra ställen där gruppdynamik är viktigt, t.ex inom vård av personer med beroendeproblematik så pratar man om att så mycket som 60% av hurvida man lyckas eller inte kan kopplas till dynamiken i gruppen, dvs hur gruppen mår som enhet.

Jag gissar på att ibland blir det för mycket fokus kring metat,  kring hur man ska spela så likt andra lag som möjligt, eller hur man ska hitta de bästa strategierna kring sitt lag. Det är absolut inte felaktigt att jobba med de delarna, men att som en seriös organisation inte satsa på ordentlig grupphandledning, med fokus på dynamiken och på ledarskapet, känns ganska okunnigt.

Vissa lag, t.ex ADFINEM (Dota2), påvisar också att det räcker gott och väl att följa med i metan lite sisådär, spela på sitt sätt men att ha en fin kommunikation och sammanhållning gör att man kan vinna matcher trots att man kanske varken har de absolut bästa spelarna, eller de absolut bästa strategierna. Huruvida det håller i sig nu, det vet jag inte. Men jag tycker att det laget är ett perfekt exempel på just detta med teamfeeling.

Vad tänker ni?

FIRO är en av de modellerna som jag tycker om att jobba efter när man tittar på ett lag eller en grupp, men det finns förstås en rad andra också.

FIRO är en av de modellerna som jag tycker om att jobba efter när man tittar på ett lag eller en grupp, men det finns förstås en rad andra också.

 

 

Ni har väl inte missat veckans avsnitt på POD-casten? Kika in den här

 

Hur blir man en mästare?

På egentligen någonting alls?
Det sägs ju att man åtminstone borde ha passerat 10.000 timmar för att en ska kunna vara i närheten av att vara en mästare, en många påstår att 15.000 timmar är vad som krävs för att närma sig det. Det är 625 dagar om man tränar hela tiden. Eller 1875 dagar om man tycker att 8 timmar träning per kalenderdag är lämpligt för att nå sitt mål. Ungefär 5 år. Lite mer än så, med 8 timmars träning per dag och utan en endaste ledig dag. Låter rätt tungt va?

Jag tror nog att sanningen ligger närmare 10.000 timmar om jag ska vara ärlig, säkerligen t.om mindre allt beroende på vad du gör av dina träningstimmar. Det är problematiskt att tänka att man bara kan nöta hur mycket som helst. För en viss del av att bli en mästare, eller att nå en proffsnivå i något kommer absolut ifrån ren nötning. Men det gäller också att nöta på rätt sätt.

 

Kanske inte riktigt någon som har som målsättning att bli en mästare. Eller?

Kanske inte riktigt någon som har som målsättning att bli en mästare. Eller?

Hur många har inte sett de personerna som spenderar timme på timme på gymmet, och har gjort det i flera år, och har som målsättning att faktiskt bli stark, men som har ganska dåliga resultat trots detta. Eller de som spelat cs:go de senaste 10 åren, och hur mycket som helst under dessa år, men ändå inte riktigt når hela vägen fram. Vad beror det på? Det handlar förstås om struktur i det man gör för att träna. Den viktigaste strukturen kommer från att ha en kropp och ett sinne som mår bra. Det är klart att det får vara stunder när vi är lite less, lite hängiga, eller när kroppen inte känns 100% men vi ska alltid börja med att ge kroppen och knoppen de bästa förutsättningarna. Det handlar förstås om många små saker, men vi kan få det till tre större ting; Mat, sömn och rörelse. Hade jag skrivit det här inlägget för några år sen hade jag sagt mental hälsa, men det finns så otroligt mycket studier som påvisar just hur viktigt rörelse är för den mentala hälsan, att jag tycker man kan nöja sig med det. Men givetvis ska inte mental hälsa förringas. Det kan behövas mer än att man joggar/springer/cyklar/brottas/dansar för att en person ska må okej. Då ska det också med i grunden i såna fall. Äta mat som är varierande och nyttig för din kropp, sova de timmar som du behöver, det varierar hos olika individer men sex timmar tror jag helt säkert att är ett måste varje natt, och att hitta ett sätt att röra din kropp som ger dig puls och som frigör endorfiner. Det är grunden.

