Att få vara med i något vackert.

Jag rör mig runt Dreamhack. Det här kan vara vilken av dagarna som helst. Jag möter så mycket människor, fina fina människor. Det är helt fantastiskt. Alla är så olika också, någon bor hemma och kämpar med studier, någon är högutbildad och försöker skaffa hus. Någon har ett intressant IT-jobb. Någon är förälskad. Någon är nyseparerad. Någon har vackra blå ögon, och någon har bruna. Nån är kvinna, nån är man. Nån är ingetdera.
Alla dessa människor som byggt egna band till varandra, en gång i tiden kanske det var så att några av dessa träffades i min twitchkanal, men för mig är det sen länge glömt. Jag är inte längre den gemensamma nämnaren, det är intresset för spel, intresset för varandra som bygger det vidare, och allting sköts själv. Några har ingått relationer med varandra, några har kanske saker och ting på gång. Det är så inåthelvete mysigt, och jag är så stolt över att i alla fall kunna säga att jag varit en del av att skapa den här communityn. Det värmer oerhört i hjärtat att se alla dessa relationer mellan folk, och hur någon skrattar rakt ut eller någon annan lyssnar till en intressant berättelse om databaser (Eh?). Men det är i alla fall mysigt. Jag skulle vilja passa på, ta tillfället i akt såhär efter att Dreamhackridån gått ner för tusendegången och säga tack för att jag fick vara med. Tack för att ni låtit mig göra det här, och ni måste förstå hur otroligt ödmjuk jag är inför vad vi har tillsammans.

Jag hoppas vi blir ännu fler. Jag hoppas vi möts och dansar många fler gånger.

Visst är det dataspelen som kanske en gång i tiden lockat oss till varandra, men att studera ett rum med människor från kanalen, och se alla röda trådar som går från kropp till kropp, och se hur sammanhållningen fungerar på ett otroligt fint sätt är emellertid en av de finaste stunderna jag kan uppleva.
Tack för att ni finns

About the author: Kim Larsson