 

Rörelse är erkänt en av de bästa sätten att må bra psykiskt, men givetvis är det inte tillräckligt för alla.

Rörelse är erkänt en av de bästa sätten att må bra psykiskt, men givetvis är det inte tillräckligt för alla.

Vidare behöver du också se över HUR dina träningspass ser ut. Det är viktigt att få med teknik och strategier samtidigt som du nöter på de delarna i träningen som är mer skillbaserade om man säger så. Men skaffa dig den kunskapen tidigt, så att du vet hur du kan lägga upp det. Ett stort misstag CS spelare gör är att dom tränar på 64-tick servrar, det är för den som inte känner till CS en servertyp som uppdateras mindre antal gånger än en riktig matchserver gör, det betyder i grund och botten att en del av den träning som man faktiskt erhåller kan vara onödig, eftersom siktningen är helt annorlunda i en riktig match.  På gymmet ser vi folk som inte vågar köra riktigt hårt, i löparbanan de som sliter hårt på sin kropp för att deras teknik inte riktigt är filad på. Jag tror ni hänger med på vad jag säger.

 

Ehh ja

Ehh ja

Inställningen är också otroligt viktigt. Jag tror detta är mer ett problem inom esport än vad det är i klassisk köttsport. För att spela är fruktansvärt roligt. Det är det med vanlig sport också, men spelet har du tillgång till jämt. Det betyder att du kommer att kunna sätta många timmar framför datorn när du vill träna. Men att bara nöta utan att vara riktigt redo, och utan att ha rätt attityd kommer inte ge dina träningspass samma effekt som annars. Jämför gärna med vanlig sport här. Du befinner dig på fotbollsplanen och slår lite bollar. Det ger säkert en viss träning, men att förbereda sig, ha ätit rätt mat, ha rätt utrustning redo och sen träna under en eller två timmar ger dig mycket mer. På samma sätt måste e-sportare se till att vissa av deras pass är helt och hållet 100% fokus.

Slutligen tänker jag på återhämtning, det kommer tillbaka till mat och sömn, men det handlar också om mental återhämtning. Att ge dig själv chansen att längta efter det du tränar på mellan varven. Vi kan kalla det vilodagar. Jag inbillar mig, att vad jag än har tränat eller sett andra träna, så ger dessa vilodagar otroligt mycket mer än vad man riktigt kan sätta fingret på. Kanske hittar man ett sätt att tänka som kommer vara oerhört nyttigt inför nästa match, kanske är det bara att attityden inför ens träning förändras avsevärt, eller så är det bara det faktum att man får vila den kroppsdelen man nu övertränat lite lite extra, och att det slutligen gör att man faktiskt blir bättre nästa gång man återkommer.

Återhämtning behöver inte bara vara dom här vilodagarna dock, inom esport så ska en verkligen inte underskatta att resa sig ur stolen, röra på kroppen, fokusera på något annat med ögonen en stund, kanske sträcka ut kroppen lite. Jätteviktigt för fokus, och viktigt också för den fysiska hälsan. Vissa delar av kroppen tar faktiskt skada av att röra sig statiskt, och kan leda till allvarliga hälsoproblem där problem med underarmarna är ett väldigt bra exempel just bland esportare.

Med rätt stretching, rätt underarmsträning så kan man avsevärt minska risken för problem med t.ex Karpaltunneln.

Med rätt stretching, rätt underarmsträning så kan man avsevärt minska risken för problem med t.ex Karpaltunneln.

Rätt sällskap är tyvärr det mest orättvisa, men som jag ser det är det nästan ett måste i vilken sport du än tänkt syssla med. Det handlar förstås om att hitta rätt coacher, rätt tränare, men också att vara i en miljö som uppmuntrar det du håller på med. I lagspel är det ett ännu större problem, för då måste du också hitta ett lag som passar dig, där dina styrkor kommer fram ordentligt, och där dina svagheter inte är ett lika stort problem. Men jag väljer ändå att sätta rätt sällskap sist, för är du riktigt riktigt duktig så lär någon förhoppningsvis ska hitta på dig, och med lite tur se till att du blir upplockad av rätt lag eller organisation.

 

 

 

Gillar du den här typen av inlägg? Låt mig veta det i kommentarsfältet vetja! Eller skicka mig en tanke som du har gällande ämnet.

Kika in acast.com/livet där min och Mats podcast finns.

Kika in acast.com/livet där min och Mats podcast finns.

Börja där du är – inte där du vill vara

Något som många missar när det handlar om utveckling eller förändring är att börja just där man är för tillfället. Visst ska vi ha målbilder och visst ska vi ha förhoppningar om att nå långt, vare sig det handlar om att bli en bättre cs-spelare eller hitta en bättre kosthållning. Men vi måste börja DÄR VI ÄR. Det som blir både spännande och intressant när vi kommer fram till detta är att vi måste skapa oss en bild av oss själva, utifrån spelet man tränar på, eller maten man ska börja äta eller jobbet man ska utvecklas inom. Vi måste ha en självbild som är hyffsat realistisk också,  inte en som är överdriven åt endera håll, inte en där vi tycker att vi är värdelösa och inte en heller där vi tror att vi är bätre än vi egentligen är.

Att skapa en bild av sig själv kanske låter ganska enkelt. Vi hänger ju med oss själva hela dagarna eller hur, men det kräver en rätt rejäl mognad att kunna börja se på sig själv utifrån och dessutom objektivt. Visst ska vi också se på dom subjektiva sakerna, hur vi upplever oss själva är också en viktig del. Men vet vi inte hur kompetenta vi är på vårat jobb är det svårt att börja utvecklas. Vi börjar på en nivå som är långt för avancerad eller en nivå som blir för enkel och banal. Vid kostförändringar är det ju många som hoppar rakt in i det så att säga. LCHF där man jagar fett är ju inget ovanligt. Istället för att försiktigt börja upptäcka vilken mat som är väldigt rik på kolhydrater och ersätta den maten så kastar sig folk in i att leta efter fett. Vilket förstås kan bli en rätt riskfylld kombination om man nu inte plockar bort kolhydraterna först.
Eller om man ska utveckla sin sport, många vill lära sig häftiga taktiker och balla kombinationer (beroende på vad det är för sport nu) men grunderna kanske inte är filade på tillräckligt. Jag säger inte att man enbart måste jobba med grunderna resten av livet för det, men det är därför det blir så oerhört viktigt att veta vart en är just nu.

Tittar man på ungdomar som tränar cs:go  t.ex så finns det några som fortfarande är osäkra på vad de vill eller behöver träna på – medans andra är säkra på sina svagheter och styrkor. Nästan alltid finns det en tydlig koppling till hur länge man hållt på med spelet – alltså vilken mognad man har hunnit samla på sig. Jag tror att en tränare eller en coach har sitt viktigaste arbete just där – för träning – eller dietomläggning – eller själva fortbildningen är inte det svåra. Men att skapa en realistisk bild av ens behov, och ens styrkor det är vart fokuset borde ligga, och ärligt talat är det inte ens säkert att det kommer med mognad om man inte fokuserar på det. Jag har mött människor i alla åldrar som inte har någon som helst aning om vart dom står i olika frågor.

Det är förstås inte hela vägen till att kunna utvecklas, sen behöver vi feedback, tips, och framförallt folk som tror och hejjar på oss på vägen. Men det är en bra start att i alla fall veta vad man behöver öva på.

Sluta räkna kalorier

”Så länge som man bränner mer energi än man stoppar i sig så går man ner i vikt” 

Ni känner igen mantrat. Det stämmer helt och hållet. Men ändå menar många, däribland jag, att det är bortkastad tid att räkna kalorier. Varför?

1.
Olika kroppar bränner olika mycket
Vissa kroppar kommer att ha en högre förbränning, och andra kommer att ha en lägre. Att då försöka följa ett allmänt mått på hur mycket energi du behöver, eller du inte får gå över kommer alltid bara vara en chansning, bara en mer eller mindre kvalificerad sådan.

2.  Olika dieter bränner olika mycket
Tittar man t.ex på en lågkolhydratsdiet så har tester visat att man kan ha en så pass stor variation som 300 kcal per dag i skillnad, på samma person, om denne äter lågkolhydrat istället för vanliga tallriksmodellen. Återigen, det varierar.

3. Förpackningarna är inte helt korrekta
Det finns förstås en felmarginal som är accepterad när det gäller maten, och den kan vara så stor som upp till 20%. Ganska mycket felmarginal hey? (Enligt FDA, vet inte om det är samma felmarginal på Svenska/europeiska förpackningar)

4. Fett blir otroligt missvisande
Fett innehåller mest kalorier per gram om man jämför med kolhydrater och protein. Men fett har också en förmåga att ta ner insulinproduktionen som i själva verket kan hindra dig från att gå upp i vikt.

5. Hur naturlig din mat är räknas inte in
En lokalt producerad köttbit och grönsaker från landet jämfört med att man köper en färdigrätt med massor av andra skumma saker i sig kommer inte att skiljas något alls i kalorier, men det finns många forskare som menar att ”riktig mat” – ursäkta uttrycket – påverkar dina insulinnivåer mycket mindre än vad samma kalorier hade gjort i halv eller helfabrikat.

6. LCHF
Många som äter eller har ätit LCHF vittnar om samma sak – de har ätit mer kalorier än innan men tappar ändå vikt. Detta kan givetvis förklaras med att man upplever att man äter mer, eller så stämmer deras historia.

Problemet med kost idag är att det tycks finnas både seriösa och oseriösa studier som pekar åt flera håll. Huvudanledningen till att jag inte räknar eller har räknat kalorier är förstås för att det fungerat för mig, men under resans gång har jag hittat flera argument (ovan) som säger samma sak, det har förstås gjort att jag känt mig än mer motiverad. Sen har du givetvis den praktiska biten, att slippa väga och räkna på all mat. Svårt nog att hålla sin diet när man ska hälsa på folk eller ära på restaurang.

Just eftersom det är ett sånt exakt begrepp men vi egentligen inte som människor kan förstå vilka variationer som gäller just oss, eller gäller just vår kost, så vill jag säga ”- Skippa kaloriräknandet” och fokusera istället på VAD du stoppar i dig.
Riktiga naturliga råvaror är det absolut viktigaste. Sen behöver du hitta variationerna som passar dig och din kropp, men en bra tumregel tror jag är att vi äter alldeles för mycket kolhydrater och socker.

Läs om hur jag blev frisk från Diabetes 2 här

Observera att jag inte är någon läkare eller egentligen har någon adekvat utbildning kopplat till kost. Allt som står på den här sidan kan vara fel. Lämna gärna en kommentar om dina tankar här under!

 

För ett gott skratt, och en stor del allvar ihopkopplat till detta vill jag rekommendera den pod som jag är med och producerar. Alla avsnitt finns här

Det här med att unna sig något.

Vad betyder det egentligen?

Jag ska väl börja med någonslags friskrivning, alltså jag är inte jesus eller någon person som följer allt jag skriver. Ingen guru som har svaren, jag är dock en person som ifrågasätter. Så det kommer jag att fortsätta göra. Det kan irritera dig, det är okej

Men vad betyder det att ”unna sig”?

 

gollum-unnar-sig_64938021

Jag har ju, som bekant, fått diagnosen diabetes två, och jag är bland annat med i flera grupper på facebook, för att skaffa mig en större förståelse för hur andra människor fungerar men också för att dela med mig av mina egna erfarenheter. Du kan läsa om dom här eller här om du är nyfiken på det. Det som slår mig dock är att det nog inte finns en enda diabetessköterska i detta avlånga land som glömt att säga ”Sen måste man ju unna sig nått” ”Man måste ju leva också” ”hihi fniss” osv. Vilket gör mig rätt konfunderad. Vad betyder det?

Om det vore så att någon kom in med en trasig lever, skulle sköterskan säga att det är det är klart att man måste unna sig lite sprit ibland? Eller skulle den som får in en person som älskar att träna, men nu har skadat en muskel eller ledband säga ”Klart du kan träna ibland, du måste unna dig lite, leva lite”
Nä.

Jag kan lova att de allra flesta personerna med Diabetes 2. Utifrån egna fördomsfulla studier givetvis har fått det här besväret på grund av deras relation till mat. Sen kan det sägas att det är olika vad man har med sig för förutsättningar, och det köper jag. Jag klarade jag att gå över 140kg och knappt orka gå i en trapp innan sjukdomen ”syntes” på mig. Någon annan kanske har sämre förutsättningar, men nog är det relationen till mat. Sen, ärligt talat, hur många av oss som antingen har den här diagnosen eller har en övervikt som skulle kunna riskera att få den här diagnosen, har inte en konstig relation till mat. Tröstätande någon? Jag har gjort det i hela mitt liv. Dekadensens högborg att få trycka en påse godis, och just i första tuggan tycka att jävlar vad gött, och att sen i sista tuggan hata sig själv lite mer. Jag kan fortfarande göra det. Det är dock väldigt sällan och i regel inte alls lika stora påsar (får inte i mig samma mängd) men är det något att uppmuntra, egentligen?

Borde vi inte istället, och nu pratar jag om både vårdens rekommendationer och vänners ryggdunkande, hjälpa varandra att ändra vad ”Leva lite” eller ”Unna sig” faktiskt betyder. För jag gissar att en stor del av problemet ligger där.
Att ”Unna sig” kan ju vara att sova 30 minuter extra en morgon och ringa sig in sjuk. Att Unna sig kan vara att be ens partner gå ner på en. Att unna sig kan vara att dansa frenetiskt som om ingen ser. Att unna sig kan vara att gå och träna. Att unna sig kan vara att spela ett game extra på datorn innan man ska gå å sova. Att unna sig kan vara att gå till frisören. Eller att smörja in nyllet i nån wierd kräm som känns urgött. Måste unna sig vara att återgå till det som faktiskt gjort dig sjuk (Du som har diabetes) eller det som ger dig allt från svamp i underlivet, till högt blodsocker och fetma (Du som kan få diabetes)

Jag tror att många inte riktigt förstår vad Diabetes är. Eller inte riktigt vill förstå det. Eller helt enkelt inte förstår hur eländigt det är med socker.
Diabetes 2 enligt diabetes.se

Vid typ 2-diabetes är förmågan att producera insulin inte helt borta men mängden insulin räcker inte för kroppens behov. Det beror framför allt på två saker:

  • Dels förmår inte kroppen att svara med ökad insulinproduktion i tillräcklig mängd när sockerhalten i blodet stiger efter exempelvis en måltid.
  • Dels är själva vävnadernas förmåga att utnyttja det insulin som finns, nedsatt, vilket innebär att det behövs en större mängd insulin för att ”öppna” cellen så att den kan ta emot blodets socker.

Många personer som har typ 2-diabetes är överviktiga och fetma är en av orsakerna till att kroppscellerna förlorar sin känslighet för insulin. Överviktiga som inte har typ 2-diabetes förmår att producera så mycket insulin, upp till fem-tio gånger det normala, att blodsockret hålls på normala nivåer trots den nedsatta känsligheten i kroppscellerna. De som har diabetesanlag klarar inte detta, relativ insulinbrist blir följden och blodsockret stiger.

Så minskar du din vikt, och äter mindre socker (vilket båda går hand i hand, bara ta bort sockret vetja) så minskar du din sjukdomsbild. Troligtvis blir du frisk. Inte garanterat, men garanterat att du behöver nyttja mindre läkemedel, att du kommer få mindre andra sjukdomar och att du kommer må bättre.

Ni som inte nödvändigtvis fått diagnosen behöver också fundera på det här, för att det är enligt diabetesförbundet troligtvis väldigt många som lever med den här sjukdomen utan att veta om det. Det är ju inte säkert att man får tillräckligt många symptom för att det ska gå upp ett ljus.

Socker är boven. Det finns så mycket bättre saker att unna sig. Som att bli frisk från Diabetes, eller slippa den diagnosen t.ex!

 

Glöm inte att kika in min podd förresten. HÄR kommer du till den